Kategorier
Kultur

Saturday Night Live

Strax är det dags, veckans avsnitt av Saturday Night Live, som numera huserar på Kanal 9 och visas blott en vecka efter ursprunglig sändningstid. Det är något visst med SNL. Det är inte det att det alltid är förstklassig humor, utan snarare en blandning av kemin i ensemblen och den osande nerven av direktsändning, samtidigt som man genom alla år haft en genuin respekt för programformatet, trots att skådespelarna hunnit bytas ut flera gånger om. På gott och ont har det också inneburit att vissa tråkigare moment kvarstått: de oftast ganska stela monologerna av kvällens värd och den minst sagt skitnödiga announcern som varje gång ska gasta ut hela ensemblen i inledningen – men å andra sidan känner man sig trygg.

En vecka efter direktsändning får vi njuta av showen. Annat var det förr när Dana Carvey, Kevin Nealon, Adam Sandler, David Spade, Rob Schneider, Chris Farley och mången annan komedistjärna tändes i SNL: i Sverige var det ZTV som sände, gärna ett eller kanske t o m ett par år senare. Det var förstås roligt då också, men man missar en annan av SNL:s stora styrkor, aktualiteterna och den politiska satiren. Man får en klarare inblick i den politiska debatten i USA genom att titta på detta relativa trams.

I Sverige tycks vi vara helt oförmögna till satir på löpande band, möjligen är det P3:s Tankesmedjan som glänser inom området av och till. Annars skämtas det emellanåt med kungen och diverse B-kändisar, men politikerna är oftast märkligt skonade.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *