We Need to Talk About Kevin (2011)

skrivet av Janne 2012-09-16 12:33:01

Eva och Franklin lever ett gott liv. De har redan kommit en god bit i respektive karriärer, men är fortfarande unga nog att drömma. När de sedan får sitt kärleksbarn Kevin kan man tänka sig att den amerikanska familjeidyllen står runt hörnet, men istället blir det ett helvete. Kevin är, hmm, speciell. Han skriker genom spädbarnsåren och Eva håller på att bli tokig. När den egna viljan börjar utvecklas är det genom att sträva emot allt, särskilt allt som mamma Eva företar sig, medan det sociala spelet med pappa Franklin artar sig lite mer enligt gängse normer. Och sedan blir det värre, innan det blir värst, den annalkande katastrofen insinueras redan i början av filmen.

Förutom den starka beskrivningen av den eviga kampen och den eviga sorgen och att publiken till slut faktiskt får en hel del förklaringar, så lämnas det utrymme för en hel del egna resonemang: Hur stor betydelse hade egentligen den uppfostran som Eva och Franklin gav sin son? Vid något enstaka tillfälle mjuknade Kevin inför mamman, men alltid ytterst tillfälligt - varför? Varför blev Eva så avskydd i samhället efter katastrofen? Med facit i hand, hur kunde Eva överleva katastrofen?

En lite lustig, men välfungerande förstärkning av Kevins konstighet är fokuseringen på hans sätt att äta i form av lite äckliga närbilder när han äter mat eller biter naglar.

Utmärkt dramafilm med utmärkt skådespeleri: Tilda Swinton gör Eva på ett bra sätt både i lyckans svunna tider och det miserabla nuet, John C. Reilly gör sin vanliga roll som småcharmig, knubbig optimist och de olika skådespelarna som gör Kevin, särskilt killen som är Kevin i de tidiga skolåren är anmärkningsvärt bra som en jobbig jävla unge.

We Need to Talk About Kevin (2011) på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1242460/

Kommentarer

Inga kommentarer.