Kategorier
Kultur Spaning

Äntligen!

Herta Müller har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Äntligen?

Nu är inte jag någon stor konsument av prosa och poesi, men av någon anledning har jag alltid fascinerats av personerna bakom verken som får priset. Herta Müller är en spännande person med en intressant bakgrund, men det är tveksamt om jag kommer att läsa något av hennes verk. Namnet har jag emellertid memorerat till framtida duster i frågesport.

När jag tittar på de senaste 20 årens pristagare minns jag framförallt de från 2001 och framåt: Naipaul, Kertesz, Coetzee, Jelinek, Pinter, Pamuk, Lessing och Le Clezio. Hälften av dem skulle jag också känna igen till utseendet. Däremot har jag inte läst någon av dem.

De tre pristagarna 1998-2000, Saramago, Grass och Xingjiang, minns jag inte alls. Var det för att jag just flyttat hemifrån och var på dekis? I övrigt på nittiotalet har Fo, Heaney (fast mest för förnamnet Seamus), Oe och Gordimer fastnat i minnet, medan Szymborska, Morrison, Walcott och Paz inte får några klockor att ringa. Jag har inte läst någon av dem.

Den enda pristagare jag frivilligt läst är Gabriel Garcia Marquez. Men honom minns jag främst som en mysig komiker, lite som finländaren Paasilinna, vars ganska banala komedi Uppdrag: Skyddsängel är den senaste boken jag överhuvudtaget läst.

Nej, det har mest blivit facklitteratur på grund av studieåren, men också av eget intresse. Särskilt böcker med historiskt tema har lockat till egen läsning. En favorit är Peter Englund, som ju för övrigt är akademiens ständige sekreterare sedan i somras. Han är lite av en idol, inte minst för att han erkänner att han mår dåligt över att behöva gå ut genom dörren och prata inför världspressen. Men ändå mest för hans raka men rika språk. Till DN sa han efteråt att presentationen gick så där, men den gick ju bra. Däremot var han lite pressad och började därmed vifta lite väl mycket med armarna i olika rörelser, när han intervjuades om Herta Müllers förträfflighet. Han är fin. Förutom de historiska böckerna kan jag rekommendera hans blogg, som alltid finns i menyn till vänster, där han bitvis briljerar språkmässigt, och delar med sig av spännande erfarenheter. På grund av uppdraget som ständig sekreterare skriver han inte där längre, men det är bara att bläddra och njuta av godbitar på löpande band.

Kategorier
Spaning

Arga ungen

Den som har följt Simpsons har sett den arga ungen.

Evil baby

Märkligt nog kunde jag idag spana in den arga ungen i verkligheten, då av kött och blod, i Forum Nacka. Jag skojar inte, han satt där i famnen på sin mor på lunchrestaurangen. Och såg arg ut.

Kategorier
Spaning

Ursäkta att jag åker!

När man åker med Storstockholms lokaltrafik, SL, kan man ha ett periodkort på två olika sätt: den nya typen av kort med osynligt sändarchip som hålles mot en avläsare och som ska fyllas på och återanvändas för evigt, eller ett gammalt hederligt papperskort med magnetremsa och tryck. De flesta tycks fortfarande använda den äldre varianten, så även jag.

Ombord på bussarna finns inga magnetavläsare. Istället ska var och en med papperskort bevisa rätten till påstigning genom att fysiskt visa trycket på kortet för chauffören. Av någon anledning tittar de flesta chaufförer varsomhelst förutom på just färdbeviset. Det är nästan så att man känner sig skyldig som håller på och tjafsar genom att resa med. Om det finns någon som är osäker på vad det innebär att en människa ser less och ointresserad ut, är det bara att åka och beskåda dessa samhällets luttrade tjänstemän. Det kostar inte en endaste krona, för ser man bara till att ha ett rött kortfodral, så kan man lägga sitt senaste ICA-kvitto däri och åka buss i Stockholm.

Kategorier
Spaning

Tjuvlyssnat på Götgatan

Kvinna, ca 40, i mobiltelefon:

– Vi får se hur det blir med förhållandet, men jag är bara så glad att jag har fått barn.

Kategorier
Spaning

Långholmen

Eftermiddagen spenderades på Långholmen, i byggnader som tidigare huserade allehanda skurkar och banditer, men som idag är vandrarhem, hotell och konferensanläggning. Vi konfererade med jobbet, men hann också gå runt och spana in övriga anrättningar. Det var intressant att se ett gammaldags fängelse med en stor avlång och öppen sal, med celler längs långsidorna i två våningar, ungefär som vi är vana att se dem i amerikanska filmer. Det fanns också en ren museidel, där man fick kliva in i en cell inredd efter tidig 1900-talsstandard och för ett ögonblick oroa sig för att dörren skulle stängas och låsas. Men övriga celler får du betala för idag till en kostnad beroende av om du önskar dubbelcell med dusch och WC, eller enkelcell med faciliteterna i korridoren.

Men jag blev konfunderad hur det kom sig att Oldsberg, eller någon annan skojfrisk göteborgare, fått ha sådant inflytande över omvandlingen. I vandrarhemmet fanns nämligen ett utrymme för kvällssamkväm som döpts till cellskapsrummet och i souvenirshopen fanns en del fångtröjor och -mössor att köpa ur Långholmen cellection.

Kategorier
Samhälle Spaning

Samvetets kval

Ibland blir det förtvivlat svårmodigt när man sitter och ser på TV. För bara 100 kronor i månaden kan jag bli orangutangfadder och rädda dem från världsekonomins skogsskövling som i förlängningen hotar deras existens, hävdar naturfilmaren Mattias Klum i en reklam som visas nu. För ett år sedan pratade han istället om isbjörnarna, vars glaciärer smälter på grund av den globala uppvärmningen. För bara 100 kronor kan jag bidra till att stoppa utvecklingen. Jag är skeptisk till hundralappens förmåga mot alla de viljor som samtidigt kan göra miljoner eller miljarder. Det är inte frågan om att tämja mitt dåliga samvete, utan en ganska sund skepticism. Och dessutom är det fel att gemene mans dåliga samvete ska betala för att rädda det som räddas går. Det är inte de som tjänat på det hetsiga resursanvändandet i första hand. Dock har alla i västvärlden tjänat i andra hand och bör stå för stor del av notan. Men frågan måste skötas politiskt, inte genom att spela på det dåliga samvetet.

Strax efter Mattias Klum dyker Persbrandt och pratar om människobarnen istället. De som inte någon mat har och behöver hjälp för att få någon chans i livet.

Kategorier
Spaning

9/11

Nyss var det någon dag i september, men när jag lät musen sväva över windowsklockan såg jag att det minsann var den 11 september. Javisst, det är nog ett odödligt begrepp för vår generation. I USA är nine eleven garanterat 4-ever. Men det är förvisso 7-eleven också.

Jag minns 11 september 2001. Behövde plugga där i Tomtebo-lyan, men det blev inget av det. Jag kom in i matchen just innan andra planet mot World trade center och sedan blev det en lång dag i soffan.

Apropå datum skrevs nedanstående inlägg 090909. Tyvärr inte klockan 09:09. Och tyvärr gjorde jag inget minnesvärt. Dags att börja planera för 101010 istället. Det är en söndag. Ettor och nollor. Oktober! Det kan bli stort!

Kategorier
Det sociala spelet Spaning

Pubsala

Efter fredagens hockeymatch hade jag någon timme att döda i Uppsala innan tågresan hem. Tänkte att en pint på en brittiskinfluerad pub skulle göra susen, och hittade snart irländska puben O’Connors. Riktigt gemytlig anrättning med trevlig personal som jag gärna besöker igen.

Två typiska observationer för en pub, en fredag omkring klockan 22:

En man och en kvinna, uppåt 30 år gamla, är alldeles uppenbart på en första dejt. De kommer till baren och väntar på att beställa. På TV:n är det en fullständigt ointressant tennismatch från US Open, men de tar båda till TV:n som tillflyktsort. De stirrar fokuserat, som om det var OS-final, men i själva verket funderar de på varför det går så dåligt och vad de ska säga härnäst. När jag gått på toaletten är de borta och hur det slutade får jag aldrig veta, men jag hoppas att de beställde starka droppar för att bryta isen.

En man och en kvinna, uppåt 50 år gamla och rätt slitna, är som vanligt på puben. Hon rör på sig mycket, pratar med allt och alla. När hon kommer från toaletten samtalandes med en annan man, tycks hennes gubbe lacka ur. Det ser man på hans isande blick. Han är för övrigt ruskigt lik Ted Åström . Tänk er Ted med angry face! När gumman kommer fram flyttar han demonstrativt sig längre bort i soffan, och när hon sträcker ut en hand för att klappa honom på axeln viftar han bort den. Sedan fortsätter protesten genom att han tar på sig skinnpajen och tycks vara på väg, men så småningom lugnar han ner sig igen. Någon kvart senare kommer han till baren för att köpa två öl. När han återvänder till bordet är damen på vift igen och när han sätter sig med sina två öl, ser man hur angry face återigen påkopplats och en ny demonstration förbereds. Den missade jag dock.

Kategorier
Spaning

Finska samlare

Råkar just se lite av realityn Rent hus, där två ärtiga damer hjälper folk att städa upp hos folk som gett upp sina hem. Idag är de hos Ritva som bor i en ganska stor lägenhet, men som är helt full med grejor. Det går inte att beskriva hur fullt det är. Ritva måste vara exceptionell i konsten att spara och samla, och därefter bygga på höjden, men knappast ensam finne med samlandet som intresse.

Det är nämligen inte första gången man ser en finne som låtit lägenheten fullständigt spåra ur i Rent hus. Vad är det som triggar denna samlargen hos finnen? Är det minnet om kriget, att inte kunna ta något för givet? Eller är det de svåra åren när krigsskadeståndet till Sovjet skulle betalas som lämnade finnar arbetslösa och relativt fattiga, som vidare fick finnen att se potential i alla ting? Det kan vara en slump också, men förutom överrepresentationen i TV-programmet, har jag åtminstone tre exempel från mitt liv på finska samlare.

Kategorier
Spaning

Det sa bara klick!

Många är de som finner fotografi som en intressant hobby, och onekligen är det trevligt med bra bilder. En del går så långt att de köper en systemkamera, för med en sådan kan man ju ta ännu bättre bilder. Och så är det ju.

Men på de som köpt systemkamera har man märkt att nackdelen med systemkamerans storlek väger tyngre än fördelen med dess storhet. Det blir några närbilder på blommor och familjemedlemmar, men när det väl händer någonting riktigt spännande, t ex en konsert eller fest, åker den gamla kompaktkameran fram. Systemkameran står snart där i hyllan och samlar damm, och i ägarens sinne blir den bara större och klumpigare för varje dag som går. Och närbilderna på blommorna är ju redan knäppta.

Jag har länge velat ha en systemkamera. Men med ovanstående insikter i bakfickan är det ju lika bra att låta bli.

Dessutom vill jag egentligen mest bara få kontroll över fokus. Och det kan jag få med ett mellanting mellan kompakt- och systemkamera. Men rimligast vore förstås en riktigt stabil kompaktkamera i mobilen, vilket förmodligen finns redan i något dyrare telefoner än de jag brukar köpa.

fotografera

Foto: www.fotoakuten.se