Moyes kamp

David Moyes är en skotsk fotbollstränare som tagit sig ganska långt. I elva år fram till ifjol tränade han Everton i engelska Premier league, ett lag just nedanför topplagen. Han fick ett rykte om sig att vara en duktig tränare, bra på att finslipa talanger och få ut bra utdelning av förhållandevis billig trupp. Under match såg han ut att vara väldigt fokuserad och engagerad, lite så att det kunde irritera en motståndarsupporter. Ett tydligt kvitto på hans förmåga är att han blev kvar i Everton så många år, i modern tid bara slagen av Arsenals Arsene Wenger och Manchester Uniteds Alex Ferguson.

Den sistnämnde, den mest framgångsrike managern i engelsk fotbollshistoria, valde häromåret att lägga taktiktavlan på hyllan och just David Moyes utsågs till ny manager för Manchester United. Det är ett par riktigt stora skor att fylla. Det har gått rekordknackigt för United och det är inte utan att man lider med Moyes, även om man som Arsenal-supporter givetvis också plockar fram sina skadeglada sidor, i synnerhet mot de bortskämda fansen.

Moyes kunde se knäckt ut när Everton tappade till 1-1 i slutet, efter att ha spelat fantastiskt i 80 minuter utan att få in fler bollar. Men det var Everton, Moyes uppgivna ögon skvallrade om en känsla av att det ju var just typiskt att det skulle gå så här och så var det i Everton. Men så ska det inte vara i United; där kan man gott och väl spela dåligt i 80 minuter och sedan avgöra på övertid, det som kommit att kallas Fergie-time efter den förre demontränaren. I United vinner man matcher och titlar. Nu när man åkt ur ligacupen, FA-cupen och ligger pyrt till i ligan på en sjätteplats med 11 poäng upp till Champions league-plats och 15 poäng till serieledaren, stod Moyes hopp till framgångar i årets Champions league. Kvällens match, den första av två mot grekiska Olympiakos slutade 2-0 till grekerna och i returen om ett par veckor fordras minst det omvända. Det ser mörkt ut och David Moyes ögon vittnar om inneboende panik och måhända en längtan tillbaka till Everton, där det var okej att förlora lite.

Moyes bemoans ‘transitional period’ By PA Sport, espnfc.com Man­ag­er David Moyes is con­fi­dent Man­ches­ter Unit­ed will come out of their tran­si­tion­al peri­od stronger after they suf­fered their sec­ond home defeat in four days — 1-0 against New­cas
Creative Commons License Photo Credit: Hasegawa Takashi via Compfight

Don’t Hassel the Hoff

Hasselhoff – en svensk talkshow hade premiär på TV3 ikväll och den var man ju tvungen att se. Av trailern att bedöma skulle det bli stelt med obekväma svenska gäster, men det blev lite bättre. Felix Herngren föll väl ut som gäst, Cecilia Frode fick nästan ingenting sagt och inte heller Johannes Brost. Hasselhoff visade på hygglig komisk tajming emellanåt och var överraskande bra som programledare, där han bara i några fall inte klarade av att lyssna utan tog över showen, det som är formatskaparen Filip Hammar och Fredrik Wikingssons stora problem.

Medvind

På sätt och vis fick jag förståelse för dopningsfuskarna idag när jag var på promenad med Lars i ett slaskigt och ruskigt Umeå. På en stor öde parkering hittade vi en pinne och började slänga omkring den, eller ja, det var väl jag som slängde och Lars som hämtade. Efter några sorgliga kast insåg jag att ansträngningarna skedde emot vind och desto roligare blev det i medvind. Den värsta blåsten tycktes ligga på några meters höjd, så ännu mäktigare kast blev det när man tog lite höjd. Efter ett tag blev det en utmaning att komma längre och längre bort, ända bort till diket helst och det lyckades till slut. Världsrekord! Hurra!