Kategorier
Personligt Spaning

Nu är det slut på veckan

Inget jobb imorgon.

Och EM-kval med Nya Sverige!

Kategorier
Sport

Sporthelgen, v 41

I fredags förlorade Björklöven hemma mot Leksand och hamnade därmed för första gången allra sista plats i Hockeyallsvenskan. Med skador på tänkta nyckelspelare och i övrigt ett ytterst mediokert lag, var förlusten i sig ingen överraskning, men ändå en milstolpe i föreningens historia.

På lördagen förlorade Sverige mot Danmark för andra gången på några månader och chansen att kvalificera sig till sommarens VM i Sydafrika är borta. Trots ett mycket blekt mittfält och passiva ytterbackar, lyckades Sverige skapa en del chanser, tack vare Zlatans förmåga att suga åt sig långa bollar, ta ner dem snyggt eller skarva vidare. Annars är långa bollar på Bengt ett tecken på typiskt dåligt svenskt spel.

Sedan blev det söndag och chans till revansch för Björklöven borta mot ett av de andra tänkta bottenlagen, Borås. Dessutom anslöt den nye kanadicken Jesse Schultz till laget under söndagen och gjorde sin första match jetlaggad. Det hjälpte föga: Borås vann enkelt med 4-0.

Man kan få otrolig energi av att vara supporter, men andra helger blir effekten den rakt motsatta. Ändå är det självklart att jag åker till Uppsala på tisdag för att se Björklöven lira och förmodligen ta stryk av Almtuna.

Kategorier
Sport

Zlatan, vilken tur!

Att Sverige vinner mot Ungern med 2-1 borta är i sig ingen bomb. Men istället var allt annat det.

Bomb 1: Ungerns spelare var individuellt sensationellt usla på egen planhalva. Det var rena tebjudningen, men svenskarna var artiga nog att avstå från ytterligare mål (förutom tvåan då, galen missbedömning av backen och tvivelaktigt försök till brytning av målvakten, som hade kunnat stå i vägen mer).

Bomb 2: Sverige vågade anfalla med mycket folk och skapade en hel del, utöver bjudningarna. Safari, Micke Nilsson och Elmander utmanade och kom runt på kanterna (vilket jag skyller på stabbiga ungerska ytterbackar). Kul att det till slut, efter många om och men, betalade sig.

Bomb 3: Ingen riktig tavla från Isaksson.

Bomb 4: Zlatan tokjublade på första målet, trots att han inte gjorde det själv.

Bomb 5: En kvittering när man just gett upp allt hopp. Kaboom!

Bomb 6: Det var en trevlig landskamp.

Bomb 7: När det är landslagshelg brukar man i regel längta till nästa helg och riktig fotboll från England och Spanien, men den här matchen var mycket trevlig, och i slutändan extremt välregisserad.

Vägen till VM är krokig och lång, men Sverige är kvar i racet.

Kategorier
Samhälle Sport

Finska kriget

Det är inte ovanligt att dagens trivsamma fotbolls- och sportkrönikörer, såsom Bank, Niva och Esk, tävlar i att dra läckra historiska eller kulturella referenser före eller efter stora idrotthändelser. Hade Lagerbäcks landslag mött Ryssland i Finland 200 år efter Finska kriget hade det sprutat sådana referenser. Ikväll var det dock damernas landslag som gick en sådan kamp, varför också de läckra krönikorna uteblev (vad jag sett). Jag hyser agg gentemot TV4 i många avseenden, men de har god och respektfull damfotbollsbevakning. Tidningarna är hyfsat med i matchen, men det är långt ifrån samma uppladdning inför denna mästerskapspremiär, som det är för en kvalmatch mellan Sverige och Danmark, “Slaget om Norden”. Det är först i en eventuell final som det börjar talas om hjältar, eller slagna hjältar för den delen, och helt plötsligt orkar Bank och Esk engagera sig en aning.

Kategorier
Sport

Engelska ligan igång

Den engelska ligastarten kommer alltid plötsligt, även om man vet att den är tidig.

Hjärtelaget Arsenal, idag helt utan engelsmän från start, imponerande inte särskilt, men effektiviteten var påtaglig. Nio avslut, sex mål. Ungefär som i 4-4-mötet med Liverpool i våras, då Arsjavin gjorde fyra kassar. Det blir förstås kul emellanåt, men en lågoddsare är att spelet och tabellplaceringen blir ungefär som ifjol.

Att följa Arsenal är som att följa en evolution, snarare än att uppleva revolutioner, som den Manchester City försöker sig på. Det vimlar av spelare omkring 20 år, som i bästa fall är som bäst om 5-6 år. Flera av dem kommer garanterat att försvinna innan det och generera stor vinst till klubben. Då är det bara att hoppas att Wenger och styrelsen vågar satsa på några etablerade rutinerade rävar.

Hursomhelst är försäljningen av Kolo Toure och Adebayor till nämnda City begriplig. Touré har passerat bäst-före-datum och Adebayor var halvsvår att ha i laget, även om han spelmässigt var hygglig. Eduardo har kommit tillbaka och gjorde mål idag, men hans styrka blev något överskattad i samband med hans spektakulära skada för ett och ett halvt år sedan. Tjecken Rosicky är också på väg tillbaka efter en lång skada och närmar han sig sina gamla takter, blir han förstås intressant.

Ett ånglok i mitten (av typen Patrick Vieira eller Ray Parlour) som spelar hårt och enkelt, en ytterligare kvalificerad mittback (även om nye Thomas Vermaelen skötte sig godkänt idag) och en riktig targetplayer (som inte är svår som Ade eller träbenad som Bendtner med minst två obligatoriska indianer per match (en prestation i sig att vara forward och göra indianare)), så skulle man kunna hota uppåt i tabellen (även om man efter dagens seger faktiskt är serieledare tills vidare).

Kategorier
Sport

Straffsparkar i fotboll

– […] Men när det blir straffar är det som ett lotteri och tyvärr hade vi inte turen idag.¹

Så säger U21-landslagets högerback, Mikael Lustig från Umeå, till VK efter semifinalförlusten mot England på just straffsparkar.

Om man ser på fotboll som en ren lagsport där den kollektiva insatsen ska vara den avgörande har Lustig (m fl) kanske rätt. Vid straffsparkar är det mycket upp till respektive spelares individuella mentala styrka och ork efter 120 spelade minuter. Det är däremot inte längre upp till den kollektiva kapaciteten, utan den individuella i kapaciteten i kollektivet. Å andra sidan kan man säga detsamma om spelet i sig: det kan flyta på hur bra som helst, men ligger anfallaren på minus på självförtroendekontot kan mål och resultat utebli.

Men fotbollen blir överhuvudtaget alltmer individualiserad. Snart kan kärleken till tröjor och klubbmärken vara ett minne blott, när alltfler unga istället väljer att “älska” spelare, oavsett vilken tröja de drar på sig (och detta diskuterades på ett intressant sätt någonstans nyligen, minns dock inte var, kan ha varit Laul Calling på aftonbladet.se). Det viktiga blir inte om Inter vinner ligan, utan om Zlatan gör bra prestationer, vinner skytteligan och erbjuds saftigt kontrakt i en ännu bättre klubb. Spelarna själva tänker alltmer rationellt, klubbmärket spelar mindre roll och istället hoppas man mer på en god utveckling på karriären och bra pensionssparande.

I denna nya fotbollsvärld kan man längre inte påstå att straffar är ett lotteri. Ett avgörande på straffar kan visserligen öka möjligheten till skrällar, typ att ett division 3-lag vinner mot ett allsvenskt, men på internationell toppnivå är det helt rätt och rimligt att utsätta spelarna för denna prövning. Ska de vara individualister, får de sin ultimata prövning här. Ungefär som en enmeters putt på 18:e hålet för att vinna en golfturnering, eller 40-0 i ett avgörande sets sista game. Det ser enkelt ut och är förmodligen också det om man bemästrar de mentala spökena. Precis som Tiger Woods och Roger Federer burit ansvar för missar av sådana lägen, bör fotbollsspelare också få göra det.

Marcus Berg har haft massor av chanser genom hela turnering och varit mycket effektiv. Men på straffläggning missade han. Han pallade inte trycket. Guillermo Molins missade också genom att träffa yttersidan av stolpen. Nu gäller det att ta dessa missar på rätt sätt och fortsätta att utvecklas. För det var inget lotteri. Det var inte slumpen som gjorde att det blev som det blev, det var två misslyckade straffar.

¹ Västerbottens-kuriren, “Mikael Lustig: Bittert att det är slut”, http://www.vk.se/Article.jsp?article=288311 hämtad 2009-06-27

Kategorier
Sport

Allsvenskan igång

Allsvenskan i fotboll är generellt ett riktigt sömnpiller. Vissa matcher kan underhålla med intensitet, kamp och trevlig atmosfär runtomkring, t ex stockholmsderbyn. Men ingen fotbollsälskare (länge leve Thomas Nordahl) skulle någonsin, utan att vara emotionellt involverad, titta på Trelleborg – Brommapojkarna, en match som luktar 0-0 ända upp till Västerbotten, och så slutade det också häromdagen.

På måndagskvällen var min tanke att Helsingborg – Blåvitt skulle bjuda på lite trivsel. Och jämfört med matcher där Trelleborg är med var det en klart godkänd match. Göteborgs mittfält saknar kreativitet. Det enda alternativet man har, och den brukar man hela tiden, är att lyfta boll över mittfältet på Pontus Wernbloom. Det ser ut som svenska landslaget när Olof Mellberg är spelförande back. Som en gäspning. Helsingborg vann tyvärr rättvist med 1-0, tyvärr på en mycket tveksam straff  för hands där Sigurdsson fick bollen på armbågen, ganska tätt intill kroppen. Domaren insåg nog detta och blåste sedan för löjliga hands resten av matchen.

Förresten vann Arsenal i helgen. Det är bra. Två mål dessutom. Det är också bra. Men bäst var de tillfällen då man glänste till spelmässigt och snirklade sig igenom Man City-försvaret med härliga kortpassningar. “Äntligen lite poesi”, minns jag att jag sa. Wenger har inte gett upp ligan än, för att han är galen – säger han själv och man får hålla med. Känns också som att Villareal kommer att bli för svåra, med uddamålet, i Champions league.

Kategorier
Sport

Eboué dödade derbyt

Arsenal är ju inte i någon vidare form och det är, som jag tidigare skrivit, lite väl många taffliga spelare på planen. Därför var det ju ovisst inför eftermiddagens derby mot Tottenham.

Första halvlek var medioker från Gunners sida, vilket man förstås börjat vänja sig vid denna säsong. Men än en gång sysselsätter sig Emmanuel Eboué med dumheter . Först snackar han sig till ett gult, innan han efter att ha blivit kapad av Modric ger igen med en ful eftersläng. Andra gula och utvisning. När han är som bäst, är han verkligen inte fyskam. Men för eventuellt nytt kontrakt får det verkligen bli aktuellt med lite anger management.

Tottenham hade efter utvisningen mycket boll, men de riktiga farligheterna förblev lätträknade. I slutet var Luka Modric i princip fri med Manuel Almunia, som dock räddade snyggt. Det slutar 0-0, men det var ändå relativt underhållande. Men 0-0 är ju inte till hjälp i kampen om Champions League-platserna.

Kategorier
Sport

Andrej Arsjavin till Arsenal

Det är lite som i Björklöven, vilket tillskott som helst känns bra. Arsjavin var ju haussad inför EM i somras. Dock var han lite sliten innan och möjligen en gnutta matchotränad. Han gjorde några grymma matcher, men var mer blek i andra. Det känns typiskt ryskt – när spelaren är in the zone så är den bäst i världen, men när det känns lite motigt så försvinner de helt. Kanske är det därför vi inte haft några riktigt stora världsstjärnor från Ryssland.

Tror dock att Arsjavin blir en positiv injektion för det klena och statiska anfallsspelet. Han är ju också förhållandevis rutinerad, född 1981 som han är.

Kategorier
Sport

Arsenal 08/09 – unga glaslirare

Det svider i Arsenal-hjärtat. Inte så mycket för att ligan är körd för i år, men satsningen känns sned och spelet är bara krampaktigt, sällan trevligt och underhållande.

Tidigare hade man en stomme av rutin och Wenger var inte sen att låta unga talanger ta plats. Nu finns bara ungdomar (utom ett par gubbar i mittlåset). De unga må vara talangfulla, men de har långt kvar att gå fysiskt och mentalt. Rimligtvis bör inte en ansvarsbörda så stor som ett krävande, fullsatt Emirates läggas på dem.

arsenal_logo_192x198

Jag har, ska erkännas, inte gått in och grävt vidare i turerna kring klubben det senaste året. Den enorma satsning som byggandet av nya arenan faktiskt är, kanske har inverkat på spelarbudgeten. Men det måste in lite nytt, men rutinerat blod till nästa säsong.

Sagna och Clichy får gärna vara kvar på kanterna. De orkar fram och tillbaka. Det är så lustigt hur de ofta sätter press på motståndarnas tredjedel! Fabregas är såklart en framtidsman, liksom Walcott. I övrigt bör det komma in nya alternativ på alla positioner. Jag är så trött på alla! Bendtner och Adebayor är rätt identiska. Bendtner har sämre teknik, men är ganska gladlynt. Adebayor har lite bättre fötter, men är svår. Denilson, Eduardo, Vela och Nasri är så lätta – utfyllnadsspelare. Rosicky är bra, men gjord av glas, liksom Robin van Persie – båda kommer säkert att sluta i förtid. Kommer Toure upp i gammal form är han given, Gallas kan åka hem till Frankrike och vara grinig.

Idag blev det 0-0 hemma mot West Ham. West Ham är förvisso något av ett spöke, men bättre insats än idag kräver jag av mitt Arsenal.

Det kanske är dags för tronskifte? Wengers fotboll är underbar, men jag tröttnar på både fransmän och ungdomar.