Kategorier
Personligt

Janne Löparen

Att lunka runt en halvtimme är bara trevligt, tycker jag.

Hade man åkt tillbaka i tiden till den Janne som just hade börjat konditionsutvecklingen och krigade varje sekund efter de första 30 för att överhuvudtaget överleva hade han nog varit lämpligt skeptisk. Hade man åkt till Janne före 2010 så hade han skrattat. Han skämtade ofta om att någon borde hjälpa löparna ur sin plågsamma misär. Om han själv skulle röra på sig så fordrades racket eller klubba av något slag, eller åtminstone en boll. Man kan förändras.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *