Kategorier
Samhälle

Ingen utväg

Ukraina är en ung stat av idag, men en äldre nation, som tyvärr marinerades i sovjetdiktaturens alla egenheter, där en del korrupta element levt kvar, trots steg mot demokrati. Det sägs t ex att den som bilar (eller gjorde det före kriget) genom Ukraina får vara beredd på poliser som stoppar en för vadsomhelst och erbjuder snabba lösningar mot en liten sedelbunt, en gammal sovjetkvarleva för underbetalda tjänstemän. Även under kriget har höga tjänstemän fått foten på grund av korruption. Läget är långt ifrån bra, men landet har klart ambitioner att bli något som mer liknar en modern demokrati.

Diktaturen Ryska federationen, som det så klart inte finns något demokratiskt hopp för, ockuperar först hela regioner av Ukraina, går sedan in för att invadera hela landet, arrangerar folkomröstningar i regionerna och kallar det självständiga folkrepubliker, samtidigt som man under ett år nu terrorbombat civila mål i hela Ukraina, deporterat barn och de icke-medgörliga varav många dödats, gjort sig skyldiga till avrättningar, våldtäkt och tortyr, sammantaget etnisk rensning och folkmord. Dessutom är man tekniskt efterblivet och har inget annat att komma med än att föra krig som om det vore 1916 igen och skickar dagligen tusen man till döden för att i bästa fall avancera någon kilometer.

Det är inte avgjort på slagfältet än, men Ryssland under dess nuvarande ledning har ingen väg ut. Det kommer att gå åt helvete för dem och oavsett om de ansvariga bara upphör att existera eller om de döms för sina brott, så kommer det ryska folket att få betala det högsta priset under decennier framåt för det här förvirrade vansinneskriget. Likt i fallet med andra diktatorer från, säg, 80 år sedan är utsiktslösheten tyvärr en garant för att vansinnet bara fortsätter tills det är över. Den ryske överstemafioson har redan offrat minst 130 000 man, förmodligen fler. Låt vara att man främst hämtat folk så långt bort som Moskva som möjligt och det motbjudande krigsföretaget Wagner värvat bus från fängelserna, men samtidigt har tiotusentals av de ordinarie yrkesmilitärerna förbrukats. Kanske är det lite tråkigt för ledaren att det gått dåligt, men syndabockar utses och de får en smäll eller faller olyckligt ut genom fönstret. Men enligt diktatorns logik finns oändliga resurser kvar, långt många fler potentiella soldater än andra någonsin kan frambringa, det är deras förbannad plikt att försvara moderlandet från hotet och leda oss, eller snarast fader diktator, till seger.

Ryssland kommer att bryta ihop i Ukraina, frågan är bara när och hur många fler som skickas till döden innan så sker. Det bästa vore förstås att den ryska armén imploderar snarast, men sannolikt krävs det leverans av tunga vapen till Ukraina och en hård utdrivning.

Den nuvarande envåldshärskarens eftermäle blir så klart denna så kallade specialoperation, som någotsånär enade den mer demokratiskt sinnade, fredsuppskattande delen av världen. Den befäster bilden av den ryska federationen som den skurkstat man är med ytterst få vänner, där folket förtrycks av paranoida ledare för deras expansiva drömmar, en rysk politisk tradition sedan Ivan den förskräcklige. Återstår att se om det räcker med under 200 000 döda specialoperatörer för ingenting eller om det kommer att krävs fler eller många fler.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *