Taggarkiv: skola

Sista stigningen

Klockan gick snabbt idag, men det är ju sista stigningen till toppen som pågår. Bedömningar haglar: gult kort, rött kort eller bara frispark – ibland en klapp på axeln. Luften är fattig på syre, man har redan tagit sig flera kilometer i höjdled och tröttheten smyger sig på. Men någon gång under onsdagen sätter jag mig på stjärtlappen och åker hela vägen ner till ett helt annat klimat av värme, grönska och lata dagar. Men tills nedfarten hatar jag karriärsvalet i några timmar till.

En god och blandad maj

Oj, oj, oj… nu börjar vi lämna sista kurvan för upploppet intill mål: rekord ska slås, mål uppnås och resultat utvärderas. Det är maj i skolan. En tid som är lika jobbig som den är spännande och dynamisk väntar, högarna på skrivbordet ska växa snabbare än på hela arbetsåret – men å andra sidan för sista gången innan det är sommaruppehåll.

Alla vet om det, men ingen säger nåt

Maciej Zaremba har kommit till den andra artikeln i en reportageserie i DN, där den svenska skolan får utstå en genomlysning. Formuleringarna är välkända för många, inte minst folk inom skolvärlden – men det saknas drivkrafter för att göra någonting särskilt åt det. I de enskilda fallen och i de enskilda relationerna är det bekvämt att släppa igenom elever som inte når målen – att inte göra det innebär konflikt och sämre förutsättningar i lönesamtalen.

Ett problem inom grund- och gymnasieskolan?

Nej, nej. Universitetsinstitutionerna tar emot samma elever och släpper igenom dem på samma vis – för annars blir det inga inkomster.

Allt det här är tämligen logiskt, enkel matematik.

http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-en-forolampning-mot-barnen-sa-sankte-skolan-kraven-pa-laskunnighe

Eleverna och betygen

Lärarnas betygssättning av elever är myndighetsutövning. Såsom andra myndigheters beslut, t ex de om studiemedel från CSN eller sjukersättning från Försäkringskassan, ska betygen kunna överklagas av brukarna. Det föreslår en statlig utredning.

Skolminister Björklund är skeptisk. Han tror att eleverna kommer att dra igång tidernas överklagandefest till en kostnad av hundratals miljoner, som Björklund menar kan användas på ett mer konstruktivt sätt. Vidare menar han att kraven på dokumentation av lärarnas vardagsverksamhet riskerar att bli absurt omfattande. Till slut kommer han med en pedagogisk poäng också: Risken är att undervisningen blir mer statisk och bygger på skriftliga prov av centralprovskaraktär (vilket han som katederundervisningsvän ändå borde gilla – kanske finns det lite skönt flum även i den gode Jan).

För en gångs skull får minister Björklund VG av mig.

Såsom de nuvarande kursplanerna och betygskriterierna, liksom de i den kommande reformen, ser ut är det ofrånkomligt att det bedömningen har vissa brister i likvärdighet. Men å andra sidan arbetar lärarna väldigt nära sina brukare, generellt över ett helt läsår eller mer och bör ha ypperliga förutsättningar att bedöma kunskapsutvecklingen utifrån betygskriterierna. Att någon annan ska ha bättre förutsättningar att göra en bedömning är svårt att argumentera för. Att institutionalisera standardiserade prov är en möjlighet, men då kan vi lika gärna göra som i de finska gymnasierna, att betygen sätts efter elevernas studentskrivningar i olika ämnen i slutet av utbildningen. Vägen dit får se ut hur som helst, det är kunskaperna vid utbildningens slut som avgör allt.

 Nej, jag gillar den svenska modellen där avståndet mellan de unga vuxna (eleverna) och något äldre vuxna (lärarna) i skolan inte är så stort. Det möjliggör individualisering av undervisningen och god kunskapsutveckling för så många som möjligt. Där finns inte plats för generell överklagandemöjlighet, men nog kan elever och föräldrar göra sina röster hörda hos lärare och rektorer i de allra flesta fall och erbjudas tydligare betygsmotiveringar eller rent av bedömning av en ytterligare lärare.

Att överklaga myndighetsbeslut känns självskrivet i en demokrati. Men demokratin i skolan säkras i och med det elev- och föräldrainflytande som redan skrivits in skolans värdegrund.

Läs mer: http://www.dn.se/nyheter/politik/bjorklund-sagar-overklagade-betyg

Den nya gymnasieskolan

Tiden går. Sossarna la för några år sedan fram en reform för gymnasieskolan, allmänt kallad Gy -07, men när Reinfeldt och hans alliansvapendragare segrade i valet 2006 revs hela förslaget. Nu är det Jan Björklunds skötebarn Gy -11 som gäller och tack vare att Alliansen fick nästanmajoritet, kommer förslaget nu att genomföras. Redan till hösten är det dags, då de första eleverna gör entré i den björklundska skolan som ska ge bättre ordning i klassrummet och mer fokus på kunskap istället för den flumskola som finns idag. I den björklundska skolan gör man också skillnad på elever och elever – vilket det självklart också bör göras i viss utsträckning ien individualiserad utbildning. Men yrkesprogram kommer längre inte ge grundläggande behörighet till högskolan och yrkeseleverna får läsa allt mindre av viktiga kurser såsom svenska, samhällskunskap och historia. I spåkulan kan man se olika utvecklingslinjer, men vad de långsiktiga effekterna blir får vi vänta och se.

Konsekvenserna för utbildningsprogram och kurser är vad som engagerat mången pedagog den gångna veckan, den som eleverna kallar höstlov, men som för pedagogerna blott blir en långhelg. Det skall ej föraktas.

Stort och smått

Idag fick vi åtnjuta en kort föreläsning med Ulf Hjertonsson, tidigare generalkonsul i New York, dessförinnan ambassadör både här och där, samt en central figur på UD.

När han berättade om sina upplevelser från maktens korridorer, där han kommit nära stora händelser och historiskt centrala personligheter, kände man sig ganska värdelös som ägnar dagarna åt att fråga om varför folk inte har pennor med sig och sedan be dem att vara tyst.

Läs (lite) mer och se en bild på Ulf Hjertonsson på http://www.dagensps.se/artiklar/2009/04/27/03384829/index.xml apropå att regeringen Reinfeldt börjat spara pengar genom att lägga ner ambassader och konsulat.

Happy moments

En del av kidsen man jobbar med har ett skal omkring sig som yttrar sig i tystnad eller attityd. Många av dem har nog inte lämnat grundskolans idévärld, där de haft en viss roll gentemot omgivningen och lärarna. Där är ju också arbetsrelationen mellan lärare och elever en mellan vuxna och barn. I gymnasiet blir det snarare en relation mellan vuxna och vuxna eller nästan vuxna.

klassrum

Foto: www.fotoakuten.se

Det kan vara frustrerande när några agerar som om de är i skolan för lärarnas skull, och försöker komma undan arbetet med en massa meningslösa förklaringar. Det kommer inget konstruktivt ur ett sådant beteende. Varför inte kommunicera vuxet? Om någon istället säger att den är på fel program, saknar motivation för skolarbete och inte tänker göra så mycket mer än att närvara, är förutsättningarna ändå goda för en sundare arbetsmiljö. I en sådan miljö kan det också hända positiva saker.

När en person med viss attityd, som i exemplet ovan, till slut börjar kommunicera vuxet är det en happy moment. Precis som det är när man helt plötsligt når den tyste. Skalet spricker. Då känns det som att deras världsbild håller på att förändras, att skolan erbjuder möjligheter och att läraren är där för att hjälpa den att uppnå målen. Att vara med om sådana genombrott gör att det är värt det.