Kategorier
Samhälle

Önskvärd feedback

Jag blir rätt arg när man blir pissad på av någon/något med maktresurser. Ett par gånger per år hatar jag Västerbottens-kurirens webbsajt vk.se, för att det sitter någon nisse där och bestämmer vilka kommentarer som publiceras eller inte. Att kommentarer blir ratade beror på brott mot dessa bestämmelser:

När du skriver en kommentar får du gärna kritisera, argumentera, utveckla och tillföra ny kunskap i ämnet. Sakliga och välformulerade kommentarer är vad vi vill ha.

Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

VK accepterar inte kommentarer som kan tolkas som hets mot folkgrupp, uppvigling, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller upphovsrättsintrång.

Mina nekade kommentarer har generellt innehållit kritik mot VK eller den journalistiska prestationen. Sakligt har det varit och selbstklarnatürlich välformulerat. Kanske kan mina inlägg kritiseras för att inte tillföra så mycket, antaget att någon redan framfört samma kritik. Jag skulle aldrig medvetet skriva och upprepa något som redan skrivits, man vill ju självklart vara unik, först och bäst! Kanske har någon hunnit skriva något motsvarande opublicerat, men…

…upprepningsförbudet gäller i övrigt nästan aldrig. Det är bara att se hur förutsägbara dumheter radas upp och upprepas ideligen i övrigt.

Den enda rimliga tolkningen är att VK inte tål kritik. Och starkare ställning än VK kan man väl knappast ha som medieföretag i en medelstor stad. Med sådana maktresurser är det inte helt oväntat att det slutar med åsiktsförtryck.

Min kommentar?

Jag ställer mig tveksam till allmänintresset i denna artikel. VK  bör fundera över sin identitet – saklig morgontidning eller?

NEKAD NEKAD NEKAD NEKAD

Kategorier
Samhälle

Bakvägen till makten

Jag minns  när Ibrahim “Ibbe” Baylan trädde fram här i Umeå och drev en förhållandevis påkostad personvalskampanj i “Kryssa Ibbe” inför valet 2002. Det är ju nämligen på det viset att ordningen på partiernas vallistor kan ändras ifall en person längre ner får tillräckligt många kryss. I riksdagsvalet handlar det om att en person måste få 8% av sitt partis väljare i en valkrets att kryssa för att bli vald. Det är svårt, men inte omöjligt, då några faktiskt klarat av det, t ex Estonia-överlevaren Kent Härstedt (s).

Ibbe var inte särskilt nära 8% i Västerbotten där han ställde upp och huruvida han överhuvudtaget var med på partiets lista och isåfall på vilken plats, minns jag inte.

Därför var det något förvånande när han några vändor senare utsågs till minister i Göran Perssons regering. Utan erfarenhet av riksdagen fick han skolministerportföljen. Det har ju pratats mycket om att GP var en ganska kontrollerande ledare och ville ha lojala ministrar, vilket Ibbe säkert kunde vara mot att som en relativ oerfaren politiker bli chef över utbildningsdepartementet.

Men den regering som GP ledde och där Ibbe var minister föll hårt i valet 2006. Därefter har Ibbe visserligen suttit i riksdagen, men betänk att hans meritlista nu främst består av två betydande demokratiska misslyckanden, dels i personvalet och därefter som medlem i en regering som avsattes genom riksdagsval.

Nu har Ibbe utsetts till partisekreterare i Socialdemokraterna, ett beslut som tas på partiets kongress och bör anses som demokratiskt inom partiet, ett bevis på att partiet har förtroende för Ibbe.

Nu är fallet Ibbe knappast unikt, och någonstans hoppas man att folkets förtroende är vad som leder till de politiska maktpositionerna och inte partiernas inbördes ryggdunkningar. Men i praktiken är det nog här den mest påtagliga demokratiska bristen i Sverige finns och inte bara hos socialdemokraterna. Rubriken “Bakvägen till makten” är möjligen missvisande och denna väg är den enda till högsta makten i Sverige.

0973474532717_max

Ibrahim Baylan, riksdagsledamot Foto: www.riksdagen.se

Webarchives arkiverade version av ibbe.nu som inte finns längre:
http://web.archive.org/web/20020803144213/http://www.ibbe.nu/