Melodifestivalen 2012:4

Umeås hopp Lisa Miskovsky gjorde sitt första framträdande i Melodifestivalen med en underbar 80-talselektronisk balladdänga. Det fanns en befogad oro för att svenska folket skulle dribblas bort i tonartsbytet mellan vers och refräng och den relativa lågmäldheten, men Miskovsky bidrog med utstrålning och en känsla, samtidigt som det svävande stilrena numret och de melodiösa smådetaljerna ändå fanns där för att flirta med de svårflirtade. Bäst i år! Som personlig bonus nämndes båda mina hjärtevänner Jocke Berg och Björklöven i hennes introduktion.

Danny Saucedo är ju en oemotståndligt trevlig prick och numret var ganska fascinerande, men låten och sången var väl inget för julgranen egentligen.

Till andra chansen gick Dynazty, ännu ett hårdrocksband som flirtar med svunna tider, men G:son-låten hade ju ärligt talat passat bättre hos Perrelli. Lotta Engberg och Christer Sjögren sjöng en gladlynt kabarélåt, vilket var så pass gulligt att de också får en andra chans.

Grustiden

Nu är snön borta och det är vårfeeling i Stockholm.

I och med detta inträder också grustiden. Den innebär att lille Lars blir öm om trampdynan, vilket är förståeligt, jag tycker att de små sylvassa stenarna som tidigare räddat många från att halka ibland hugger genom skosulan också! Vidare innebär det också att samme Lars plockar på sig grus och sand i tassar och päls och bär in det i lägenheten. Ska man vara realistisk dröjer det en månad tills man börja sopa gatorna. Den är bedrövlig, denna grustid.

Men vad fan, nu är det sportlov och det känns fantastiskt.

Melodifestivalen 2012:3

Ja, inte sitter man direkt och blir bländad av innehållet i årets melodifestival. Efter TSOOL:s tolkning av Dilbas gamla låt (se nedan), har inte ens mellanakterna varit intressanta. Men Carolina Wallin Pérez, som tidigare gjort en hel platta med kenttolkningar, bjöd på ett behagligt nummer som i melodi och struktur doftade väldigt kentskt. Som tur är så åkte hon ut, varför vi kan länka direkt från SVT:

Ska man skriva något om Björn Ranelid? Nå, han gick vidare till final.

Läckage

Om en vecka och lite till blir det sportlov. Tiden innan präglas av mycket arbete. Ikväll var det tänkt att det engagemang man investerat i olika sporttröjor skulle betala sig i energipåfyllning, men det blev istället ett fruktansvärt läckage med ännu en förlust för Löven (ej Löfven, i ögonvrån läser jag alla artikelrubriker om Löfven som Löven först) mot låtsaslöven från Haparanda och därefter stordäng för Arsenal mot Zlatans Milan.

Olika grader av nordiskt liv

Det biter lite lätt i kinden i storstaden och idag kom täckbyxorna fram. Hemma i Västerbotten är det riktigt kärvt nu, så där att man verkligen drar sig för att gå ut i onödan. Men mormor har det allra kallast i finska lappmarkandes isande polarkyla. Det är nästan så att man vill åka dit och se till att hon har tofflorna på och en filt att ligga under medan tionyheterna dundrar från TV:n.

Bilder: Skärmdumpar från temperatur.nu, www.tfe.umu.se och ilmatieteenlaitos.fi

Civilisera eller beskydda

Bilder på det isolerade Mashco-pirofolket i Amazonas har spridits i den moderna världens medier. Intresseorganisationer och Perus regering arbetar nu för att de ska lämnas i fred. Det kan man sympatisera med, det känns nästan lite smutsigt med de teleobjektivbilder som nu exotiserar stammen och förmodligen riskerar att locka dit fler nyfikna. Mashco-pirofolket har hittills försvarat sig framgångsrikt och faktiskt dödat en del inkräktare.

När européerna från 1500-talet och framåt erövrade olika delar av världen fanns inga idéer om att lämna befintliga kulturer i fred, även om den imperialism som nådde sin topp i slutet av 1800-talet ibland motiverades med att det var den vite mannens börda att civilisera de ociviliserade. I praktiken härskade man med våld och utnyttjade ursprungsfolkens resurser för att maximera europeisk nytta.

Nu skulle man kunna tänka sig att den isolerade stammen skulle kunna vinna något på att få ta del av världens framsteg, t ex inom medicin och läkekonst, och att det så till vida skulle kunna vara rätt att söka kontakt med dem för att gynna deras sak på deras villkor. Eller vill vi hellre behålla dem som ett Truman Show med tidsmaskinskvaliteter för att se hur livet faktiskt ter sig utan modern teknologi?