Kategorier
Samhälle Spaning

Från leka till zika

Det här rutinbläddrandet på nyhetssidor är ofta meningslöst. Det har sällan hänt något sedan sist när sist var för tre minuter sedan eller i bästa fall en timme sedan. Jag förstår inte heller riktigt drivkraften, vill jag innerst inne att det ska ha hänt något? Är det inte skönare att det ibland bara får vara som det är? Men det hjälps inte, kollar man klockan kan man kolla nyhetsflödet. Bläddra och scrolla och klicka, intet nytt.

I allra bästa fall kan nyhetstorkan med lite tur leda till intressanta kunskaper ändå. Som ikväll. JUST NU: Balansbro återkallas – barn kan bryta nacken och dö, rubricerar Aftonbladet. Barn som kan bryta nacken och dö är alltid en intressant rubrik som jag kan relatera till varje dag, även om risken förstås finns i nästan allt som barn företar sig. Men vad är en balansbro? Ja, det ser ut som en liten välvd bro med ribbor. Som en halvcirkelformad stege. Vem eller vad och hur ska det balanseras på denna bro? På lekplatser kan man hitta något som mer ser ut som en balansbro, med rephängda plattformar som man balanserar över. Men just den här hemmabalansbron ser riktigt stentrist ut, balansera på ett par ribbor upp och sedan ner? Desto värre är alltså att avståndet mellan ribborna är lagom långt för att ett barnhuvud ska kunna kilas in och fastna och leda till bruten nacke och döden. Stentrist och livsfarligt.

Tänker sedan, och det är ju svårt att se hur stor den trista bron faktiskt är utifrån bilden hos Konsumentverket, att inte kan väl ett barnhuvud rymmas där. Kanske ett sådant förkrympt huvud som drabbade många foster efter det där viruset i Brasilien. Just det. Zika, den jäveln. Undrar hur det går för de barnen? Minns att prognosen var deppig redan då. En artikel från Sveriges Radio P1 följer upp zikabarnen några år senare och konstaterar att prognosen stämde:

De flesta har svåra hjärnskador, kramper och epileptiska anfall, muskler och leder är låsta som hos CP-skadade.

Bara en handfull av de tusentals har lärt sig att gå. Det var främst fattiga som drabbades. Sju av tio zikamammor är deprimerade. Nio av tio zikapappor har lämnat familjen. Gudförbannat. Vetenskapen konstaterar vidare i artikeln att så länge det inte finns vaccin riskerar liknande utbrott att ske med jämna mellanrum.

Trots nyhetstorkan finns det alltså nedslående fakta att finna på det världsomspännande internet. Bara man associerar rätt.

Kategorier
Spaning

Musikhjälpen

Välgörenhetsapparaten Musikhjälpen är välgörenhet när den är som bäst. Alla ansträngda galor där företagen tävlar om uppmärksamhet och väletablerade artister nyttjar direktsänt skyltfönster går i jämförelse fetbort. Alla bidrag är välkomna, många bidrag hinner hyllas och lyftas fram och det uppstår faktiskt en känsla av att folk gör något extra för den goda saken. Nu på slutet hakar företagen på tåget och visst är det för väl att fler flickor i världen ska få gå i skola, men det är faktiskt en klart finare gåva när mellanstadieungdomar på egen hand skramlat ihop 1000 kronor, än när en bank tar 100 000 kronor av sin statssäkrade mångmiljardvinst och bidrar till kakan.

Musikhjälpen är också otroligt underhållande, se bara på Anders Flanders:

Uppdatering: You know what I’m saying?!

Uppdatering 2, här kom videon:

Kategorier
Samhälle

Svenskklingande säljarnamn

Erbjudande från Nordic Namnia.

Kategorier
Kultur

P1 vs. P3

Det är en ständig kamp om mitt intresse. Ska jag se ännu ett avsnitt av den lättsamma komedin som leder till ett och annat leende, eller ska jag ta mig igenom den där dokumentären som verkar så intressant? Komedin kräver inget engagemang, i dokumentären måste man ha huvudet mer på skaft, men den ger också en belöning, man blir en erfarenhet rikare.

Ungefär på samma sätt har det blivit med radion. Jag har under många år lyssnat på P3 om dagarna. Egentligen sedan gymnasiet, då Pontus Enhörning hade ett humor-, låtönsknings- och hälsningsprogram Önska. Pontus är som den roliga farbrorn som man inte träffat på för länge. Nu på senare tid har Christer varit ett vanligt förekommande trivselprogram på dagtid. Men även P3:s mer populariserade aktualitetsprogram och rena humorprogram är generellt mycket bra.

Samtidigt går det nästan bara intressanta program i P1. Mycket samhällsvetenskaplig porr. Men man har förstås inte riktigt lika roligt, även om det självklart är långt ifrån humorbefriat.

Min bedömning är att P1-lyssnandet är vetenskapligt och reflexivt utvecklande. Men måhända är det mer avkopplande med P3 och dessutom håller man sig ajour kring ungdomars förehavanden, he he. P3 är en maktfaktor inom musik och den musik som P3:s musikredaktörer satsar på når oftast relativt bred framgång, men släpper fram också smalare band. Många ungdomar ratar nog P3 för att pratas en del, jämfört med rekla kanaler – reklam är bättre än prat. Det har jag också märkt, att när jag hört en del ungdomar hajpa vissa låtar, så har jag redan lyssnat på dem i flera månader på P3.

Nej, frågan kommer inte att avgöras här. Tills vidare får det väl vara som det varit senaste veckorna: P1 hemma, P3 i bilen. (Dessutom är Christer-redaktionens själva Christer pappaledig i ett halvår nu och vikarien Patti Hansén är inte riktigt lika trivsam. Inte heller är fungerar han lika bra med den andra programledaren Morgan, som Christer själv gör.)