Kategori: Kultur

Kategorier
Kultur Spaning

MP3 – åh, mitt skötebarn

Låt det vara sagt; Spotify är mycket trevligt!

Men när jag häromdagen hade anledning att rota i MP3-katalogen (eller MP3-mappen med modern datalingo) i min gamla dator så kände jag att det var något speciellt. För många i vår generation blev nog MP3-katalogen lika mycket värd som en fysisk skivsamling. Så blev det iallafall för mig. En väsentlig faktor för min del var att utrymmet länge var begränsat, det var inte lika lätt och billigt som idag att ha hur mycket hårddiskutrymme som helst, utan man fick lite välja vad som kvalificerade sig till MP3-katalogen. Vissa grupper fick egen underkatalog, andra kategoriserades efter genre. Ett riktigt skötebarn. Någon gång när jag har tid ska jag göra en massiv Spotify-lista med massor av låtar från MP3-katalogen att damma av någon gång när man träffar likasinnade.

Men oavsett hur fördelningen av Spotify:s intäkter ser ut borde musikindustrin vara nöjd med det, jag har aldrig spenderat så mycket pengar på den som med Spotify. På CD-tiden och den tidiga digitala download-marknaden köpte jag högst två skivor per år för max 200 kronor. Spotify kostar väl dryga tusenlappen per år.

Det lustiga och oekonomiska i det hela är att till 90% lyssnar man på samma musik om och om igen. Jag är ganska dålig på att utforska nytt och på sin höjd blir det någon handfull nya intressanta låtar per år som ofta hittats via radio.

Men det är enkelt, snabbt och superportabelt.

Kategorier
Kultur

True dat

Kategorier
Kultur

Du skall inte stjäla

Swefilmer som tillhandahåller upphovsrättsskyddat material utan tillstånd tycks ha varit en självklar del i mångas vardag de senaste åren. Särskilt självskriven som filmkanal har den varit bland ungdomar, vilket märkts i skolan av att så många plötsligt råkat ladda ner skräpprogram som gjort skolans datorer sega och potentiellt farliga.

Jag provade faktiskt Swefilmer en gång när jag missade slutet av en film på TV och ingen av de lagliga tjänsterna som jag lastar in pengarna hos tillhandahöll filmen. Det var en usel upplevelse; dålig bild och dassigt ljud, en bedrövlig översättning och den omfattande fulannonseringen fick en att förstå varför orutinerade användare råkar ladda ner en massa skitprogram.

Nu är ungdomarna tokiga! Deras liv är över! Varför inte jaga våldtäktsmän istället för kulturtjuvar? På sätt och vis förstår jag dem, det var inte utan att man själv kände en viss undergångskänsla när Napster brottades ner – hur skulle man nu lyssna på musik? Under några efterföljande år delades filer friskt direkt mellan användare, bland annat genom DC (DirectConnect). Den typen av direktdelning är lättare att försvara då den sker mellan två användare och egentligen inte genererar några intäkter för någon, även om moralen går att ifrågasätta. Men när det är en som står för delandet och gör ganska grova intäkter på fulannonser, som Swefilmer och The Pirate Bay, är jag den förste att sympatisera med upphovsrättsinnehavarna.  Och likt TV4:s bisarra reklamdräkt, en film på en och en halv timme brukar bli två och en halv timme med reklam och nyheter, har Swefilmer förstört filmerna med dålig bild, dåligt ljud och illvillig reklam.

Moralpolisens dom:

Om Ola och co var ideella idealister för fri kultur hade det varit bättre förutsättningar för sympatier, men de har förmodligen rockat ganska fett med smutsiga pengar och därför håller vi tummarna för en fällande dom med rimligt skadestånd.

De som tittar på Swefilmer har inte tjänat något särskilt och gör i lagens mening heller inget fel. Men det känns lite dumt att utsätta sig för den usla produkten och riskera datorns hälsa för att sätta pengar i fickan på några grabbar.

Kategorier
Kultur

Doktor House

I sommar har jag lyckats se några avsnitt av House. De underliggande långsiktiga förvecklingarna och karaktärerna är intressanta, medan avsnittsdramaturgin är irriterande, nästan löjeväckande. House och hans team specialiserar sig på att ställa diagnoser i svåra fall. Avsnitt börjar generellt med patientfokus, en beskrivning av hur de drabbas av sjukdom. Sedan ställer de 2-3 felaktiga diagnoser och behandlar dem, vilket ofta riskerar att skapa andra symtom som förvirrar dem ytterligare. Tio minuter från slutet pratar House om något helt oväsentligt med någon, som råkar säga något som leder till en snilleblixt och vips var fallet löst. Exempelvis kan någon säga “oh, crap!” och då kommer han på att det är avföringen som är nyckeln till allting. Men vad fan, det borde du ha tänkt på tidigare, doktorn. Irriterande, som sagt. Men, det är klart, skulle de vara för duktiga skulle det ju inte bli någon spänning.

Sedan är detta ytterligare ett exempel på ämnesområde som man ju egentligen vet något om. De slänger sig med läckra medicinska termer, men för en medicinare är det förmodligen bara trams!

Kategorier
Kultur

En ljuvlig sommarkväll

PANO_20150627_221628

Kent spelade och avslöjade att man ska in i studion i höst. Setlistan var bekväm, typ samma som förra året, utan några egentliga ögonbrynshöjare, men det var ändå mycket mer drag än ifjol.

Och sedan blev jag sjuk.

PS. Muse var kanon. Robbie Williams var festlig. Seinabo Sey var fantastisk, kan bli hur stor som helst.

 

 

 

Kategorier
Kultur Spaning

He ba å da’ans.

Ingemar StenmarkCreative Commons License Peter Hellberg via Compfight

Kategorier
Kultur

Festival

Vid 35 års ålder lutar det mot att man måste på festival i Norrköping. Bråvalla bjuder på Kent och Muse. Och Robbie Williams.  Det slutar väl i konkurs för Bråvalla nästa år, men man får väl se om man inte kan åka dit och njuta dessförinnan.

 

Kategorier
Kultur

Robin Williams 1951-2014

Robin Williams är död.

Från talkshowsofforna minns man en manisk käft som aldrig slutade att gå, så till vida kanske inte den komiker som faller mig bäst i smaken. I Good morning, Vietnam spelade han nästan samma roll, sin komikerroll, och med kriget som fond blev det riktigt bra.

I den folkliga dramagenren var han desto mer lysande. Alla lärare har väl någon gång hoppats nå sina elever som Williams i rollen som Keating i Döda poeters sällskap. Och för rollen som psykolog i Good Will Hunting fick han också en Oscar. Mer trovärdiga sorgsna ögon får man leta efter, kanske för att de var det.

Kategorier
Kultur Samhälle Spaning

Jesus!

I påskhelgen har jag med visst engagemang sett miniserien The Bible som i fem avsnitt om 90 minuter dramatiserat händelserna i bibeln. Boken var mycket bättre än filmen brukar vara standardkommentaren – i det här fallet har jag ingen aning, för trots några försök att läsa i den heliga skrift har jag bara kommit en bit in i början där Abraham och alla hans söner offrar förhuden i några sidor, något som inte alls framställs i filmen.

Sammantaget visar The Bible upp en stor portion kamp för frihet, men också mycket mänskligt misslyckande och brutala bestraffningar, oavsett om det handlar om att man inte följer tyrannernas lag eller guds budord. Den som gör bort sig får direkt betala priset. Detta förändras med Jesus som pratar om kärlek och förlåtelse, vilket känns ganska uppfriskande. Nästan så att man kunde önska sig att Jesus budskap kunde få större utrymme i dagens hatsamhälle. Gamla testamentets öga för öga-mentalitet ligger nära till hands när människor som gör riktigt fel hängs ut och bespottas i internets offentlighet. Näthatarna skulle nog ha kallat Jesus kulturmarxist och givit sitt ensidiga stöd till översteprästerna och romerske ståthållaren Pilatus i Jerusalem när han dömdes till döden.

Kategorier
Kultur

Don’t Hassel the Hoff

Hasselhoff – en svensk talkshow hade premiär på TV3 ikväll och den var man ju tvungen att se. Av trailern att bedöma skulle det bli stelt med obekväma svenska gäster, men det blev lite bättre. Felix Herngren föll väl ut som gäst, Cecilia Frode fick nästan ingenting sagt och inte heller Johannes Brost. Hasselhoff visade på hygglig komisk tajming emellanåt och var överraskande bra som programledare, där han bara i några fall inte klarade av att lyssna utan tog över showen, det som är formatskaparen Filip Hammar och Fredrik Wikingssons stora problem.