Kategorier
Personligt

Ett tåg i natten

Häromdag fanns det inte en enda ledig flygstol från Norrland till Stockholm, varför jag tvingades att åka det ökända nattåget. Det är trots allt ändå inte värre än att jag är en gammal tågromantiker, och innerst inne hoppas jag nog alltid att något ska hända och en privatdetektiv kliver fram ur en kupé för att frambringa sanningen. Dessvärre händer det aldrig något och allra minst längs norra stambanan som bokstavligen går mitt i obygden. Det är en obeskrivlig tristess, och lyckligtvis får man sova några av de 12 timmar som måste avverkas.

Nattåget är verkligen ingen höjdare. Det har varit samma vagnar utan någon nämnvärd uppfräschning så länge jag kan minnas. Det luktar dåligt och känns allmänt sunkigt.

Men tågromantikern är inte död: när den sk botniabanan kommer igång nästa år kommer jag gladeligen att åka till t ex Umeå på sex timmar, det är helt okej.

Kategorier
Personligt

Pizzasaknad

Nu har jag snart varit ifrån Umeå i två månader. Har hunnit börja känna mig som en riktig nackabo, men går fortfarande dagligen in på vk.se och läser senaste nytt från den forna hemstaden.

Idag ser jag att Västerbottens-kuriren uppmärksammar Riccardo och Anette Cucurnias trettionde bröllopsdag. En icke-nyhet för en del, men för mig som vissa söndagseftermiddagar saknat möjligheten att åka till Teg och köpa världens bästa pizza hos Pizzabutiken Roberto, som paret driver, är det lite av veckans nyhet.

Läs mer och se en saknad pizza: http://www.vk.se/Article.jsp?article=305524

Kategorier
Sport

Löven behöver konstgjord lunga

IF Björklöven, en gång ett välkänt och uppskattat varumärke, kan dö.

Det är drygt 22 år sedan som Umeå firade föreningens enda SM-guld i ishockey. Året därpå knep man silvret, för att ytterligare ett år senare åka ur elitserien. Under 1980-talet gjorde Löven ett avtryck i gemene mans idrottsmedvetande genom att dels ha duktiga spelare och spela en rolig ishockey, och dels för att man hade ett intressant och avvikande namn och varumärke. Även under det dystrare 1990-talet behöll föreningen dess status som en klassisk svensk ishockeyklubb, utan att kanske förtjäna det. Faktum är att till och med långt in på 2000-talet har mossiga sportredaktörer i hockeyallsvenska orter som Borås och Oskarshamn, som minns Lövens glansdagar poängterat vilken relativ storhet som står som motståndare. Nu har de kommit ner på jorden och insett att Lövens muskler långsamt förtvinat, så att det nu krävs livsuppehållande åtgärder. Eller, med andra ord, att Löven är som vilket skitlag som helst för Hockeyallsvenskans nedre tredjedel.

Varför har det blivit så här? Till syvende och sist handlar det självklart om pengar. Löven har egentligen aldrig haft någon långsiktig huvudsponsor med stora ekonomiska muskler, vilket delvis beror på att Umeå inte är en industristad, men kanske framförallt på att föreningen under så många år levt på gränsen och många gånger långt över vad tillgångarna tillåtit, vilket skadat förtroendet för klubben hos de sponsorer som ändå funnits. Konkursen har varit nära flera gånger: säsongen innan lagets senaste sejour i Elitserien spatserade laget och ledarna på torget med sparbössor för att få lite likvida medel. Väl i kvalserien var föreningen kreditmässigt svartlistad och tvingades åka på bortaturné med en kappsäck full med pengar från de senaste hemmamatcherna och betala hotellnätter kontant. Elitseriesäsongen 2000/01 var det mindre snack om pengar, men det var heller inget snack om sanering. Dolt under ytan fortsatte klubben att blöda och leverantörsskulder samlades på hög. Därefter följde nya satsningar: förvärvet och uppgraderingen av Umeå ishall till Umeå arena, som på sikt skulle bli ett klipp, samt den sportsliga satsningen mot elitserien med Randy Edmonds som coach. Hockey var ganska populärt i Umeå, men bakom kulisserna tornade hoten upp sig, löneutbetalningar uteblev och spelare fick helt plötsligt ont i ljumskarna.

Året därpå, nu är vi alltså inne på säsongen 03/04, blev det ingen ny sportslig satsning. Det skulle bli ett mellanår med mycket juniorer från det egna leden, kryddat med kvarvarande spelare under kontrakt. Men detta mellanår har blivit till sex mellanår, för att de ekonomiska liken var inte bara ett fåtal, utan en hel armé av skulder, ej fullföljda åtaganden och tvivelaktiga beslut.

Ordföranden och direktörer har spätt på det hela genom uttalanden om trestegsraketer, ett mellanår, en halvsatsning och sedan full satsning med god ekonomi, eller spekulationer om att man tror sig vara nära ett avtal med en samarbetspartner som kommer att generera stora pengar till nyförvärv. Därigenom har man snart förlorat allt förtroende även hos supportrarna, vars relation till föreningen är närmast sakral och orubblig. Förra året var det rekordglest i Umeå arena på en del matcher. Kan inte minnas att det var så tomt ens på 1990-talet när gamla division 1 norra bjöd på läckerheter som Antjärn, Husum och Clemensnäs.

Där är vi nu. Det har under sommaren pratats om att miljoner är på ingång. Det har pratats om att den här säsongen ska ha sportslig inriktning, och att andra investeringar får vänta.

Igår åkte jag till Uppsala för att för första gången den här säsongen se laget i matchmundering mot Almtuna. Kom lite sent, men kan inte tänka mig att det var så annorlunda första minuterna. Löven skapade nästan inget på egen hand, men kom till några skott efter att ha stressat fram misstag. Annars bestod anfallsspelet av sargbök i hörnen och ständiga försök att tvinga sig in närmast kassen, eller chansflippa in pucken i slottet bakifrån mål. Försvarssidan är alarmerande blek och det bästa förvärvet där (?) Aki Heino har visserligen offensiva kvalitéer men var katastrofal i defensiven. Det blev en 0-3-förlust.

Om det fortsätter så här och laget slutar på plats 10 i allsvenskan är det forna och eventuellt potentiella elitlaget IF Björklöven dödförklarat. Nu krävs behandling med konstgjord lunga. Vare sig det kommer genom en satsning på en evenmangsarena i Umeå, som kräver ett populärt återkommande evenemang som elitishockey, eller om det är tvivelaktiga ryska oljemiljoner som står för kalaset, måste behandlingen sättas in nu.

Kategorier
Personligt

Umeå – Stockholm med buss

Nu är jag på vägen igen. Dock ombord på en buss. Det kan ju vara tradigt, men man kan ju å andra sidan strunta i alla husvagnar och lastbilar, luta sig tillbaka och utnyttja internet. Fast på en sådan här tur är det kanske inte så mycket värt, när det inte finns eluttag. Men ett par timmar blir man ju av med iallafall.

Ikväll är flaxandet över och imorgon börjar arbetet igen.

Kategorier
Personligt Spaning

Umeå – Stockholm med bil

Jag har kört ner till Stockholm några vändor nu. Det är rätt lämplig väg nästan hela vägen. Rätt långa sträckor av mötesfri väg med vajerräcken. Och motorväg från Gävle till Stockholm.

Men det finns en plågsamt lång 80-sträcka mellan Hudiksvall och Söderhamn. Man dör lite varje gång man sitter där och våndas. På väg ner får man en liten belöning av att det just innan Söderhamn blir en motorvägssträcka över några mil – faktiskt lite omotiverat lång sträcka med tanke på var det är.

Sedan att det i trakterna finns två orter, Harmånger och Hamrånge, gör ju inte saken bättre. Har jag inte kommit längre än att jag är här igen? En riktig motivationsdämpare.

När jag körde ner i torsdags fick jag också smaka på Stockholms rusningstrafik. Inte blev det bättre av att den kryddades med våldsam åskskur. Från Järva krog till Nybodakopplet var det konstant kryphastighet och ännu mer stillastående. Det var inte långt ifrån kramp i fötterna efter koppla, gasa, bromsa, koppla, gasa, och så vidare. Några 1,5 mil, på 1,5 timme. Tragiskt. Att skaffa bil känns inte jätteintressant.


Visa större karta

Kategorier
Personligt

Barndomshemmet snart borta

Efter julhelgens storbrand på Geografigränd har man häromsistens tagit beslutet att riva hela huset och ersätta det med ett nytt. Det innebär att mitt barndomshem 1987-1998 (åldern 8-18) kommer att upphöra att existera. Det är ju inte som att ett hus som farfarsfar byggde brinner bort, men lite vemodigt är det ju ändå.

geo2a

På bilden har jag ringat in mitt rum där man upplevt uppväxtens alla vedermödor och glädjeämnen. Strax till höger finns ett igenmurat litet fönster. Det var min toalett och dusch. Därefter till höger är systerns rum och högreom det, fönstret och den franska balkongen, var vardagsrummet.

Mer om info finns hos Västerbottens-kuriren: http://www.vk.se/Article.jsp?article=256600

Bilder från brandnatten: http://www.vk.se/media/?clipid=1029

Kategorier
Sport

Sista spiken

Det blev ungefär som jag förutspådde. Även om Björklöven hade en teoretisk chans att kvalificera sig till playoff, antog jag att man på egen hand skulle döda spänningen eller sätta sista spiken i kistan. Ikväll hade man Sundsvall på besök, sköt 45 skott och gjorde ett mål. Eftersom Björklöven behövde alla tre poängen vid 1-1 i slutet, tog man ut målvakten i slutet och Sundsvall kunde avgöra. Det finns inga målskyttar och vinnarskallar i laget. Det finns inget eget spel att tala om heller, utan man har för det mesta försökt kontra snabbt eller också gnuggat i sarghörnen.

Ca 1000 personer på plats, trots officiella 2300. Hockeyn kommer att dö  i Umeå om inget görs nu, snart har t o m de mest inbitna fått nog.

dsc00119

Glest som aldrig förr.

Kategorier
Personligt

Kylan gör mig galen

Nu har det blivit allvarsamt kallt igen, några -23 grader. Följ utvecklingen på en väderstation vid Umeå universitet: http://www.tfe.umu.se/weather/1280/800/12/sv-SE/now.htm

Jag tror jag blir galen snart. Funderar på att sälja allt för en biljett till Mexiko och bli en springpojke på en snaskig restaurang. Eller ge bort hunden och aldrig mer gå ut igen. Eller köpa en rånarluva, för då fryser man inte om ansiktet, men får förmodligen stryk.

Kategorier
Samhälle

Umeås arenaplaner

Umeå kommun har anlitat en konsultfirma för att utreda vilket av tre placeringar som är bäst, samt hur stor en arena i en stad som Umeå kan tänkas vara. Läs mer: http://www.vk.se/Article.jsp?article=248105

Jag ser framför mig en kommunfullmäktigedebatt mellan Anders Ågren (m) och Lennart Holmlund (s) där de tävlar om hur stor de tycker att arenan ska vara, som en naturlig följd till den märkliga visionssnoppmätartävling om Umeås folkmängd 2050.

Den nya arenan bör inte vara särskilt stor, egentligen räcker det med nuvarande Umeå arenas kapacitet på 6000 personer. Större publik än så lär vara svår att locka, och ska man gå över det bör 8000 var det absoluta taket.

För att arenan ska gå runt krävs evenemang, ett sådant är ishockeyn och Björklöven, som i dagens skick lockar ett par tusen åskådare. Vad Björklöven behöver och kan öka budgeten med är fler loger och möjligheter att locka företag. 6000 “vanliga” platser, men med tredubbel mängd loger öppnas möjligheter för Björklöven och på sikt för fler besökare i den nya arenan. Ur åskådarperspektivet, van som man är, har jag inga direkta invändningar mot den gamla arenan: det är en jättefin hockeyarena där alla ser bra och sitter nära isen. Det må vara lite skitigt och trist, men det duger hur bra som helst.

I själva verket skulle jag tala om placeringen. Politikerna har bestämt att läget för en eventuell arena kan bli I20, Dragonfältet eller Hamrinsberget. Alla har sin praktiska eller emotionella för- och nackdelar, men jag har definitivt fastnat för ett av dem.

Hamrinsberget är min dröm. Hamrinsberget ligger mellan vårdhögskolan och Östra gymnasiet och utifrån förstår man knappt att det är någon typ av “berg”. Högst upp finns några klippor där mången ung umebo druckit folköl och hånglat. Står man däruppe får man verkligen känslan av att vara på ett berg och det är en fin utsikt. I själva berget finns en vattenreservoar.

Tanken är förmodligen att skapa ett mervärde genom att slå in arenan in i berget. Jag gillar tanken och hoppas att där också diskuteras visst byggande på höjden – ett café, restaurang och aktivitetscenter i tornformat, men en fantastisk utsikt. Äntligen skulle man ha given plats att ta gäster till. I närheten finns universitetssjukhusets bussterminal och snart också järnvägsstationen Umeå Östra. Parkering som lyfts fram som ett problem är i själva verket inget problem åtminstone på kvällstid, då vi har Östra gymnasiets, samhällsvetar-, beteendevetar- och vårdvetarhusens parkering alldeles i närheten. På dagtid, t ex när Lennart Holmlund lyckats förlägga sossarnas kongress till arenan eller när Melodifestivalen äntligen vågar satsa på Umeå igen, kan det vara lurigare. Men det problemet skrämmer inte mig, det måste gå att lösa på olika sätt.

Vy från berget: http://www.lgnorlin.se/blogg/wp-content/2007/05/07_6564.jpg

Kategorier
Sport

(Innebandy)Slaget om Umeå

TV4 Sport har storsatsat på SSL (Svenska superligan i innebandy) den här säsongen. Eller storsatsat: man sänder hursomhelst en match i veckan. Däremot har man satsat stort på paketet. Till TV-matcherna har man med sig en särskild sarg, ett särskilt golv och lite annat smått och gott. Dessutom filmas matchen i huvudsak från kortsidan.

Elitinnebandyn är egentligen inte särskilt kul – det är statiskt och går snabbt. Men ikväll, när TV4 Sport visade derbyt mellan Umeå City IBK och IBK Dalen, var jag inte sen att haka på. City är nykomlingar för säsongen och spelar en lite mer naiv, men roligare raggarinnebandy. Dalen å deras sida är mer systematiska och behärskade i sitt spel, vilket bitvis är snyggt, men oftast lite tråkigare.

Elitinnebandy kräver slutminuter, slutspel och finaler för att tända till. Eller ett derby med barndomsbekanta på plan.

Det var med andra ord skapligt trevligt att följa matchen. Dalen vann 3-4. Slutminuterna var spännande.