Kategorier
Personligt Spaning

Minnesdoping

I Facebook-flödet har det florerat en utmaningskarusell som utmanat folk att lägga ut en bild från ungdomen. Alla dessa meningslösa utmaningar som passerat och plötsligt kommer det en intressant. Och som folk har slutit upp. Det har nog med åldern att göra. Alla har en bild från ungdomen som de drömskt tittar tillbaka på, beundrar och minns, förmodligen, hur dåligt självförtroende de hade och saknade förmåga att uppskatta sin ungdomliga skönhet. Så jag har gillat allas bilder och därmed själv blivit utmanad. Var just i källarförrådet och kikade lite – vilken guldgruva! Och banne mej, det är riktigt länge sedan nu som jag senast var och grävde i materialet.

Här har jag under parollen “något jag minns” kämpat för att få ner saker, visualisera hur vi såg ut i olika skeenden – utan att direkt tänka på att det finns ett fusk – de gamla fotoalbumen. Det kommer att bli högtrafik på minnesbredbandet den närmaste tiden. Fotografiet är ren minnesdoping.

Kategorier
Personligt

Far & son

Syster försåg mig med en film från den 26 oktober 1990 då min pappa gifte sig för tredje gången, 32 år gammal. Har inte sett den sedan någon gång på 90-talet och det blev en ganska häftig minnesresa. Farmor är med där, yngre versioner av farbröder och många från det finska communityt i Umeå som man inte längre tänker på. Allt är riktigt finskt, det är någon sorts vemod i luften och filmen hade kunnat vara del i vilken som helst av de otaliga dokumentärer av det sverigefinska livet som kommit på senare tid. Jag och syster, till synes rätt välmående barn fulla med energi och upptåg. Och pappa, förstås.

Far & son

Ja, vem var han? Vad tänkte han som 32-åring? Han hade oss varannan helg och hade väl inte så mycket att orda om eller något större engagemang i ens uppfostran, men var snäll och go. Han tycktes vara en kreativ typ; målade några tavlor, snickrade rätt fina grejor i sin “ungdom” och plinkade ibland på en minikeyboard. Jag tänker också att han nog var lite av en naiv drömmare, att han aldrig blev riktigt vuxen. Det egna underlaget är klart begränsat med tanke på hur lite vi sågs. Genom åren har man fått ett och annat vittnesmål. Mina äldre kusiner har hävdat att han var en skön typ (pappa var yngst i syskonskaran), och det har nog även mamma vittnat om vid sidan av att han var omöjligt nyckfull. Jag har ibland funderat på om man skulle undersöka saken, snacka lite mer med folk som hängde med honom – men jag vet inte, vad är en sådan anekdotisk legend värd?

Knappt två år efter bröllopsfesten gick han bort. Det är länge sedan nu och när man själv blivit äldre är just det att man inte själv fick lära känna honom som är det tråkigaste. Han vara bara pappa. Hur hade livet sett ut om han inte hade gått bort? Förmodligen hade vi i alla fall hörts om drygt en vecka, för då hade han fyllt 62.

Kategorier
Personligt

Virala utmaningar

Som varandes långtidsledig från arbete har pandemin inte förändrat min vardag i någon vidare utsträckning. Men som varandes en som gärna roar mig med ett och annat sportevenemang, så har livet ändå kastats omkull. Ja, inga skidor, inga bollar och inga puckar alls i rörelse att beundra. Det låter ju allvarligt, men det värsta av allt är att Björklöven gjort en magisk säsong i Hockeyallsvenskan – bara åtta rena förluster på 52 matcher – överlägsna seriesegrare, all-time poängrekord – och ett kvalspel som börjat tämligen lovande. Då kommer corona och SIF, Svenska ishockeyförbundet, beslutar att årets säsong ställs in. Jag vet inte vad man ska jämföra detta med för den som inte bryr sig. Det är som att du har ätit pasta och ketchup och knäcke utan smör i 15 år, och får till slut komma till en restaurang, där du är fri att beställa ett och annat, som kan komma att vara det godaste du ätit, men plötsligt släcks allt och du sitter hemma och rullar gaffeln i spaghettin igen.

Hockey är en sport som avgörs i slutspel, och på sätt och vis spelar de långa grundserierna ingen avgörande för slutresultatet. Men om nu slutspel inte kan bli av så utgör grundserierna om 52 matcher ändå ett gediget underlag för någonting. Svenska ishockeyförbundet väljer att skydda dem som är på väg utför: Leksand och Oskarshamn som inte förtjänat sina platser i högsta ligan, och AIK och Kristianstad, som inte förtjänat sina platser i Hockeyallsvenskan får behålla sina platser. Lag som gjort det mycket bra i Hockeyallsvenskan och division 1, får ingenting för det. Det är givetvis jättesvårt, då det inte finns några regler för att hantera detta på annat sätt. Men det är inte omöjligt att det hade funnits en vilja att sjösätta andra konstruktiva idéer – i kristid, så att säga – om inte Leksand och AIK varit hotade.

Det blir väl en utökad karantän här framledes, och som hemmapappa är man redan i en slags karantän och måhända lite less. Om man bara hade sig själv att hålla i karantän skulle det vara busenkelt. Spela gamla spel, se filmer och serier och pilla sig i naveln. Att se Greta Gris, försöka förlora i sällskapsspel och, som vanligt, torka barn, golv och bord efter fem-sex måltider per dag har inte samma egenskaper av förströelse.