Half Nelson (2006)

skrivet av Janne 2009-01-10 18:32:14

Daniel Dunne (fantastiskt spelad av Ryan Gosling) är en ung historielärare som inte mår riktigt bra. Nu kan man tro att jag har lätt att relatera då jag är en historielärare själv som ibland haft en släng av novemberdepression, men det är nog framförallt gestaltningen av beroendet och det destruktiva beteendet som tilltalar mig.

Det känns verkligen rimligt att mr Dunne inte mår bra och att han använder droger. Den enda flytvästen i hans liv är yrkeslivet, för där finns en slags vilja att ta hand om och utveckla eleverna, en slags sista glädjepunkt mitt i all bedrövelse. I övrigt dominerar beroendet och den meningslöshet som följt; familjen är en kliche, exflickvännen har förvisso blivit fet men tagit sig ur drogerna och förlovat sig, att få nya vänner och flickvänner känns komplicerat och ångestdämpande, men i övrigt känslolösa sexuella upplevelser är det närmaste en ny relation du kan komma.

Däremot uppstår en slags vänskap med eleven Drey, som upptäcker Dan Dunne i sitt rätta element, utslagen av crack på skolans toalett. Först känns det som en förlängning av det destruktiva beteendet, att han väljer att bygga privat vänskap med eleven, vilket nog de flesta anser vara lika illa som om relationen vore sexuell, bara för att slippa bli angiven. Men i själva verket blir relationen en symbol för den ärlighet och rakhet som borde prägla fler relationer bland vuxna. Ett barns oskuldsfulla ärlighet och en missbrukares oförmåga att dölja sina ändå så uppenbara brister och känslor.

Bitvis är tempot mycket lågt och lämnar en med känslan att filmen är längre än vad den faktiskt är. Det går också att ifrågasätta hur realistisk handling egentligen är. Men inget förstör egentligen min upplevelse, eftersom de gestaltade känslorna ändå snabbt tog ett fast grepp om mig (en nelson?) och talade rakt till mig.

Half Nelson (2006) på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0468489/

Kommentarer

Inga kommentarer.