Kategorier
Kultur

Housemusik

Någonstans på vägen blev jag en sorts anhängare av housemusik. Eller så är det helt enkelt det att det finns så mycket bra house numera. Swedish House Mafias låt One (Your name) är ju otroligt bra. Även om man vet hur svenska folket står på diverse dansgolv och pekar halvtöntigt på varandra när det sjungs I wanna know your name, är det grymt drag i låten.

Idag började jag digga något på radion, minns nu inte vad låten hette, men det var Axwells senaste. Han har ju tidigare briljerat med låtar som Leave the world behind.

Det är fett fett!

Kategorier
Kultur Spaning

Sommarens roligaste

Hemma hos Basshunter:

Lyssna: Hemma hos Basshunter

Från Cirkus Kiev i Sveriges Radio P3

Kategorier
Kultur

Kent – En plats i solen

Helt plötsligt kom det en ny skiva från Kent och den hette En plats i solen. Jag köpte den och började lyssna. Första lyssningen var som vanligt inget att lita på, jag har alltid blivit förskräckt och sett slutet framför mig, för bandet alltså. Så också denna gången: Glasäpplen som inleder skivan är också lite monoton i versen, innan den så småningom vaknar till liv och blir vackert njutbar.

Men det var dock inte läge att ge upp, för jag hade ju redan hunnit lyssna på singlarna Skisser för sommaren (en härlig lättsmält dänga) och Gamla Ullevi (en dansant radiolåt), och gillat dem.

Idag är En plats i solen i mina ögon en av Kents bästa skivor. Som helhet är den klockren, den känns stringent, saknar svaga punkter och består av lagom långa låtar som ger en lagom lång helhet.

Efter Glasäpplen fortsätter skivan i högt tempo med Ismael, en ganska typisk kentlåt av idag, med elektronisk bas, men med sedvanligt skön melodi. Sedan trallas det vidare med Skisser för sommaren, och en klockren inledningstrio är komplett. Det svänger vackert i drygt 13 minuter.

Då är det dags för den något långsammare Ärlighet, respekt, kärlek. En fin vers och en refräng där Jocke Berg får understöd av en liten manskör. I övrigt ett ganska konventionellt arrangemang. Det något långsammare partiet fortsätter sedan med Varje gång du möter min blick, som är så plågsamt vacker i versen att det känns i hela kroppen, inte minst tack vare bakgrundsklagosången. Refrängen är mer rakt på sak och fastnar direkt.

Mot det svängiga hållet igen: Ensam lång väg hem, låter inledningsvis som något vi hört från Kent tidigare. (Och dessutom blir Flen omnämnt än en gång i Bergs låtskrivande!) Men sedan, och framförallt i andra versen, tar det fart på allvar. Outrot med “det blir en ensam lång väg hem”  och, tack för det – ett gitarrsolo, är mycket bra. Team building följer upp – en lätt asymmetrisk, men otroligt vacker låt, innan det är dags för Gamla Ullevi.

Minimalen är en tämligen intressant produktion, då den första och andra versen har helt olika arrangemang. Den första är konventionell med gitarrplock, medan den andra är svårt synthig. Två identiteter, som man lär sig att tycka om.

Skivan avslutas sedan med en schlageraktig ballad, Passagerare. Rebecka Törnqvist är med och sjunger duett i refrängen. Musikaliskt får jag vibbar av en viss operasnutt som jag ännu inte kunnat peka ut.

Helt plötsligt är den slut och man får börja om. Fem plus, getingar, stjärnor eller vadhelst.

Kategorier
Kultur Spaning

Öppna din dörr!

På P3:s Christer hörde jag just en bit av Tommy Nilssons sexiga låt, Vill du ha sex med mig? Inte lika subtil, som andra låtar som handlar om samma sak, sa de på Christer. Här är texten enligt Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article304132.ab?service=print):

Låt mig smeka av alla kläder som bara hindrar dig
Kom och lägg dig här som den första gången vi låg
Jag ska tända ljus i en ring av lust för att locka dig
Över dina bröst blir min tunga till en våg

Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund

Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Och vi tar det lugnt,
och vi tar det lugnt,
och vi tar det…

Psst. Den finns på Spotify: Tommy Nilsson – Vill Du Ha Sex Med Mig

Kategorier
Kultur

Sommartema med Jocke Berg

Tidigare har bloggen uppmärksammat en plötslig återkomst av bob hund iform av EP:n Stumfilm. Plötsligt på jobbet får jag sms från kamrat Sandman som frågar om de nya kentlåtarna, in på http://www.kent.nu och kolla, och visst: den 30 juni släpps skivan En plats i solen. Idag släpptes också två av låtarna som en dubbelsingel, Gamla Ullevi och Skisser för sommaren.

Skisser för sommaren känns hitintills som en mycket trevlig sommarlåt. Ganska lättsam och okomplicerad text, lite tralalala och upprepningar. Och rätt så svängigt gung. Och gitarrerna låter som gitarrer! Ja tack!

Gamla Ullevi är mer som övriga nutida låtar med syntharna vid rodret. Hade kunnat vara med på förra skivan Röd. Men den känns relativt lättillgänglig också.

Bland de trogna fansen kommer säkert spekulationerna gå om en ny säljasinsjälskiva för att tjäna lite deg. Lite som Vapen & ammunition. Inte minst nu, när de goa gubbarna hamnat på en egen Singstar-skiva också.

Kategorier
Kultur Spaning

BParodi

Stora händelser hamnar alltid på Youtube:

Kategorier
Kultur

Limamål für alle

Inget snack om saken. Nedanstående klipp är 2010 års TV-händelse.

Kategorier
Kultur Spaning

Bob hund är tillbaka i stan

…festen är över säger de. KNAPPAST VA!

Äh! Det är bara så gôtt!

Kategorier
Kultur Spaning

Downtown Dorotea

Nu har en lokal arrangör i Dorotea fått ställa in en av sommarens höjdpunkter: Konsert med Nick Borgen. För att göra det extra tydligt att Nick Borgen inte går hem i stugorna berättar arrangören att de inte sålt en endaste biljett. In your face, Nick. Den glider nog in iallafall!

Läs mer: http://www.vk.se/Article.jsp?article=353068

Kategorier
Kultur

Spel med filmreferenser

Nu har spelet Heavy rain släppts från den franska spelstudion Quantic dream. Så snart det finns tid och möjligheter har jag för avsikt att tokspela det. Hur exakt det här spelet är upplagt vet jag ännu inte, men jag är ändå helt säker på att den är en höjdare. Detta baserat på Quantic dreams förra spel Fahrenheit från 2005.

Fahrenheit började med en scen på ett typiskt amerikanskt café i New York, några år in i framtiden. Huvudpersonen Lucas Kane går på muggen och får någon sorts anfall och dödar en person. Därefter är det upptill spelaren att välja: Ska man skrubba bort blodspåren? Gömma mordvapnet? Dra undan liket? Fly ut genom nödutgången? Gå och avsluta kaffekoppen och låtsas som inget? Inte nog med det, man får sedan ta kontrollen över de poliser som ska utreda brottet när det väl uppdagats. Givetvis undanhålls en del information, så att spänningen kvarstår, t ex var Lucas Kane gömmer mordvapnet, om man nu väljer att göra det. I Fahrenheit fanns det en naturlig drivkraft att faktiskt lösa brottet/fallet, både som Kane och som poliserna, för inte kändes Kane som en mördare.

Fahrenheit var i övrigt ganska stelt i styrningen. Många actionscener gick ut på att man medelst handkontrollen skulle trycka olika kombinationer av knapparna, kombinationer som passerar mitt i vyn, vilket ju gör att man inte kan njuta av bildspråket. Men den täta stämningen i spelet, ungefär som att vara med i en spännande thrillerfilm, räddar allt. Jag hade överseende med actionscenerna och njöt som tusan.

Heavy rain verkar bjuda på samma filmiska stämning. Spelets reklamfilm på TV och diverse klipp på nätet antyder verkligen på det. Det blir nog en investering framåt sommaren!

Grand theft auto-serien och Mafia är två andra spel som verkligen tagit vara på släktskapet till diverse klassiska filmkoncept, i synnerhet maffiafilmer. Båda dessa ger spelaren större friheter i miljöerna, men när man väl väljer att haka på handlingen är det många filmiska sekvenser, där det kommande uppdraget läggs upp. GTA spelen är fullmatade med explicita referenser, t ex redan i det första tvådimensionella spelet från 1997, går ett uppdrag ut på att det är en bomb på den buss man hamnat på och man får inte sakta ner för då exploderar den, precis som i filmen Speed (1994).