Solidaritet. Ett vackert ord, med en vacker innebörd, men utan någon särskild betydelse i dagens samhälle. I det individualistiska samhället tittar vi bort när någon far illa. Det är nästan värst i Sverige, där vi fortfarande tror att vi har ett starkt och säkert skyddsnät, men som blir allt resurssvagare.
Etikett: individualism
Prognosen spår ytterligare fyra år av vinande högervindar. Den rödgröna rörans hopp är satt till en annan prognos som menar att så många som närmare två miljoner väljare inte bestämt sig än.
Det är uppenbart att Mona Sahlin fyller Göran Perssons skor som alliansens trumfkort och kampen om vilket block som blir störst är i min bok avgjord. Förutom att oppositionens statministerkandidat blivit allmän hackkyckling och allmänt impopulär, är individualismens framfart på bekostnad av en slags solidaritet påtaglig. En inte helt oäven gissning är att det främst är främlingsfientlighet bakom denna individualism. En syn på medmänniskorna, som präglas av misstänksamhet snarare än omtanke.
Så av de osäkra väljarna tror jag att hälften stannar i soffan och de flesta av resten väljer det som på kort sikt känns bäst i plånboken: Alliansens skattesänkningar.
Men det är ändå olidligt spännande:
- Kommer SD in?
- Åker KD ut?
- Blir det rekordvaldeltagande?
- Hur dåligt kan det gå för socialdemokraterna? Avgår Sahlin direkt på valnatten?
Kategorier
Straffsparkar i fotboll
– […] Men när det blir straffar är det som ett lotteri och tyvärr hade vi inte turen idag.¹
Så säger U21-landslagets högerback, Mikael Lustig från Umeå, till VK efter semifinalförlusten mot England på just straffsparkar.
Om man ser på fotboll som en ren lagsport där den kollektiva insatsen ska vara den avgörande har Lustig (m fl) kanske rätt. Vid straffsparkar är det mycket upp till respektive spelares individuella mentala styrka och ork efter 120 spelade minuter. Det är däremot inte längre upp till den kollektiva kapaciteten, utan den individuella i kapaciteten i kollektivet. Å andra sidan kan man säga detsamma om spelet i sig: det kan flyta på hur bra som helst, men ligger anfallaren på minus på självförtroendekontot kan mål och resultat utebli.
Men fotbollen blir överhuvudtaget alltmer individualiserad. Snart kan kärleken till tröjor och klubbmärken vara ett minne blott, när alltfler unga istället väljer att “älska” spelare, oavsett vilken tröja de drar på sig (och detta diskuterades på ett intressant sätt någonstans nyligen, minns dock inte var, kan ha varit Laul Calling på aftonbladet.se). Det viktiga blir inte om Inter vinner ligan, utan om Zlatan gör bra prestationer, vinner skytteligan och erbjuds saftigt kontrakt i en ännu bättre klubb. Spelarna själva tänker alltmer rationellt, klubbmärket spelar mindre roll och istället hoppas man mer på en god utveckling på karriären och bra pensionssparande.
I denna nya fotbollsvärld kan man längre inte påstå att straffar är ett lotteri. Ett avgörande på straffar kan visserligen öka möjligheten till skrällar, typ att ett division 3-lag vinner mot ett allsvenskt, men på internationell toppnivå är det helt rätt och rimligt att utsätta spelarna för denna prövning. Ska de vara individualister, får de sin ultimata prövning här. Ungefär som en enmeters putt på 18:e hålet för att vinna en golfturnering, eller 40-0 i ett avgörande sets sista game. Det ser enkelt ut och är förmodligen också det om man bemästrar de mentala spökena. Precis som Tiger Woods och Roger Federer burit ansvar för missar av sådana lägen, bör fotbollsspelare också få göra det.
Marcus Berg har haft massor av chanser genom hela turnering och varit mycket effektiv. Men på straffläggning missade han. Han pallade inte trycket. Guillermo Molins missade också genom att träffa yttersidan av stolpen. Nu gäller det att ta dessa missar på rätt sätt och fortsätta att utvecklas. För det var inget lotteri. Det var inte slumpen som gjorde att det blev som det blev, det var två misslyckade straffar.
¹ Västerbottens-kuriren, “Mikael Lustig: Bittert att det är slut”, http://www.vk.se/Article.jsp?article=288311 hämtad 2009-06-27