Etikett: minnet

Kategorier
Personligt Spaning

Minnesdoping

I Facebook-flödet har det florerat en utmaningskarusell som utmanat folk att lägga ut en bild från ungdomen. Alla dessa meningslösa utmaningar som passerat och plötsligt kommer det en intressant. Och som folk har slutit upp. Det har nog med åldern att göra. Alla har en bild från ungdomen som de drömskt tittar tillbaka på, beundrar och minns, förmodligen, hur dåligt självförtroende de hade och saknade förmåga att uppskatta sin ungdomliga skönhet. Så jag har gillat allas bilder och därmed själv blivit utmanad. Var just i källarförrådet och kikade lite – vilken guldgruva! Och banne mej, det är riktigt länge sedan nu som jag senast var och grävde i materialet.

Här har jag under parollen “något jag minns” kämpat för att få ner saker, visualisera hur vi såg ut i olika skeenden – utan att direkt tänka på att det finns ett fusk – de gamla fotoalbumen. Det kommer att bli högtrafik på minnesbredbandet den närmaste tiden. Fotografiet är ren minnesdoping.

Kategorier
Spaning

Livet passerar revy

Det är väl ändå en ganska etablerad idé att man vid dramatiska näradödenupplevelser ser livet passera revy. En slags forskningsstudie från universitet i Hadassah (enligt The Telegraph, enligt Expressen) visar att människor som varit nära döden mycket riktigt drabbats av starka minnen av känslosamma ögonblick i livet, dock ingalunda i någon kronologisk ordning.

Så vilka är dessa känslosamma ögonblick?

Jag tänker mig vissa en, två, tre, fyra, fem, sex, sju händelser som borde vara självskrivna, men vem önskar sig facit när det är så förenat med en stor risk att dö. Det kunde väl vara intressant att skriva ner historierna, men är det att förbereda sig för att dö?

Samtidigt som läsning av Knausgårds barndomsminnen ledde till minnen av de egna, har jag på sistone kommit att tänka på några människor som jag hade glömt bort. Någon som man hade ganska mycket att göra med, men ja, kanske att det inte uppstod några minnescementerande känslosvallningar. Någon som man tyckte mycket om, spenderade mycket tid med och pratade länge i telefon med, så pass att man undrar hur vänskapen kunde försvinna, och nu kommer man inte ihåg något av vad som hände eller vad man kände.

För att inte tala om de några tusen elever som man lotsat genom samhällskunskap och historia. Det är väl kriserna, katastroferna och några makalösa prestationer som man kommer ihåg. Det gedigna och stabila, det är som bortblåst.

Men det kanske är så här det börjar när din ungdom är borta, att livet passerar revy. I normalfallet puttrar det på över ett halv liv, med minnen som tränger sig på. I dramatiskt livshotande situationer skruvas tempot helt enkelt upp.

Knausgårds barndom

Kategorier
Spaning

Bredband till minnet: Olssonversionen

Det sägs att man vid stora omskakande händelser kommer ihåg vad man gjorde och visst är det så; jag minns stämningen där jag drällde runt i lägenheten på Tomtebo den 11 september 2001. Jag minns vilken stol jag satt i, hur nyhetsuppläsaren såg ut, vilka som var med mig, vid halvniotiden den 12 september 2003, när det meddelades att Anna Lindh avlidit. Det blir en slags direktaccess till minnet – ganska fascinerande.

Men det var inte tungt det här inlägget skulle bli, utan ganska lättsamt, för skidåkaren Johan Olsson säger till SVT att han fått höra att det blivit ett sådant ögonblick för många när han vann VM-femmilen i vintras och att han är stolt över det. Ptja, frågan är om man ännu kan mäta det, det var ju trots allt bara i vintras. Jag själv kommer ihåg och kommer alltid att komma ihåg, men frågan är om Olssons enastående prestation ensam står för det omskakande i mitt fall. Missförstå mig rätt, för det var verkligen ett unikt idrottsögonblick, som kommer att bli ihågkommet; men samtidigt låg jag med ryggskott på en madrass hos svärföräldrarna i Västerbottens inland  dagen före det att jag egentligen skulle ha åkt med jobbet till Istanbul. Besöket hos svärföräldrarna handlade om att lämna hunden inför utlandsvistelsen, men lagom till ankomsten gav ryggen upp med dygn av krypande, påknäkissande, nattliga kramper och missad resa till Istanbul som följd.

Så Johan Olsson, klart du ska ha bragdguldet och du ska vara stolt över ditt inflytande över det svenska folkets minnesfunktion, men att jag har det bredaste bredbandet till minnesbanken beror inte bara på din enastående kroppsliga kapacitet, utan också på min dito uselhet.

Kategorier
Spaning Sport

Hjärngympa

Ibland går det prestige i sökandet efter de små värdelösa detaljerna som finns sparade i minnet. Andra gånger har man inte tid med prestige och kollar Wikipedia, men nu har jag under hela fotbolls-EM försökt återfinna namnet på en spelare som jag vet finns i minnet och trots att det gått två veckor är jag full av tillförsikt, jag kommer att lyckas, det kan ske närsomhelst, jag har det på tungan nu också.

Vem är det då? Det är den portugisiske mittfältaren som är kort i rocken, faller lätt och dramatiskt, spelar smånätt kortpassningsspel helst och tofflade in en hel del mål.

Hahaha.. nu kom jag på vad han heter, mitt i inlägget! Magiskt, det behövdes bara en systematisk ansträngning av minnet.

Nå, jag fortsätter beskrivningen så kanske någon kan gissa: Spelaren var väl i själva verket brasse men valde att bli portugis, förmodligen klokt gjort för att få vara med i några stora mästerskap, i Brasilien hade han inte platsat. Och lite som Maradona ser han ständigt lite oskyldigt drabbad ut, som att hela resten av världen är emot honom, förstår honom inte och bara plågar honom.