Återträffen (2013)

skrivet av Janne 2015-01-05 00:27:13

Detta är Anna Odells (hon som låtsades vilja ta livet av sig som konstprojekt) långfilmsdebut, en konstfilm som togs emot med stor kärlek av kritikerna. Filmen har två delar, en första där själva återträffen utspelar sig och sedan en andra där Anna Odell i rollen som sig själv vill visa och diskutera filmen om återträffen med sina klasskamrater som de facto inte bjöd henne till återträffen. Till saken hör att Anna var mobbad och utfryst under hela sin skoltid, och nu vill hon säga det hon inte kunde säga då. Mantrat i framställningen är att Odell inte vill peka ut eller skuldbelägga, utan diskutera varför vuxna emellan de hierarkier som uppstod. Men å andra sidan känns det som att hon bitvis vill peka ut och skuldbelägga. Medvetet grepp, låter jag vara osagt, men jag blir lite irriterad på den aspekten hos Odell(-karaktären). Ursäkten att "vi var ju barn" är ändå skaplig, men förvånansvärt få tycks kunna säga det innerligt och erkänna att det var skamligt vad som pågick i skolan.

En intressant film där första delen är riktigt engagerande. Den andra delen blir mer svävande. Men framförallt väcker filmen tankar hos en själv: Hade vi en Anna Odell i klassen? Hade jag någon klasskompis som jag aldrig bekräftade? Lågstadiet minns jag inte riktigt, men annars tror jag mig ha haft en hygglig relation till de allra flesta klasskamrater. Men hierarkierna går inte att förneka - det fanns dem som oftare var i skottgluggen, och det är kanske den största oron i eget faderskap att behöva skicka ut sitt barn i denna kalla, hårda värld.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2402091/

Kommentarer

Inga kommentarer.