Om mjölkens bäst före-datum var igår kommer det inte på fråga att börja sniffa och snusa för att se om den ändå går att konsumera. Den har ingen chans.
Nu har jag blivit förtjust i ett bröd från mataffärens egna bageri. Väldigt fint kryddad limpa ljust bröd. Problemet är att den kommer helt utan datum. Andra dagen går bra, men har man kvar någon stump till tredje dagen står jag där med pannan i djupa veck.
Kanske är den kommande helgen ännu mer efterlängtad än den förra, med tanke på att den här veckans inlägg kommer på tisdagen istället för torsdagen, som förra veckan.
Från i morse kommer jag ihåg att jag tänkte på något jag ville skriva på bloggen. Vad det var kommer jag emellertid inte ihåg.
Första riktiga jobbarveckan går mot veckoslut. Bränslemätaren har slaknat betänkligt. Helgen är oplanerad. Utmärkt.
Foto: Skärmdump från svtplay.se http://svtplay.se/v/2114468/vem_vet_mest_/24_8
Jocke Berg har tagit över i Vem vet mest efter Rickard Olsson.
Nu är det skarpt läge på jobbet. Det känns överallt. Tillvänjning pågår.
Det blev alltså en härlig vinst på tipset. 3000 kr. Läge för konsumtion med “pengar som jag egentligen inte har”.
Antingen blir det utveckling av stationär dator i syfte att få godare förutsättningar för att pyssla med musikmakeri.
Eller så blir det en smartphone.
Just nu lutar det åt det första, men jag ska fundera några dagar till.
På FilmbloggWebblogg har jag just fascinerats av coola påhittade namn i Seinfeld, som Art Vandelay, Kel Varnsen, H.E. Pennypacker, Dr Van Nostrand och så vidare (http://grymt.org/filmblogg/?cmd=viewBlog&bId=110).
En annan härlig källa till dumheter slash roligheter är ju Google translate, såsom i min länk som översätter bloggen till engelska här till vänster (http://translate.google.com/translate?prev=hp&hl=sv&u=blogg.grymt.org&sl=sv&tl=en). När en del namn slinker igenom blir det snygga översättningar, som blir coola påhittade namn. Nick Borgen blev Nick Castle. En actionhjälte! Johan Björk blev John Birch – coolt! Bob Hund är ju ett av de coolaste bandnamn som finns, men Bob Dog är ju ännu bättre!
Vad skulle du vilja heta om du inte hette som du gör?
Natten till idag var näranog tropisk för att livet med miljonprogramstypisk ventilation ska vara plågsamt. Idag har det fortsatt med 30 grader i skuggan och minst en miljon procents luftfuktighet. Den enda drägliga platsen i mälardalsregionen är bilen med AC på inställd på 17 grader celsius. Utöver det har Lars-hund fått sitt första fästingbett, just ovanför ögat. Hoppas det inte blir något värre av det hela. Kom, höst! Kom!
Premier League, den engelska ligan, började denna stekhetalördag. Dock var inte favoriterna Arsenal i farten, de börjar istället med ett toppmöte mot Liverpool imorgon. Premiären till ära langade jag iväg ett stryktips och i halvtid såg det ut att bli sedvanliga 8-9 rätt. Men det gick bättre än så: om matcherna vore slut skulle jag ha 12 rätt och vara 3000 kronor rikare – isåfall min största vinst någonsin.
Matcherna är emellertid inte slut. Det ville sig så illa i Malmö att ett ihållande skyfall gjorde planen ospelbar och matchen avbröts i halvtid, då Malmö ledde med 1-0 mot Gefle. Reglerna säger att om matchen avbryts på detta sätt ska matchen spelas om. Man fortsätter inte från 1-0 och spelar andra halvlek, utan börjar om med 0-0. Mina 12 rätt gäller vid vinst för Malmö FF.
Försök nummer två sparkas av 16:00 på söndagen. Malmöseger ger mig 3000 kr, allt annat kommer nog att ta ner mig på 10 rätt i det reducerade system jag spelat. Imorgon är jag skaunepaug till 100%.
Björklöven överlevde vårens konkurshot, -ansökan och -återkallande, och det en gång så stolta A-laget är nu blott en eländigt sprattlande mört på torra land, som bara kan hoppas att någon ännu helt osynlig kraft framträder och återbördar den till vattnet och det mer moderata lidandet i Hockeyallsvenskan (redan ifjol menade jag på denna plats att Björklöven är i behov av konstgjord lunga (ett då aktuellt lidande för de som drabbats av svininfluensan (http://grymt.org/blogg/?p=555)), men det är ju inget jämfört med nu – nu krävs det verkligen mirakel och trollkonster).
Tidigt i somras räddades klubben undan konkurs genom ett engagemang lett av den finlandssvenske umeföretagaren Johan Björk från Björk & Boström. Björk var poängterade tydligt att det skulle vara helt kört för ishockeyn i Umeå om aktiebolaget för elitverksamheten gick i konkurs, för då skulle ishockeyföreningen förmodligen också falla, vilket skulle innebära att dess elitsatsningar för juniorer upphörde, liksom hockeygymnasiet. Åtminstone skulle ingen talang välja att komma till eller stanna i Umeå. Därför engagerade sig Björk och hans kumpaner i den aktion som räddade Löven undan konkursen. De hoppades nog också på att laget skulle få stanna i Hockeyallsvenskan, men tyvärr beviljades Löven inte elitlicens (med all rätt – förra styrelsen begärde bolaget i konkurs och det var i konkurs vid den tidpunkt som ligaledningen synar klubbarna) och nu huserar man i division 1A.
Många andra har menat att det hade varit lika bra att faktiskt gå i konkurs och rensa ut allt det gamla. Det har under de senaste 20 åren varit ett återkommande fenomen att Löven drabbas av ekonomiska bakslag, att det “dyker upp” skulder här och var. Nu när man nu än en gång överlevde kan det måhända komma nya överraskningar. På minuskontot för en sådan lösning finns degradering ända ner till division 2 och nostalgikernas stora skräck, namnbyte. Västerås IK gick i konkurs för ett antal år sedan, började om som VIK Ungdom och är nu tillbaka i gammalt gott slag i Hockeyallsvenskan, kanske med ekonomiskt renare samvete än Löven kan drömma om.
Vi får hoppas att Björk, styrelsen och andra inblandade har gjort en korrekt bedömning av läget och att 2010 års omstart på sikt kan leda till ett hälsosamt och livskraftigt Björklöven. All respekt för dem, men motsvarande omstarter har gjorts och havererat på löpande band de senaste åren, varför en viss skepticism ligger nära till hands. Det krävs mer än en vilja att, t ex som förre verkställande direktören Bedros Sakayan formulerade det, aldrig mer vara halvbra (klicka på faksimilet nedan).
Faksimil: bjorkloven.com hämtad 13 maj 2010
Men bäst i stan är man. I årets första träningsmatch vann man mot Tegs SK med 7-0.
Helt plötsligt kom det en ny skiva från Kent och den hette En plats i solen. Jag köpte den och började lyssna. Första lyssningen var som vanligt inget att lita på, jag har alltid blivit förskräckt och sett slutet framför mig, för bandet alltså. Så också denna gången: Glasäpplen som inleder skivan är också lite monoton i versen, innan den så småningom vaknar till liv och blir vackert njutbar.
Men det var dock inte läge att ge upp, för jag hade ju redan hunnit lyssna på singlarna Skisser för sommaren (en härlig lättsmält dänga) och Gamla Ullevi (en dansant radiolåt), och gillat dem.
Idag är En plats i solen i mina ögon en av Kents bästa skivor. Som helhet är den klockren, den känns stringent, saknar svaga punkter och består av lagom långa låtar som ger en lagom lång helhet.
Efter Glasäpplen fortsätter skivan i högt tempo med Ismael, en ganska typisk kentlåt av idag, med elektronisk bas, men med sedvanligt skön melodi. Sedan trallas det vidare med Skisser för sommaren, och en klockren inledningstrio är komplett. Det svänger vackert i drygt 13 minuter.
Då är det dags för den något långsammare Ärlighet, respekt, kärlek. En fin vers och en refräng där Jocke Berg får understöd av en liten manskör. I övrigt ett ganska konventionellt arrangemang. Det något långsammare partiet fortsätter sedan med Varje gång du möter min blick, som är så plågsamt vacker i versen att det känns i hela kroppen, inte minst tack vare bakgrundsklagosången. Refrängen är mer rakt på sak och fastnar direkt.
Mot det svängiga hållet igen: Ensam lång väg hem, låter inledningsvis som något vi hört från Kent tidigare. (Och dessutom blir Flen omnämnt än en gång i Bergs låtskrivande!) Men sedan, och framförallt i andra versen, tar det fart på allvar. Outrot med “det blir en ensam lång väg hem” och, tack för det – ett gitarrsolo, är mycket bra. Team building följer upp – en lätt asymmetrisk, men otroligt vacker låt, innan det är dags för Gamla Ullevi.
Minimalen är en tämligen intressant produktion, då den första och andra versen har helt olika arrangemang. Den första är konventionell med gitarrplock, medan den andra är svårt synthig. Två identiteter, som man lär sig att tycka om.
Skivan avslutas sedan med en schlageraktig ballad, Passagerare. Rebecka Törnqvist är med och sjunger duett i refrängen. Musikaliskt får jag vibbar av en viss operasnutt som jag ännu inte kunnat peka ut.
Helt plötsligt är den slut och man får börja om. Fem plus, getingar, stjärnor eller vadhelst.
