Kategorier
Sport

Syndabockscurling

Det kan konstateras att producenterna bakom fotbolls-EM verkar ha anammat en ny policy om syndabockscurling. Mitt minne skvallrar om att kameran alltid legat på syndabocken när en straffläggning avgjorts. När den blivande Arsenal-spelaren Granit Xhaka hade nerver av allt annat än granit och skickade Schweiz ur turneringen med sin miss syntes han aldrig mer på bild. Idag var det Kuba Blaszczykowski som blev syndabock för Polen och även hans demoniska plåga censurerades.

Bra initiativ, tycker en del av mig. Fast å andra sidan är det ju en del av showen som dessa bolltricksare får omåttligt bra betalt för.

Kategorier
Samhälle

Obama har hela världen i sin hand

Det är, trots allt, helt otroligt hur populär den amerikanske presidenten Barack Obama är världen över. Flest kritiker hittar man sannolikt i USA, men förmodligen också i Ryssland, där man säkert i hemligt drömmer om en ny bipolär världsbild, och helst med en lattjo revolverman från amerikanska södern som president i väst.

I Obamas berömda Kairo-tal lyfter han fram arabvärldens betydelse för den moderna världen. Det känns lite populistiskt att stå där och orera kring detta, men får väl ses som en fin gest. Men det vore ännu bättre om Obama implementerade dessa kunskaper och tankar i den amerikanska skolans läroplan.

Hursomhelst har Obama hela världen i sin hand. USA har tilldelats en straffspark, som Obama nu får lägga, efter att George W Bush fallit enkelt i straffområdet. Han kan sätta den säkert, tala varmt om omvärlden, men i praktiken inte göra så mycket. Fokusera på lagom reformer på hemmaplan för att få möjligheten att bli omvald. Han kan också sikta mot krysset, reformera kraftfullt på hemmaplan och gå ganska hårt fram i Mellanöstern. Siktar man mot krysset kan man förstås också missa. Reformerna inrikes riskerar att göra USA till ett Sverige, vårt land som med amerikanska mått är oerhört socialistiskt och då kan ett omval bli svårt. Trampar han å andra sidan på fel tår i Mellanöstern vet man inte vad som kan hända.

Kategorier
Sport

Straffsparkar i fotboll

– […] Men när det blir straffar är det som ett lotteri och tyvärr hade vi inte turen idag.¹

Så säger U21-landslagets högerback, Mikael Lustig från Umeå, till VK efter semifinalförlusten mot England på just straffsparkar.

Om man ser på fotboll som en ren lagsport där den kollektiva insatsen ska vara den avgörande har Lustig (m fl) kanske rätt. Vid straffsparkar är det mycket upp till respektive spelares individuella mentala styrka och ork efter 120 spelade minuter. Det är däremot inte längre upp till den kollektiva kapaciteten, utan den individuella i kapaciteten i kollektivet. Å andra sidan kan man säga detsamma om spelet i sig: det kan flyta på hur bra som helst, men ligger anfallaren på minus på självförtroendekontot kan mål och resultat utebli.

Men fotbollen blir överhuvudtaget alltmer individualiserad. Snart kan kärleken till tröjor och klubbmärken vara ett minne blott, när alltfler unga istället väljer att “älska” spelare, oavsett vilken tröja de drar på sig (och detta diskuterades på ett intressant sätt någonstans nyligen, minns dock inte var, kan ha varit Laul Calling på aftonbladet.se). Det viktiga blir inte om Inter vinner ligan, utan om Zlatan gör bra prestationer, vinner skytteligan och erbjuds saftigt kontrakt i en ännu bättre klubb. Spelarna själva tänker alltmer rationellt, klubbmärket spelar mindre roll och istället hoppas man mer på en god utveckling på karriären och bra pensionssparande.

I denna nya fotbollsvärld kan man längre inte påstå att straffar är ett lotteri. Ett avgörande på straffar kan visserligen öka möjligheten till skrällar, typ att ett division 3-lag vinner mot ett allsvenskt, men på internationell toppnivå är det helt rätt och rimligt att utsätta spelarna för denna prövning. Ska de vara individualister, får de sin ultimata prövning här. Ungefär som en enmeters putt på 18:e hålet för att vinna en golfturnering, eller 40-0 i ett avgörande sets sista game. Det ser enkelt ut och är förmodligen också det om man bemästrar de mentala spökena. Precis som Tiger Woods och Roger Federer burit ansvar för missar av sådana lägen, bör fotbollsspelare också få göra det.

Marcus Berg har haft massor av chanser genom hela turnering och varit mycket effektiv. Men på straffläggning missade han. Han pallade inte trycket. Guillermo Molins missade också genom att träffa yttersidan av stolpen. Nu gäller det att ta dessa missar på rätt sätt och fortsätta att utvecklas. För det var inget lotteri. Det var inte slumpen som gjorde att det blev som det blev, det var två misslyckade straffar.

¹ Västerbottens-kuriren, “Mikael Lustig: Bittert att det är slut”, http://www.vk.se/Article.jsp?article=288311 hämtad 2009-06-27