Everybody's Fine (2009)

skrivet av Janne 2013-05-23 07:53:11

Robert De Niro spelar pensionären Frank, en gammal hederlig amerikansk arbetare, en familjeman som satsat allt på barnen. Frun har nyligen gått bort och han känner sig ensam. Berättelsen börjar med att barnen, som skulle resa till honom för en helg, en efter en hör av sig och bokar av. Det tar ganska hårt, men han tröstar sig med att barnen trots allt är framgångsrika och lyckliga. Frank bestämmer sig dock för att istället åka iväg själv och hälsa på barnen på olika håll i USA. Det visar sig och blir uppenbart även för den gamle att barnen gör allt för att upprätthålla en fasad inför honom. Möten blir stelt hjärtliga och allt annat än öppna, allt för att han ska få det bekräftat: alla mår bra.

Den gamla favoriten De Niro är De Niro, ganska endimensionell, men härlig på sitt sätt. Han har haft en förmåga att välja halvdassiga roller på senare dagar och därför framstår detta drama som ett starkt lysande undantag, en riktigt positiv överraskning. Det är ju sådant här jag går igång på, trassliga relationer i sk dysfunktionella familjer (vanliga familjer, säger jag).

En aspekt av De Niros skådespeleri måste dock få lite skit. Karln är fruktansvärt usel på att gråta. Jag minns från någon av Analysera mera-filmerna, där han är maffiaboss med svårt känsloliv och söker psykiatrisk hjälp, att han började böla under någon session och lät riktigt lustig, som att han låtsades vara ett barn som gråter, buhu, liksom. Då tänkte jag att det var komediformatet som låg bakom, men det är bannemej samma tendens i gråtandet i denna film. Blekt!

Annars som sagt ett starkt drama, näsduksvarning helt klart. Kul grepp med telefonledningar i en slags ledande roll.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0780511/

Kommentarer

Inga kommentarer.