Kategori: Sport

Kategorier
Sport

Volleybollfeber

Vik hädan, Covid – det svenska damlandslaget sprider nu volleybollfeber.

Nå. Jag har alltid gillat volleyboll! Spela i skolan, spela på TV-spel, gå på match med IKSU back in the days, titta på TV när tillfälle givits – vilket är mycket sällan, då svenska framgångar inte förekommit på decennier. SM-finalerna har förmodligen sänts, för så var det redan på 1990-talet när IKSU oftast var nästbäst i Sverige, men det har varit svårtajmat.

Därför kunde man tro att jag sett rubbet från årets succé-EM för damerna. Men nej, det har också varit svårtajmat.

Idag hade jag glömt bort åttondelsfinalen, när jag plötsligt såg en rubrik på mobilen, att Sverige utmanar Bulgarien. När jag kommer in har Bulgarien en tiopoängsledning i fjärde set, bara några bollar ifrån att kvittera till 2-2. Jag hann tänka, att det var just typiskt; jag kommer in när energin gått ur våra damer och EM rinner oss ur händerna. I vanlig ordning tänker jag att det är jag som avgör matchen; allt möjligt mirakulöst hade kunnat hända, bara jag hade hållit mig därifrån.

Avgörande set, tänk 0-0, tjejer! Bulgariskorna har initiativet långa stunder, leder med någon liten poäng. De går upp till matchboll, en matchboll till, men svenskorna klarar av det och roffar åt sig initiativet när det som mest behövs. Vad ska man med ett initiativ till när det inte går att avgöra? Pang, boom, block och ut. Sverige vinner och går vidare till kvartsfinal! Wow!

Otrolig spänning, men tjejerna håller fokus ända in i kaklet. Grädden på moset är den innerliga glädje och lycka de visar i intervjuerna efteråt. Inte direkt någon Henke Larsson som bara “näää, de är ett bra lag, men vi fick resultatet med oss”. Istället uttryck och känslor, glädjetårar och hängande hakor, som går rakt in i hjärtat. Tack som fan.

Kategorier
Sport

Sportintresset: Even-Steven

Det är väl ingen hemlighet att Björklöven är laget i hjärtat. Under den här bloggens existens har det mestadels varit ett totalt mörker: konkursansökan, tvångsnedflyttning, år av misär i division 1 med spännande matcher mot Kovland, Kalix och iskalla derbyn mot Teg. En ljuspunkt var förstås när laget kvalificerade sig upp till Hockeyallsvenskan igen. Och ett av åren var man åtminstone topp 7. Men mest har det varit nära katastrof. Tills den här säsongen. Björklöven leder Hockeyallsvenskan storstilat, har ett enastående lag som spelar fint och en riktig kanonmålvakt som stoppar allt. Det är som att man inte känner igen sig, att hålla på Löven ska göra ont. Det kommer väl.

Men allt är förstås ett slutet kretslopp. Alla övriga intressen går uselt. Arsenal som också blivit en del av hjärtat prövar verkligen tålamodet. Det är länge sedan det var fantastiskt hos Gunners, man har inte vunnit väsentliga titlar på 15 år. Men de har skuggat däruppe i toppen och man har alltid kunnat hoppas att det med några värvningar ska bli storartat igen. Men tvärtom, det har de senaste åren bara blivit sämre och sämre och i år är katastrof. Det säger väl ett och annat att man sett sig tvungna att sparka tränare Unai Emery och tillfälligen låta Fredrik Ljungberg ha ansvaret över klubben.

Den ena ligger fint på plus och den andra på minus. Det jämnar väl ut sig. Men då finns den tredje faktorn, som också bara tycks bli värre och värre: New Jersey Devils. Inte för att man orkar kolla särskilt mycket på NHL på nätterna. Men det går uselt. Man har valt först i draften i ett par vändor nu, men det lyfter inte. Det blir snarast sämre och sämre.

Eftersom Björklöven ändå är viktigast, så är det uppenbart att deras otroliga säsong så här långt kostar hårt för de övriga posterna i balansräkningen.

Kategorier
Kultur Sport

Caddien – i praktiken

Jag var på väg till jobbet – lite lätt stressad som det kan bli med de flyktiga morgonminuterna. Caddien satt i baksätet, såg sedvanligt lugn ut och tomstirrade på den gröna kulissen av skog. Halvvägs hamnade vi bakom en lastbil, just innan vägen börjar slingra sig ormlikt och omkörningar blir svåra. In på den sista rakan såg jag en mötande lastbil längst där bort. Med japanskt under huven var jag inte kaxig:

– Vad tror du, jag tänkte kanske gå för det?

– Det är en 850-870 meter till kurvan och den mötande kommer i högst 92 kilometer i timmen. Med accelerationstid på 4 sekunder från 85 till 115 kilometer i timmen, har du fortfarande 7-8 sekunder på dig att ta ett beslut och gå för det och ändå klara det säkert. Gå för det! You happy?

– Yeah. Då kör vi!

Efter en tuff dag på jobbet var jag fortsatt lite lätt stressad. Dagishämtning väntade och det kan vara tufft när du är sliten och sonen övertänd. Jag tänkte acetylsalicylsyra.

– Jag funderar på Aspirin inför det här.

– Jadå, det är ett säkert spel. Kör på det. Men du oroar dig?

– Mmm.

– Lägg inte för mycket energi på det nu. Vanligtvis är Jonny och Conny inte på dagis på onsdagar – han är oavsett vad nästan alltid lugnare på onsdagar. Men jag kan gå in och ta blodsockret först, så vet du mer exakt vad du har att sikta på.

– Hörs bra det. Lägg fram plattan utifall att och vi hade en banan i väskan?

– Sure. You happy?

– Yeah.

Kategorier
Spaning Sport

Caddie – en framtidsbransch?

Följde Stensons väg till ett OS-silver i golf och konstaterar att det vore trevligt att ha en caddie. Någon som bär den tunga väskan, håller koll på fakta och lägger fram ett beslutsunderlag, ger goda råd och behåller lugnet inför varje beslut. Innan verkställandet frågar han lugnt: “You happy?” Allt detta för, säg, en 10% av din inkomst. Ja, tack!

Tiger Woods and his caddie Steve WilliamsCreative Commons License Keith Allison via Compfight

Kategorier
Sport

Syndabockscurling

Det kan konstateras att producenterna bakom fotbolls-EM verkar ha anammat en ny policy om syndabockscurling. Mitt minne skvallrar om att kameran alltid legat på syndabocken när en straffläggning avgjorts. När den blivande Arsenal-spelaren Granit Xhaka hade nerver av allt annat än granit och skickade Schweiz ur turneringen med sin miss syntes han aldrig mer på bild. Idag var det Kuba Blaszczykowski som blev syndabock för Polen och även hans demoniska plåga censurerades.

Bra initiativ, tycker en del av mig. Fast å andra sidan är det ju en del av showen som dessa bolltricksare får omåttligt bra betalt för.

Kategorier
Sport

Boxningsentusiasten?

Jag vet inte vad som hände, men sedan man började proffsboxas i Sverige igen, har jag sett en hel del av matcherna. Det är med någon sorts skräckblandad förtjusning jag skådar bataljerna. Gillar den ärliga, mödosamma kampen; gillar dock inte slag mot huvudet. Men det verkar överkomligt, kan konstateras efter en kväll runt en televiserad ring.

MMA, där Alexander Gustafsson skapat sig ett namn, tål jag inte alls. Det är nästan bara otrevligt, särskilt när det avgörs.

Kategorier
Sport

Apropå Trivselerik…

Lite mer fotboll.

För fem år sedan spekulerade jag i att Trivselerik hade ersatt Tråklasse. På tisdag kan Trivselerik hamna risigt till i EM-kvalet – tänk förlust hemma mot Österrike och sedan åka på något jävligt motstånd i playoff, t ex Turkiet som har radat upp segrar på slutet. Ikväll blev Tråklasse redan klar för EM med sitt Island.

Intressant i det gamla inlägget var också att jag gjorde bedömningen att Erik Hamrén ger ett trevligare bemötande i media, ibland på gränsen till populistiskt. Nu har man kanske förträngt tiden med president Larsur, men han var lite Bagdad-Bob och kunde vara nöjd med spelet även om det såg bedrövligt ut – möjligen hade han helt rätt. Trivselerik, däremot, är inte ens ett begrepp längre. Erik Hamrén blir sur av de flesta kritiska frågor och brinner av passivaggressivt i näranog alla möten med media.

En annan intressant aspekt i inlägget från förr var att Erik Hamrén fick credit för att Zlatan ville satsa vidare i landslaget.  Zlatan har hållit Hamrén om ryggen i flera år, men måhända allt mer sällan i offentligheten. Jag undrar om inte Zlatan också börjat inse att det är svårt att vara Sverige och samtidigt föra spelet och skapa massor på egen hand. Jag undrar om inte Zlatan också i retrospektiv kan uppskatta Lagerbäck mer. Däremot var Zlatan en talang utöver det vanliga och borde ha fått fler chanser i landslaget tidigare under sin karriär, under Baloo Söderberg och Tråklasse. Det kan han fortsätta ha synpunkter om för alltid.

Kategorier
Sport

Avgå Hamrén!

Lite fotboll då.

Landslagsuppehåll och ingen bra fotboll i sikte. Sverige har en ganska svag generation på landslagsnivå, förutom Zlatan då, och Erik Hamrén tycks inte få ut det bästa av någon. Det har sett så ut länge nu och oavsett om Sverige klarar EM-kvalet eller inte borde Hamrén avgå när kvalet är slut.

Min bild är att Sverige spelar sämre än man borde. Man tycks inte veta vad man ska göra och ställer varandra i svåra situationer. Förmodligen tar man sig vatten över huvudet när man försöker vara det spelförande laget, när man i själva verket borde minimera risker och spela snabbt i djupled.

Hamréns vilja att spela en gladare, mer offensiv fotboll har ju de facto inte genererat mer målchanser. Snarare fler misstag och hot mot det egna målet. Lars Lagerbäcks svenska landslag var ibland hopplöst tråkigt, men man fick oftast resultat med sig och såg inte fullt lika taffligt ut.

 

Kategorier
Sport

En svår skidnöt

För det första får vi säga att det är en underbar svensk skiddag, när Charlotte Kalla krossade allt och alla och vann VM-guld på 10 km fristil, individuell start.

Charlotte Kalla
Marius Konrad Eriksen via Compfight

Men sedan, då:

Skidor kan tävlas i på många olika sätt: Korta (sprint) eller långa (distans) lopp, klassisk eller fri (skate) stil eller båda, masstart eller individuell start eller jaktstart baserat på resultatet av ett eller flera tidigare lopp.

Men det mest omdiskuterade är kanske masstart eller individuell start. Nostalgiker som följt skidor länge är ofta emot masstarter och föredrar den klassiska ordningen att man skickas i väg en och en, gör sitt eget lopp och den som har bäst tid vinner. Vid masstarter skickas alla iväg samtidigt och den som först kommer i mål vinner. Den senare varianten  gillas främst av TV-bolag på kontinenten, sägs det. Det blir tydligare och mer spännande. På minussidan finns det vanliga fenomenet att en stor grupp av åkare först söndagsåker i 90% av loppet innan de tar i och tävlar på slutet. Särskilt herrarna gör sådana lopp, medan det i damernas lopp kan göras ryck tidigt som håller hela vägen. Individuella starter känns ärliga då söndagsåkningen förlorar i betydelse, men å andra sidan kan det bli som idag – att guldkandidaterna startar på olika tider – den ena med lätt snöfall och den andra med omfattande snöfall. Och dessutom är det en smula trist när världsmästaren åker på upploppet och det inte är helt klart om den vunnit. Det är verkligen en svår nöt att knäcka, men förslagsvis ska kortare lopp ha masstart och längre lopp kan ha individuell start.

Och det här då:

De så fantastiskt framgångsrika norskorna hade en sämre dag idag. En bom i smörreboden, sades det. Det verkade knappt besvikna, de bara konstaterade faktum och siktade på revansch snart. På sätt och vis fint förstås, men det känns också väldigt tydligt att de är lite mätta på framgång. Hade Kalla slutat 31:a med kass vallning hade hon kokat och gråtit om vartannat. Men förmodligen bryr sig de framgångsrika norskorna inte om platserna utanför pallen och gav upp – de såg knappast trötta ut i mål. Hade Kalla haft skitskidor hade hon ändå krigat och kanske slutat på nionde plats.

Kategorier
Sport

Moyes kamp

David Moyes är en skotsk fotbollstränare som tagit sig ganska långt. I elva år fram till ifjol tränade han Everton i engelska Premier league, ett lag just nedanför topplagen. Han fick ett rykte om sig att vara en duktig tränare, bra på att finslipa talanger och få ut bra utdelning av förhållandevis billig trupp. Under match såg han ut att vara väldigt fokuserad och engagerad, lite så att det kunde irritera en motståndarsupporter. Ett tydligt kvitto på hans förmåga är att han blev kvar i Everton så många år, i modern tid bara slagen av Arsenals Arsene Wenger och Manchester Uniteds Alex Ferguson.

Den sistnämnde, den mest framgångsrike managern i engelsk fotbollshistoria, valde häromåret att lägga taktiktavlan på hyllan och just David Moyes utsågs till ny manager för Manchester United. Det är ett par riktigt stora skor att fylla. Det har gått rekordknackigt för United och det är inte utan att man lider med Moyes, även om man som Arsenal-supporter givetvis också plockar fram sina skadeglada sidor, i synnerhet mot de bortskämda fansen.

Moyes kunde se knäckt ut när Everton tappade till 1-1 i slutet, efter att ha spelat fantastiskt i 80 minuter utan att få in fler bollar. Men det var Everton, Moyes uppgivna ögon skvallrade om en känsla av att det ju var just typiskt att det skulle gå så här och så var det i Everton. Men så ska det inte vara i United; där kan man gott och väl spela dåligt i 80 minuter och sedan avgöra på övertid, det som kommit att kallas Fergie-time efter den förre demontränaren. I United vinner man matcher och titlar. Nu när man åkt ur ligacupen, FA-cupen och ligger pyrt till i ligan på en sjätteplats med 11 poäng upp till Champions league-plats och 15 poäng till serieledaren, stod Moyes hopp till framgångar i årets Champions league. Kvällens match, den första av två mot grekiska Olympiakos slutade 2-0 till grekerna och i returen om ett par veckor fordras minst det omvända. Det ser mörkt ut och David Moyes ögon vittnar om inneboende panik och måhända en längtan tillbaka till Everton, där det var okej att förlora lite.

Moyes bemoans ‘transitional period’ By PA Sport, espnfc.com Man­ag­er David Moyes is con­fi­dent Man­ches­ter Unit­ed will come out of their tran­si­tion­al peri­od stronger after they suf­fered their sec­ond home defeat in four days — 1-0 against New­cas
Creative Commons License Photo Credit: Hasegawa Takashi via Compfight