Isande polarvindar

En till en början ganska omärkbar men i slutändan ändå väldigt bestämd isande polarvind blåser över oss. Det blir sådan uppenbar skillnad om man går med eller emot vinden: vägen till den ryska tundran biter i kinden.

Och det bästa av allt: inga mygg så långt ögat kan nå.

Relativa tider

Några långa 17 minuter var de som förlöpte i periodpauserna i Umeå Arena när Björklöven lirade (nå, de lirar än om än i division 1, det är jag som är borta).

Jämför med när du på kvällen sitter och surfar runt, ganska meningslöst i sig, men 17 minuter är en blinkning i sammanhanget.

För att inte tala om några av de 17 minuter som finns att tillgå från väckarklockans första signal tills du måste vara på väg. De är inte alls långa.

En lång timme är den som känns som tre när man åker kollektivt från Bromma till Boo efter 23 en vardagskväll.

Jämför med den där sista timmen av fredagskvällen innan grannen kommer och klagar, du är i toppform och vill sjunga ut din glädje och vips är klockan för sent.

För att inte tala om den där lunchtimmen då du ska åka hem fram och åter, rasta hunden, äta lite och sedan varva upp till 100%. Den timmen finns nästan inte! Högst en kvart!