Kategorier
Spaning

En liten svart seger

Jag borde äta mindre godis, det är inte bättre än att man ligger i farozonen för diabetes. Som en som därutöver ligger i gränslandet till förhöjt blodtryck och som haft problem med magsäcken, borde jag dessutom äta mindre lakrits. Man är ju ingen ungdom längre, ledsen smiley.

Med det sagt, så tror jag att tidigare har antecknat min saknad efter den finska skumlakritsklassikern UFO. Men vid en snabb genomsökning fanns inget här på bloggen. Jag vet att jag något år sedan har hittat en bild på de klassiska godisarna via sökmotor, men nu gör jag inte ens det!

Det var fråga om små, runda skumpuckar i färg av salmiakpulver och i form av flygande tefat. Finland låg lite efter med lösviktsgodis, då vanliga affärer inte alls erbjöd det, utan man fick köpa lite förplockat hos stora kioskkedjan R-Kioski. I en random mix kunde man hitta en 3-4 UFO, innan man fick jobba in resten som plåster på såren. Första steget mot en mer lösviktsorienterad kultur kom några år senare, när de ändå hade lite lösgodis på disken, så att man fick peka ut vad man ville ha. Pussi ufoja, en påse ufon, var nog min vanligaste beställning.

Så småningom slog lösgodiset igenom och tyvärr försvann de flygande tefaten. Jag är knappast ensam om längtan, då jag häromåret kunde se en onlinebutik skryta om att de erbjöd en annan lakritsskumgodis smakade som de klassiska UFO:na.

I sommar lyckades jag prova Haribo Nappar Skum-Lakrits, och jag måste säga att känslan är att de ligger nära de forntida flygande tefaten i smak. All möjlig lakrits är i och för sig godare, men att ha hittat dessa, som så mycket påminner om UFO-godiset, är en stor, nostalgisk seger.