Det kokar inombords när man sitter på pendeln på väg hem och någon idiot sätter in valfri del av kroppen mellan dörrarna som stängs, vilket oftast kräver att dörrarna måste öppnas och stängas en gång till. Denna fruktansvärda egoist stoppar alltså hela tåget i en halv minut, så att flera hundra personers hemfärd försenas, snacka om otillbörligt gynnande av den egna saken.
Det är lite skillnad om man på riktigt har bråttom, som i höstas när jag skulle in till stan 21:24 en lördagskväll, vad man nu än kan tänkas göra i stan då, och sprang med bägare i handen hela vägen till stationen och klämde in mig i sista momangen. Det var knappast egoistiskt, det var hjältemodigt.
