Kategorier
Samhälle

Sverige i valet och kvalet

Mitt intresse för det här valet har varit lågt. Det beror delvis på att utgången är rätt förväntad med ett läge som liknar det efter förra valet och övertygelsen att partierna kommer att vara usla på att hantera detta. Det beror också på att partiernas ansikten utåt är så onyanserade och i år särskilt inriktade på att prata om vad någon annan inte ha gjort än hur de har tänkt att lösa problem. Och vad pratar de om? Vårdköer, antalet poliser och skolresultat. Det är tveksamt vilket inflytande riksdag och regering har på de verkliga problemen: stressad och pressad arbetsmiljö i kärnverksamheterna. Polariseringen mellan sjuklövern och Sverigedemokraterna är känd sedan tidigare, men Alliansen fokus på Löfvens och den rödgröna sidans uselhet har nog gett nytt bränsle till en höger-vänster-polarisering också. Reinfeldts nya moderater och den gamla alliansen bemästrade detta på ett helt annat sätt från första till sista valrörelse och kunde alldeles säkert locka en och annan mittenväljare. Nu är det verkligen inte god ton från Alliansen, utan den rödgröna sidans representanter utmålas som odugliga och ideologin som galenskap. Det är dags för förändring, säger de, precis som Sverigedemokraterna, men vad exakt som skulle bli den stora förändringen förutom nya ministrar är svårt att se. Någon krona mindre av en viss skatt och någon krona mer på någon moms? Fler poliser? Sjuksköterskor? Läkare? Lärare? Ska de trolla? Faktum är att ingen kan trolla. De borde samla sig för att lösa de problem som finns. Det är ganska ointressant om det är genom skattetekniska åtgärder åt någotdera håll eller genom lagstiftning åt något håll, men människor måste vilja arbeta inom skola, vård och polis utan att riskera ohälsa. Klimatmålen är internationella: samarbeta!

 

Kategorier
Samhälle

Valfeber

Prognosen spår ytterligare fyra år av vinande högervindar. Den rödgröna rörans hopp är satt till en annan prognos som menar att så många som närmare två miljoner väljare inte bestämt sig än.

Det är uppenbart att Mona Sahlin fyller Göran Perssons skor som alliansens trumfkort och kampen om vilket block som blir störst är i min bok avgjord. Förutom att oppositionens statministerkandidat blivit allmän hackkyckling och allmänt impopulär, är individualismens framfart på bekostnad av en slags solidaritet påtaglig. En inte helt oäven gissning är att det främst är främlingsfientlighet bakom denna individualism. En syn på medmänniskorna, som präglas av misstänksamhet snarare än omtanke.

Så av de osäkra väljarna tror jag att hälften stannar i soffan och de flesta av resten väljer det som på kort sikt känns bäst i plånboken: Alliansens skattesänkningar.

Men det är ändå olidligt spännande:

  • Kommer SD in?
  • Åker KD ut?
  • Blir det rekordvaldeltagande?
  • Hur dåligt kan det gå för socialdemokraterna? Avgår Sahlin direkt på valnatten?