Kategorier
Samhälle Spaning

Samvetets kval

Ibland blir det förtvivlat svårmodigt när man sitter och ser på TV. För bara 100 kronor i månaden kan jag bli orangutangfadder och rädda dem från världsekonomins skogsskövling som i förlängningen hotar deras existens, hävdar naturfilmaren Mattias Klum i en reklam som visas nu. För ett år sedan pratade han istället om isbjörnarna, vars glaciärer smälter på grund av den globala uppvärmningen. För bara 100 kronor kan jag bidra till att stoppa utvecklingen. Jag är skeptisk till hundralappens förmåga mot alla de viljor som samtidigt kan göra miljoner eller miljarder. Det är inte frågan om att tämja mitt dåliga samvete, utan en ganska sund skepticism. Och dessutom är det fel att gemene mans dåliga samvete ska betala för att rädda det som räddas går. Det är inte de som tjänat på det hetsiga resursanvändandet i första hand. Dock har alla i västvärlden tjänat i andra hand och bör stå för stor del av notan. Men frågan måste skötas politiskt, inte genom att spela på det dåliga samvetet.

Strax efter Mattias Klum dyker Persbrandt och pratar om människobarnen istället. De som inte någon mat har och behöver hjälp för att få någon chans i livet.

Kategorier
Samhälle

Livet efter pandemin

TV4 visar i veckan den brittiska dramaserien Survivors som handlar om hur samhället artar sig efter att en pandemi sveper bort några 95% av jordens befolkning. Det är lustigt hur de väljer att sträckvisa serien under en vecka: två timmar i söndags, en timme måndag, tisdag, torsdag och lördag, innan två avslutande timmar visas på söndag. Det är ingen konventionell tablåläggning, utan det är väl uppenbart att de vill rida på pandemivågen, och har också fått försvara sitt beslut att visa serien. Men själva smittospridningen och döendet är bara en begränsad del av serien, och även om det var lite kusligt, bör nog gemene man tåla det här.

Men det var inte därför jag började skriva. Det är ju ett mycket spännande tankeexperiment att fundera på vad som skulle hända om 99 av 100 människor skulle försvinna. I Survivors är framställningen av en sådan framtid mörk. Seriens huvudgrupp består av tre uppenbart goda vuxna och en pojke, samt en mördare som inte berättat om sin bakgrund för kamraterna men också hjälpt dem i nöd, samt en yngre instabil kvinna, som de hittade i en lagerlokal som skulle göra henne rik, innan en annan grupp övertog den. I en annan grupp finns en tidigare medlem av regeringen som utnyttjar en statlig nödanläggning med el och förnödenheter. Ministern försöker upprätthålla lagen och avrättar också en inkräktare som försökt stjäla från dem, i enlighet med lagen. I övrigt tycks det vara pirater som är ute på gatorna. Det oftast förekommande piratgänget har flera gånger hotat huvudgruppen med en hagelbössa, och det känns märkligt att inte huvudgruppen kunnat förse sig med försvarsvapen mot sådana pajasar, såvida man inte ideologiskt valt att avstå.

Kvinnan som hade lagerlokalen i besittning, tänkte att det äntligen är hennes tur att bli rik. Vad är då rikedom i en förfallen ekonomi? Hon har visserligen inte verkat ha alla hästar hemma, och det är väl inget att orda om efter traumat, men vad tänker hon sig? Ska hon ha pengar? Vad ska hon köpa för pengarna i en förfallen ekonomi? Hon kan gratis välja att bo varsomhelst, men helst inte i städerna där miljontals lik ruttnar och riskerar att sprida ytterligare sjukdomar. Hon kan hämta en lyxig bil hos en bilhandlare, men oljetransporterna har upphört. Hon kan sitta på sitt lager med varor som räcker ett par år, men sen då? Utan en produktion kan ingen bli rik. Och även om ett snille lyckades få igång en fabrik, så skulle det inte finnas marknader att sälja på.

Man måste tillbaka till grunderna, som en av männen i huvudgruppen hade planerat innan han träffade alla andra. Han skulle hitta ett ställe på landet, där han kunde ha djur och odla. Att skapa en långsiktig självhushållning borde vara den yttersta rikedomen i livet efter pandemin.

Kategorier
Samhälle Sport

Finska kriget

Det är inte ovanligt att dagens trivsamma fotbolls- och sportkrönikörer, såsom Bank, Niva och Esk, tävlar i att dra läckra historiska eller kulturella referenser före eller efter stora idrotthändelser. Hade Lagerbäcks landslag mött Ryssland i Finland 200 år efter Finska kriget hade det sprutat sådana referenser. Ikväll var det dock damernas landslag som gick en sådan kamp, varför också de läckra krönikorna uteblev (vad jag sett). Jag hyser agg gentemot TV4 i många avseenden, men de har god och respektfull damfotbollsbevakning. Tidningarna är hyfsat med i matchen, men det är långt ifrån samma uppladdning inför denna mästerskapspremiär, som det är för en kvalmatch mellan Sverige och Danmark, “Slaget om Norden”. Det är först i en eventuell final som det börjar talas om hjältar, eller slagna hjältar för den delen, och helt plötsligt orkar Bank och Esk engagera sig en aning.

Kategorier
Samhälle

200 år

Idag är det 200 år sedan de sista krigshandlingarna på svensk mark, då slagen vid Sävar och Ratan rundade av det bedrövliga finska kriget, eller 1808-09-års krig som en del säger, och Sverige förlorade den östra riksdelen Finland till Ryssland.

Det innebar en enorm förändring för Sverige och landets säkerhetspolitiska ställning kring Östersjön. Krigets betydelse har jag upplevt som något underskattad, men det kanske är en rest från det nationalistiska historiebruket.

Kategorier
Samhälle Spaning

De utvalda

Nu har jag förvisso lyckats ordna boende på Stockholms andrahandsmarknad, som jag här konstaterat vara ekvivalenten till en förtryckarregim. Jag är en av de utvalda, trots att jag är en man och andra generationens invandrare från Finland.

För enkelhetens skull väljer regimen helst halvmogna kvinnor. De kan ju faktiskt ta hand om sig själva och lägenheten, jämfört med alla slashasar till män. Smygrasismen mot Ali, Mohammad och Hassan är säkerligen omfattande. Före dessa skulle regimen förmodligen välja namn som Niklas Lindgren, Anders Eklund, Tony Olsson och Helge Fossmo.

Kategorier
Personligt Samhälle Spaning

Somliga går i trasiga skor

Jag köpte nya skor av skinn och plast för vardagsbruk i vintras. (Och nämnde t o m det här i bloggen: http://grymt.org/blogg/?p=25 ) Tyvärr var det som vanligt, att pris prioriterades före kvalitet. Därför hamnade jag hos Skokanonen. Det förra paret skor jag köpte där höll ändå ganska länge, ett par års sällanbruk och ett års vardagsbruk. Men idag fick jag kassera det i vintras inköpta paret. Enorma sprickor i båda sulornas  främre del där sulan böjs vid gång, så att väta läckt in. Och igår när jag var på väg hem från äventyr så känner jag hur skinndelen börjar lossa från sulan bakom hälen.

Dessa skor är ett fint bevis på den slit- och slänginställning som gärna råder i den så kallade västvärlden. Om jag hade köpt kvalitetsskor från början hade jag förmodligen fortfarande gått i dem, och vår jord hade besparats ett par transporter och resursslöseri. Å andra sidan kan en behövande med svåra livsvillkor och en för mänskligheten genant skev inkomst ha fått möjligheten att sy ett par skor till. Den som äger fabriken och den som transporterar skon och den som säljer skon förlorar inget på att dessa är lågprisskor, det är självklart arbetaren. Och alla låginkomsttagare som köper dem.

Nu måste jag alltså köpa nya skor och gå in dem. Vilken plåga! Stackars, stackars, stackars, stackars lilla jag.

Kategorier
Personligt Samhälle

Länge leve diktatorn!

Men å andra sidan kan det vara hur festligt som helst med diktaturer, om man kommer väl överens med diktatorn och de godtyckliga besluten kommer till ens egen fördel. Även om jag saknar reell makt, har jag fått smak på maktens sötma, känner mig privilegierad och kan falla för att stödja denna regim.

Det är mycket möjligt att boendefrågan härmed är löst.

Kategorier
Samhälle

Obama har hela världen i sin hand

Det är, trots allt, helt otroligt hur populär den amerikanske presidenten Barack Obama är världen över. Flest kritiker hittar man sannolikt i USA, men förmodligen också i Ryssland, där man säkert i hemligt drömmer om en ny bipolär världsbild, och helst med en lattjo revolverman från amerikanska södern som president i väst.

I Obamas berömda Kairo-tal lyfter han fram arabvärldens betydelse för den moderna världen. Det känns lite populistiskt att stå där och orera kring detta, men får väl ses som en fin gest. Men det vore ännu bättre om Obama implementerade dessa kunskaper och tankar i den amerikanska skolans läroplan.

Hursomhelst har Obama hela världen i sin hand. USA har tilldelats en straffspark, som Obama nu får lägga, efter att George W Bush fallit enkelt i straffområdet. Han kan sätta den säkert, tala varmt om omvärlden, men i praktiken inte göra så mycket. Fokusera på lagom reformer på hemmaplan för att få möjligheten att bli omvald. Han kan också sikta mot krysset, reformera kraftfullt på hemmaplan och gå ganska hårt fram i Mellanöstern. Siktar man mot krysset kan man förstås också missa. Reformerna inrikes riskerar att göra USA till ett Sverige, vårt land som med amerikanska mått är oerhört socialistiskt och då kan ett omval bli svårt. Trampar han å andra sidan på fel tår i Mellanöstern vet man inte vad som kan hända.

Kategorier
Samhälle

Det är farligt att säga Hitler?

Det är rabalder i Gällivare efter att en kommunalpolitiker “berömt” Hitler, menar Aftonbladet.se. (Läs mer: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5400701.ab)

Enligt Aftonbladets källa Norrbottens-kuriren, är det än värre, att kommunapolitikern “hyllar” Hitler.  (Läs mer: http://kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4965910)

Enligt tidningen har politikern sagt: ” Adolf Hitler lät bygga motorvägar och det vände den tyska ekonomin. Men några fick det sämre”.

Detta är knappast en hyllning. Det är ett exempel på expansiv finanspolitik som Keynes gjorde populär under krisåren. Ett ganska väsentligt exempel på hantering av den ekonomiska krisen idag. Att man nämner Hitler är inte helt oväsentligt, då han vurmade särskilt för sitt motorvägsprojekt. Även om man givetvis hade kunnat tala om den “tyska” satsningen på autobahn, så måste vi kunna förhålla oss till Hitler idag och inte kissa i byxan så fort vi hör hans namn. Att bara konstatera att han var en ond jävel leder ingenvart, förutom möjligen till en ny framtida Hitler, när någon karismatisk ledare kommer fram i rätt (kris)tid och erbjuder en till synes framgångsrik politik med enkla lösningar till alla.

Om Norrbottens-kurirens citat stämmer, så var det ju däremot mycket klumpigt och en fruktansvärd understatement att konstatera att några fick det sämre. Förutom att massor av människor först fråntogs sina medborgerliga rättigheter och knappast vann på den tyska ekonomiska framgången, så får man faktiskt komma ihåg ett folkmord, liksom alla de som drabbades av kriget, inklusive de tyska folket, vars land fullständigt pulveriserades när Hitler vägrade kapitulera.

Kategorier
Samhälle

Ideologiernas återuppståndelse

Det politiska klimatet i Sverige är spännande. Man kan bara tacka den aktiva borgerliga politiken, de nya småpartierna och finanskrisen för det.

 janbjfredrik

Foto: Pawel Flato

Borgerligheten kan ha vunnit makten tack vare människans grundläggande egennyttighet, där många med rötterna i arbetarrörelsen, men nu i själva verket politiskt ointresserade, valde Alliansen för att sänka sin egen inkomstskatt. Dessa hade förmodligen haft många goda år och fin löneutveckling i högkonjunkturen, köpt hus, stora TV-apparater och nya bilar. Det är säkert lätt att i det läget bli kräsen och önska någon tusenlapp extra till i hushållsbudgeten, vilket Alliansen erbjöd. De “arbetare” som röstade blått röstade knappast ideologiskt, utan praktiskt egennyttigt – vilket också ser ut att vara melodin nu och i framtiden. Det ska också sägas att många inom den rödgröna röran ville ha något nytt och fräscht istället Göran Persson.

Nu slog finanskrisen till. En hel del “arbetare” har lämnat fack och A-kassa på grund av den förda politiken. Många har fått gå från sina jobb och fler ligger i farozonen. Det känns som att nästa val kommer att bli mer ideologiskt än på mycket länge. Kommer svenskarna att fortsätta tro på Alliansens ideologiska ansats om mer pengar i plånboken efter skatt, men å andra sidan mindre bidrag för dem som hamnar utanför arbetsmarknaden för att det ska löna sig att arbeta? Eller kommer upplevelsen av den osäkrare kristiden göra att svenskarna vill ha staten som en bidragsgivande hjälpande hand och därmed röstar på den rödgröna röran? Eller kommer svenskarna skuldbelägga svensk invandrings- och integrationspolitik och måhända i större utsträckning rösta på Sverigedemokraterna, så att de kommer in i Riksdagen med möjlig vågmästarroll? Eller kommer den personliga integriteten på Internet (och möjligheten att ladda ner upphovsrättsskyddat material) fortsätta vara en nyckelfråga och ge Piratpartiet en vågmästarroll? Klimatdebatten har fått ge vika för den ekonomiska krisen under det senaste året – frågan är vilken effekt det får för Miljöpartiet, även om det gick bra för dem i EU-valet för ett par veckor sedan. Det är dock inte omöjligt att de tar än fler röster från Socialdemokraterna, som har allt svårare att engagera folk med sin otydliga politik. Det ser också ut att kunna bli allt tuffare för ytterligheten Vänsterpartiet i det alltmer liberala samhällsklimatet – skulle de rent av hamna under 4% på riksbasis, kan det blir svårt för de rödgröna.

mariawmonas

Foto: Riksdagen

Är det inte spännande, så säg! Så här många spännande utgångspunkter var det länge sedan vi såg.