Svinalängorna (2010)

skrivet av Janne 2011-02-20 10:20:09

Filmen börjar i en modern svensk familjeidyll där Leena och Johan (Noomi och Ola Rapace) myser i sängen, innan deras två döttrar luciatågar in med frukostfika. Snart ringer telefonen, det är Leenas mor som ligger för döden. Leena drabbas av svårmod och vill inte åka, men Johan ser till att resan ändå blir av.

På den långa vägen från Stockholm till Ystad får vi ta del av de barndomstrauman som plågar Leena, om hur hon (som ung spelad av den enastående Tehilla Blad) växte upp med sin trasiga familj mitt i bland alkohol, våld, arbetslöshet och utanförskap, där den enda verkliga frizonen var under vattnet i simbassängen eller badkaret. När missförhållandena tilltar är det bara den unga Leena som förmår att försöka ta hand om lillebrorSakari.

Väl framme i Ystad blir det svåra möten med den döende modern, men också allt påtagligare minnesbilder när de besöker lägenheten där allting hände på 1970-talet.

För en sverigefinne känns kontexten igen: nog var svår alkoholism, arbetslöshet och utanförskap överrepresenterat bland de finska familjerna man kände till jämfört med de svenska.

Idag när man pratar om invandring skulle många hävda att finnarna hade det lättare att anpassa sig än de utomeuropéer som nu dominerar migrationsströmmen in. I verkligheten var det en större kulturkrock än så, vilket framgår i filmen. Finland var och är en ung nation utropad 1917, och därefter har inbördeskrig, världskrig och sovjetisk styvfaderskap präglat folket. När man tvingades iväg till Sverige för att söka jobb var det knappast med det godaste självförtroende och mötet med folkhemssverige blev alldeles säkert svårt för många. Nu har forskarna dessutom funnit en gen bland finnar, där det ibland dem som bär den finns en kraftig överrepresentation av alkoholiserade våldsmän. Oddsen talar emot lyckliga äktenskap och familjeförhållanden.

Pernilla Augusts långfilmsdebut är väldisponerad, där de två parallellberättelserna från olika tider samverkar effektfullt. Skådespeleriet är mycket bra, inte minst från barnen Blad, medan Noomi Rapace svårmodiga blick inte skiljer sig mycket från Lisbeth Salanders. Men å andra sidan passar den verkligen in. Det finns humoristiska inslag som lättar upp stämningen i det annars kompakta mörkret. Men det är främst den ångestdrypande nerven i filmen som griper tag i en och håller engagemanget på topp.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1437366/

Kommentarer

Inga kommentarer.