Kategorier
Kultur Personligt

Mount Everest

En av mina fritidssysselsättningar är att plinkeplonka ihop lite trudelutter av varierande slag. Idag behöver man inget band, det är bara att sätta igång datorn och lirka ihop sakerna var och en för sig.

Enkelt uttryckt kan man säga att man kan vara bra på att skriva låtar, spela instrument eller producera musik. Jag kan inte säga att jag är någon talang på de två förstnämnda, men allra minst förmåga har jag ändå i produktionen eller mixningen. Jag har inte tålamodet som krävs av en ens medioker producent, men lite då och då lär man sig något nytt. Häromdagen investerade jag några kvartar på att läsa lite mer om hur man ska mixa så att gitarrerna och sången inte ska gröta ihop sig, och se på fan, det lät ju bättre.

Jag blev inspirerad och satt några timmar. Ett tag var det rena rama Cheiron i stugan och musiken kändes fet och tajt, när det till sist blev tid för eldprovet: bort med hörlurarna, ut i köket för lyssning på vanlig hemmastereo. Och inte helt otippat visade sig att det jag eventuellt lärt mig inte hade så stor inverkan i praktiken och mixen var grötig. Istället för att ha nått sista lägret innan slutklättringen står jag nu kvar på bergets fot och har i bästa fall knutit skorna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *