Kategorier
Spaning

Vintertid

Gubbpoängen trillar in, exponentiellt i tilltagande.

Borta är den tid då övergången till vintertid innebar en möjlighet till en godkänd sovmorgon. Du kunde ligga och dra dig till klockan tio, men så var klockan bara nio. Dagen därpå var det som att skolan började en timme senare, vilken otrolig lyx det kändes som. Sedan var det så klart också till större besvär i motsatt riktning, när klockan skulle vridas fram igen på våren.

Nu är allt detta en gäspning. Hann vara besviken över att jag vaknat så extremt tidigt, innan jag kom ihåg vad det var för dag. Å ena sidan är det trevligt att morgnarna blir lite ljusare, å andra sidan börjar eftermiddagsmörkret bli mer nedslående. Jag skulle nog kunna lägga en röst på de förslag som finns på att avskaffa tidshoppandet.

Kategorier
Spaning

Tema anagram slutar med revansch

Det är inte snyggt, men med alla vokaler kan man trots allt finna en del mankemang. Jag är återuppstånden i Sverige.

Junioren pep ja.

Neri? Nej! Upp? Oja!

Nej, jipporea nu

Jippo enar ju en…

Niorna pep ju ej

Oj, pinar jeep nu

Kategorier
Spaning

Anagramvalet – vagare talman!

Vad håller jag på med?

Om vi skulle välja parti efter bästa anagram på partiledarens namn så skulle resultatet bli så här:

C – Hummerrikedomar
Gör en flagrant sväng åt höger och gör sitt bästa val på länge. 14%

MP – Inled elhandel, ladda minan
Blandning av gammalt och nytt med fokus på el, men också satsning på försvarsfrågor. 10%

M – Lektorns fissur
Trots att man inte vill döda den försmädliga skolmarknaden så satsar man på bildningsidealet 18%.

L – Shopar hjonen
Ingen förstår något av det hela, men L räddas av stödröster. 4%

S – Samlagen anordnades
Skatt blir sexigt igen och befolkningsboom väntar när sossarna bygger folkhem igen. 38%.

SD – Småmys i kojen
Försöker sig på en mjukare linje, men det skiter sig bland kärnväljarna. 6%.

V – Idag hos tornados
Fokus på vindkraft når oväntad styrka och tas inte på det största av allvar. 8%

FL – Ej manualen, talade ryskast
Den lite luddiga sammansättningen inom Folklistan hann inte göra avtryck inför EU-valet, men nu så: Här gör man som man vill och inte minst knyter man an till den svinet i Öst. Alltid lockar det någon. 4%

AfS – Skuldsattas nervgas
Man siktar på en slutgiltig lösning i frågan om hushållens skuldsättning och när andra partier mesat till sig tar man sig in riksdagen med stödröster. 4%

KD får inte till något och åker ur.

Kategorier
Spaning

Anagramlösheten

Som en i blod och namn tvättäkta finnpajsare, har det varit svårt att angripa Sverige med sitt namn. Jag minns att jag lite tillspetsat skrev här 15 år sedan att det var kört med andrahandsbostad i Sthlm pga mitt knivsticks- och alkoholdoftande namn.

Men kanske har det ändå varit värst att ingen någonsin (utom i Tornedalen) kan stava mitt namn. Och i vanliga användarförkortningar har det blivit obegripligt: jaejui98 minns jag att jag hette på universitetet, jaju på något jobb. Fy fan. Vilket vanligt namn som helst funkar bättre, säg Hagamannen, han hade hetat nislin02 eller nili. Och hans namn, lämnar efter sig massor av häftiga anagram: skinnen grillad, skelning lindra, skrinlagd Lenin, sinnlig klander. Ja, man blir avundsjuk trots allt. Mitt namn levererar 0 anagram på svenska. Det går bara inte.

Men så var det frågan om jag ändå har något på finska? Jajamensan och den finska grammatiken bidrar till målande varianter:

Pepuin rajojen – utefter stjärtarnas gränser

Painojen purje – Tyngdernas segel

Rajujen oppien – De brutala lärornas

Det är trots allt helt okej att vara finne.

Kategorier
Spaning

Hur mycket tarvas e?

Läste just om en författare som skrivit en roman helt utan bokstaven e. Ett spännande grepp som tvingar en till kreativa lösningar. Det måste provas. Vid ett snabbt tankeexperiment insåg jag att bestämd form blir extremt svårt, det kommer att bli luddigt. Låt mig berätta om vad som händer idag.

Någon stunds varm panna på valp stör distanskontorist om något nödgas. Två viljor i svår samklang. Stäng av ljud! Sänk din volym! När att-göra-listor prickats av ska övriga valpar införlivas. Må alla förbli friska! Badtur till havsbad bland sjuhundra andra misstänks för smittan. Coronavirus finns ånyo här och där, måhända nu just här. Nog kan pappa också känna något i kropp och själ. Därför blir alla onsdagsgöromål minimalistiska. Pizza? Ja, tack. Sova klockan åtta? Ja, tack. All kraft går åt till hämtning av barn och pizza. Om pappa orkar, kan någon stund offras till förmån för norra Londons kanonlag, som ikväll tar sig an andalusiskt motstånd i mästarnas liga.

Så var det med det. Det var ganska spännande. Presens, förutom själva ordet presens, tycks vara en underlättande faktor. Nu hade jag inget annat att skriva, men man får väl ta sig an sådana här utmaningar för lite guldkant i vardagen. Tanken att utesluta a lockar lite, men det måste väl ändå bli omöjligt?

Uppdatering någon dag senare: Gudförbannat, hittade trots allt två e i texten, alldeles på första raden.

Kategorier
Personligt Spaning

Mot mörkret

Ibland har det varit kul att återgå i arbete efter semestern. Just nu är det inte det. Då blir det motigt i mörkrets begynnelse, vilket ju förvisso framgick redan av föregående post. Det är sista allsången i ett tragiskt mörker (där egentligen bara rockkonserter får äga rum), det är de första förkylningarna när folk börjar träffas igen, det är insikten att hoppet om liv, som brukar inträffa mot slutet av april, är plågsamt avlägsen. Idag är första dagen på ungefär en säkert en och en halv månad som jag inte har shorts på mig.

Det finns en extra inlagd semester i slutet av september, den kommer att bli fantastisk. Oktober, när det blir friskt, men inte för jävligt kallt eller helt mörkt, är också en acceptabel tid. Julhelgerna som en liten ljuspunkt är inte att förakta.

Ändå känns det lite extra dystert.

Och Kent gör inte skivor längre för att ge dessa känslor skönhet.

Om man överlever 30 år till av det här livet, så blir det absolut garanterat att göra vadsomhelst för att spendera vintern på något annat ställe än mörka Norden.

Men det är klart, som jag nog också resonerat i, det kanske inte är så farligt om man får sitta inne och se på en rad bra filmer om det är förfärligt snöoväder.

Summa summarum, oavsett vad blir det bättre om ca 30 år.

Som vanligt.

Mer hoppfullt så klart än för sverigevänner och annat löst folk som tänker att det var bättre 30 år sedan.

Kategorier
Spaning

Feta finska missar

Fettisdagen heter laskiainen på finska. Därmed var det heller inte tal om annat när en och annan laskiaispulla, semla, inmundigades i den sverigefinska familjen på 1980-talet. Jag minns inte exakt när, men minns ändå, den omvälvande känslan av att inse att det heter fet-tisdag och inte fettis-dag. Inte för att det senare verkade vettigt alls, men hallå, det gjorde inte laskiainen heller. Läser nu på Wikipedia att det finns en handfull teorier vart det finska namnet kommer ifrån. Spontant ser man ordsläktskap till någon sorts nedgång och det spekuleras i om det kan vara fråga att om gå ned i fasta. Mer specifikt kan det också handla om att avstå kött, från romanska carne lasciare (lämna köttet) eller att laski egentligen är besläktat med fläsk, så som i att det nu var dags att överge det.

På ren association kommer jag nu också ihåg besvikelsen över insikten att TV-kocken hette Jan Boris-Möller och inte Jan-Boris Möller. Jan-Boris, det hade varit ett namn. Och det var ett namn, tills drömmen krossades.

Det finns garanterat fler feta finska missar, men jag kommer inte ihåg just nu. Ja, i årskurs fem och sex var jag en extremt produktiv författare av egna berättelser, som vi ibland fick skriva på svensklektionerna med Stig. Jag har en god känsla av att jag senare upptäckte några grova bommar i dessa skrivhäften. Jag skrev så satans mycket och för det mesta rätt bra, så Stig orkade nog varken läsa allt och därmed heller inte rätta felen.

Kategorier
Personligt Spaning

Mer terrorism

När vi var små lekte vi med pinnar.

Det kom sig att någon, förmodligen Tommi, hittade en längre pinne, mer en gren, som i ena änden hade någon rot eller förgreningsdel som en tyngre klump. Hursomhelst var den Tommis ägodel, som jag minns det. Träslaget, fråga inte vilket, var segt och spänstigt, vilket satte klumpen i fruktansvärd svängning. Pinnen nog hade kunnat användas som vapen i svåra våldsdåd. Men sådana var vi ju inte.

Det drogs däremot slutsatsen att denna pinne kunde verka som golfklubba. Skaftet tejpades och någonstansifrån dök en golfboll upp och snart stod pojkarna och svingade. Tommi var ett kraftpaket så han slog klart längst. Men apropå svåra våldsdåd räckte inte tankekraften till att gå till sådana ytor som golf normalt tarvar, utan slagen avfyrades ofta i grönområdena mellan husen på Elevstråket mellan Geografi- och Matematikgränd. Så som jag minns det så kunde bollen flyga väldigt golflikt, säkert gott över hundra meter, där icke ont ananade ålidhemsbor kunde dyka upp runt husknutar. Man får förmoda att alla slag inte gick rakt och att en och annan boll förmodligen slog mot husväggar.

Jag minns inga katastrofer, men vår mellanstadiegalenskap är något jag minns.

Kategorier
Spaning

En liten svart seger

Jag borde äta mindre godis, det är inte bättre än att man ligger i farozonen för diabetes. Som en som därutöver ligger i gränslandet till förhöjt blodtryck och som haft problem med magsäcken, borde jag dessutom äta mindre lakrits. Man är ju ingen ungdom längre, ledsen smiley.

Med det sagt, så tror jag att tidigare har antecknat min saknad efter den finska skumlakritsklassikern UFO. Men vid en snabb genomsökning fanns inget här på bloggen. Jag vet att jag något år sedan har hittat en bild på de klassiska godisarna via sökmotor, men nu gör jag inte ens det!

Det var fråga om små, runda skumpuckar i färg av salmiakpulver och i form av flygande tefat. Finland låg lite efter med lösviktsgodis, då vanliga affärer inte alls erbjöd det, utan man fick köpa lite förplockat hos stora kioskkedjan R-Kioski. I en random mix kunde man hitta en 3-4 UFO, innan man fick jobba in resten som plåster på såren. Första steget mot en mer lösviktsorienterad kultur kom några år senare, när de ändå hade lite lösgodis på disken, så att man fick peka ut vad man ville ha. Pussi ufoja, en påse ufon, var nog min vanligaste beställning.

Så småningom slog lösgodiset igenom och tyvärr försvann de flygande tefaten. Jag är knappast ensam om längtan, då jag häromåret kunde se en onlinebutik skryta om att de erbjöd en annan lakritsskumgodis smakade som de klassiska UFO:na.

I sommar lyckades jag prova Haribo Nappar Skum-Lakrits, och jag måste säga att känslan är att de ligger nära de forntida flygande tefaten i smak. All möjlig lakrits är i och för sig godare, men att ha hittat dessa, som så mycket påminner om UFO-godiset, är en stor, nostalgisk seger.

Kategorier
Samhälle Spaning

Pandemi, krig, lågkonjunktur, inflation…

Pandemi. Gud så tråkigt det låter. Nu när man är där. Förr i tiden var det ett lite spännande, raffinerat ord. En läskig film om en osynlig fiende som svepte död över mänskligheten. Det gjorde i och för sig den här pandemin också. Men de allra flesta klarade sig och hade riktigt tråkigt.

Krig, så jävla dumt. Använda otroliga mängder resurser och människoliv för att förstöra och förgöra ännu mer resurser och människoliv. Förr i tiden, typ ifjol, var kriget avlägset i både tid och rum. Människor som riskerar allt för att kämpa för sin frihet. Sådant som var nödvändigt förr här i vår del av världen. Nuförtiden visste vi ju att samarbete ger största möjliga nytta för alla. Kunde man tro, min dumma åsna.

Lågkonjunktur och inflation. Usch så trist. Ekonomin bromsar, folk håller i pengarna när köpkraften minskar och snålar. Sverige klarade finanskrisen okej och har de senaste 20 åren haft en otrolig utveckling. Låt vara att hushållens skulder ökat 500% på 20 år, det har man ju räknat ut att det inte kommer att leda till något gott. Under min tid som samhällslärare var lågkonjunkturen en trist liten parentes innan maskinerna rullade igång igen. Depressioner, oljekriser och deflation var lustiga anekdoter från förr. Vem fan vet nu vad som händer, det kan bli åratal av tristess.

Men efter regn kommer solsken och då känns det gott.

Det postpandemiska livet är väl i princip här. Det är en frihetskänsla, även om det lätt blir väldigt larmigt när många människor samlas. Hörde på radion att vissa nattklubbar för unga ser panikångestattacker varje natt.

Efter kriget får vi dansa fredsdans. Bygga upp våra vänners städer. En ny chans till en ny romans. Ukrainsk babyboom medan de gamla monumenten återställs. Slava Ukraini! Giv styrka åt alla PTSD-hushåll, bara.

Ekonomin, är så långt vi har kunnat ha koll på den, cyklisk. Hur djup dalen än är så kommer vi alltid uppåt till slut. Wow, mänskligheten alltså. Trist bara för dem som inte klarade ränteuppgången på miljonlånen och tvingades sälja med förlust med härliga skulder på luft som följd. Alla unga, fräcka traders som opererat på en marknad av ständig uppgång sedan de gick ut gymnasiet, men som nu får sig en kiss of death. Energisituationen var problematisk redan innan den blev problematisk. I Sverige är vi jävligt förbannade på elpriserna, men ingen jävel vill behöva se eller höra ett endaste jävla vindkrafttorn. Det blir bra.

Ja, nog lever vi mitt i en stor käftsmäll som kommer att få efterverkningar under en lång tid framåt. Glaset är halvtomt.