Uppgraderad FilmbloggWebblogg

Knackat lite kod för att kamma till filmbloggen FilmbloggWebblogg – nu går det t ex att lämna kommentarer – wow! Varje gång man sätter sig ner, ungefär med två års mellanrum, är det heller inte bara att komma ihåg hur det var man gjorde, utan det går så långt emellan att standarder utvecklas och förändras. Men det är kul!

Vore kul att ge sig på att göra en Android-app, men först måste man ju ha någon typ av idé.

Gäsp, Spanien!

Nu börjar man verkligen vara mätt på den spanskkatalanska fotbollen som vi fått se från det spanska landslaget och Barcelona i några år. Passningsspelet och spelarna som iscensätter det må hålla hög kvalitet och båda de nämnda lagen vinner många matcher med hjälp av det, men gudförbannat, det är ju skittråkigt. Det är ungefär lika roligt som långa bollar på Marcus Allbäck. Schack- och snooker-tävlingar på TV kan snart börja utmana i underhållningsvärde.

I tidigare mästerskap har Spanien haft ett lite rakare spel mot anfallare som t ex Fernando Torres och David Villa, men gårdagens kvartsfinal mot Frankrike visade på vad som gäller idag: bara passningssäkra mittfältartyper på banan och så ett evigt kortpassningsspel. Synd att Frankrike framstod som lika omotiverat som mot Sverige, för nu är det dags att straffa den här skiten ungefär som Barcelona blev straffat, både hemma i spanska ligan och Champions league.

Det är nog Tysklands optimistiska offensiv som får sympatierna resten av turneringen.

UEFA Euro 2012 | Spain vs Ireland
Creative Commons License Photo Credit: EA SPORTS FIFA via Compfight

 

Hjärngympa

Ibland går det prestige i sökandet efter de små värdelösa detaljerna som finns sparade i minnet. Andra gånger har man inte tid med prestige och kollar Wikipedia, men nu har jag under hela fotbolls-EM försökt återfinna namnet på en spelare som jag vet finns i minnet och trots att det gått två veckor är jag full av tillförsikt, jag kommer att lyckas, det kan ske närsomhelst, jag har det på tungan nu också.

Vem är det då? Det är den portugisiske mittfältaren som är kort i rocken, faller lätt och dramatiskt, spelar smånätt kortpassningsspel helst och tofflade in en hel del mål.

Hahaha.. nu kom jag på vad han heter, mitt i inlägget! Magiskt, det behövdes bara en systematisk ansträngning av minnet.

Nå, jag fortsätter beskrivningen så kanske någon kan gissa: Spelaren var väl i själva verket brasse men valde att bli portugis, förmodligen klokt gjort för att få vara med i några stora mästerskap, i Brasilien hade han inte platsat. Och lite som Maradona ser han ständigt lite oskyldigt drabbad ut, som att hela resten av världen är emot honom, förstår honom inte och bara plågar honom.

Erfarenheter av Frankrike

image

image

Ja, vad ska man då säga om Frankrike?

De äter ingen eller väldigt söt frukost. Gofika, typ. Lunchen är ofta lätt, goda sallader fast med en baguette till förstås. På eftermiddagen ett brödigt mellanmål innan det blir middag efter åtta. De verkar må bra.

Fransmännen kan inga språk förutom det egna men alla tycks ha något att säga. Munnen går i ett, och de tycker generellt att man som turist inte är vatten värd om man inte åtminstone försöker prata lite franska.

I staden är det hyggligt organiserat kaos, och färdvägar måste begränsas med stolpar överallt för att hindra medborgare från att göra precis som de vill, vilket alla egentligen anser sig ha rätt till. I kollektivtrafiken är det väldigt knapphändig information och frågar man Jean-Pierre på gatan så ger han ett säkert svar även om han ingenting vet.

Slår man på TV:n är det på nästan alla kanaler studiopaneldebatter mittemellan olika typer av nyheter. Det pratas även där och när Denzel Washington dyker upp i nån beige Hollywoodrulle är det förstås en ännu beigare dubbning man får höra.

Fransmän kommer oftast liten sent, nästan alltid faktiskt. Men har man några fransktalande i sällskapet och visar intresse för dem, deras kultur och olika verksamheter är de tämligen gästvänliga och trevliga.

Och det måste sägas:middagsmåltiderna i Provence har genomgående varit ljuvliga.

Hårddiskhemmet

Nu har ännu en hårddisk börjat låta suspekt i och med sådana obehagliga små skrapljud som antyder att ålderns höst är här. I chassit sitter redan en pensionär som efter liknande symtom snabbt fick frånkopplas som geriatrisk åtgärd så att den kanske överlever till en överföring innan den yttersta dagen är här. Detta exemplar blir dock en större förlust för företaget då den är systemdisk och, herre min je, hur ska man orka installera om allt, särskilt inom musikproduktionsavdelningen.

När den nya, fräscha disken är färdiginstallerad och ordentligt upplärd med ordbehandlare och mjukvarusynthar ska jag se till att göra en ghostklon så att det, när den en dag åldras eller blir sjuk, bara är att återställa allt med några klick.