Taggarkiv: historia

Reinfeldt i historieskrivningen

Vad kommer det att stå i historieskrivningen om Reinfeldt och hans Öppna våra hjärtan-tal?

Insåg han att det var kört och ville sätta ett sista avtryck? Istället för att bli den som utförsäkrade 87 000 blir han den som in i det sista stod upp för mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Facit får vi om några år, men faktum är att talet hade en stor betydelse för mobiliseringen av intoleranta och lämnade landet ännu mer splittrat än innan.

 

 

 

Civilisera eller beskydda

Bilder på det isolerade Mashco-pirofolket i Amazonas har spridits i den moderna världens medier. Intresseorganisationer och Perus regering arbetar nu för att de ska lämnas i fred. Det kan man sympatisera med, det känns nästan lite smutsigt med de teleobjektivbilder som nu exotiserar stammen och förmodligen riskerar att locka dit fler nyfikna. Mashco-pirofolket har hittills försvarat sig framgångsrikt och faktiskt dödat en del inkräktare.

När européerna från 1500-talet och framåt erövrade olika delar av världen fanns inga idéer om att lämna befintliga kulturer i fred, även om den imperialism som nådde sin topp i slutet av 1800-talet ibland motiverades med att det var den vite mannens börda att civilisera de ociviliserade. I praktiken härskade man med våld och utnyttjade ursprungsfolkens resurser för att maximera europeisk nytta.

Nu skulle man kunna tänka sig att den isolerade stammen skulle kunna vinna något på att få ta del av världens framsteg, t ex inom medicin och läkekonst, och att det så till vida skulle kunna vara rätt att söka kontakt med dem för att gynna deras sak på deras villkor. Eller vill vi hellre behålla dem som ett Truman Show med tidsmaskinskvaliteter för att se hur livet faktiskt ter sig utan modern teknologi?

”Det är verkligen synd om mig”

Man behöver inte vara den minst anpassade i Darwins kamp om arternas överlevnad för att emellanåt drabbas av sjukdom. Däremot blir många av oss självömkande och gnälliga när det inträffar och måste ventilera besvären mot omvärlden genom sociala medier. Själv har jag på denna plats hånat andras gnäll, men också gjort mig skyldig till eget gnäll. Tänk bara att inläggsetiketten ”sjuk” är med bland de vanliga i kolumnen till vänster, sorgligt symptom på bloggens innehåll. Som en slags person som står upp, eller åtminstone borde stå upp,  för någon form av kunskapsideal har jag nu fått en förebild inom sjukgnällets område: det ska förkläs i historiska referenser, som professor Dick Harrison gör. Det är knappt att man märker att hans gnäll är gnäll, istället ler man sitt torraste akademiska leende och nickar förstående till att det inte blivit så mycket bloggat i veckan.

Så var det här ett förklätt gnälligt inlägg? Nej, så illa ställt är det inte, även om formen inte helt är på topp.

Professor Dick Harrison har varit risig i veckan.
Foto: Arild Vågen (CC BY-SA)

Kräftor kräva dessa drycker

Ikväll blir det kräftskiva och även om det är trevligt, så har tanken slagit mig att sitta med en burk kräftstjärtar mellan knäna och smyga upp till extra kött på tallriken. Till denna skiva tar jag med mig  och bjuder på Aalborg Jubileums Akvavit, men så hade det kanske inte varit om fler röstat ja till rusdrycksförbud 1922. Omröstningen hölls i augusti, så att säga i kräfttider, vilket också framkom tydligt på Albert Engströms klassiska affisch:


Bild: Albert Engström, Public domain 

På den tiden måste man avstå från kräftor om det icke står en flaska snaps på bordet!

En mer tidlös realism finns i ja-sidans affisch, där Svensson på löningsdagen super sig i fördärvet och sedan kryper hem till fru och barn:

Bild: Public domain

Då återstår bara att säga skål och önska alla en trevlig helg.

Mobiltelefonhistoria

Min resa började i augusti 1999! I närmare 20 år slapp jag vara ständigt kontaktbar. Men nu blev det en tur till Ersboda med kamrat Turunen och hos KF:s elektronikkedja Power inhandlades en Siemens C25.

Man kunde programmera in ringsignaler och på nätet kunde man hitta ”noter” att skriva in, så att man slapp tänka. I stort sett under hela tiden jag hade telefonen ringde den med stråkriffet från Bittersweet Symphony, fast givetvis pipigt och monofont. C25:an fungerade hur bra som helst.

Nästa telefon blev en av de tidiga SonyEricsson-lurarna, T100:

Den hade några riktigt trevliga spel. Sänka skepp, tror jag. Och patiens av något slag. De hjälpte mig genom mången stilla stund på jobbet som personlig assistent 2002-05.

Det var aldrig något problem med den, den var riktigt stabil. Minns inte vad jag hade för ringsignal på den.

Sedan blev det Samsung X660:

Ännu en riktigt robust telefon! Minns tyvärr inte hur den ringde heller. Kan ha varit ett gammaldags telefonljud.

Tappade den två gånger! Andra gången var det för gott.

Därför var jag tvungen att köpa följande, SonyEricsson W660 (japp, hette nästan som den förra).

Inget fel på användarvänligheten. När den ringde var det med Bob Hund – Bob Hund.

Men efter ett tag började den misslyckas med att ha kontakt med mobilnätet. In på lagning, men felet återkom. Telia valde då att ge mig en ny telefon, nämligen W890i, den telefon som jag har nu.

Den fungerar bra och låter som Le Sport – Don’t tell no one about tonight när den ringer.

Vad blir det härnäst?

Tyskland – Ryssland

I krig är tyskarna visserligen tekniskt överlägsna, men ryssarna har en ändlös reserv av män, så i slutändan skulle väl ryssarna dra det längsta strået.

I fotboll är det tyskarna som av tradition, och förmodligen också tack vare klimatet, är vassare.

Men i hockey är det tveklöst ryssarna som äger traditionen och finessen. Idag syntes det inte alls på isen när slaget om Köln utspelade sig i VM-semifinalen med ett stjärnspäckat Ryssland mot ett nederlagstippat Tyskland. Det stod länge 1-1 innan en tysk miss ledde till rysk kontring och 2-1 bara ett par minuter ifrån slutet. Trots en stark forcering därefter förmådde tyskarna inte få pucken i nät, och den enorma kämpainsatsen var förgäves.

Eller inte! Europeisk hockey skulle förmodligen må bra av att några av de ”sämre” nationerna tar ett ytterligare steg i utvecklingen. Schweiz visade tänderna i OS och nu var tyskarna i semifinal och spelar bronsmatch i VM mot Sverige imorgon – låt så vara i ett ganska blekt VM.

9/11

Nyss var det någon dag i september, men när jag lät musen sväva över windowsklockan såg jag att det minsann var den 11 september. Javisst, det är nog ett odödligt begrepp för vår generation. I USA är nine eleven garanterat 4-ever. Men det är förvisso 7-eleven också.

Jag minns 11 september 2001. Behövde plugga där i Tomtebo-lyan, men det blev inget av det. Jag kom in i matchen just innan andra planet mot World trade center och sedan blev det en lång dag i soffan.

Apropå datum skrevs nedanstående inlägg 090909. Tyvärr inte klockan 09:09. Och tyvärr gjorde jag inget minnesvärt. Dags att börja planera för 101010 istället. Det är en söndag. Ettor och nollor. Oktober! Det kan bli stort!

200 år

Idag är det 200 år sedan de sista krigshandlingarna på svensk mark, då slagen vid Sävar och Ratan rundade av det bedrövliga finska kriget, eller 1808-09-års krig som en del säger, och Sverige förlorade den östra riksdelen Finland till Ryssland.

Det innebar en enorm förändring för Sverige och landets säkerhetspolitiska ställning kring Östersjön. Krigets betydelse har jag upplevt som något underskattad, men det kanske är en rest från det nationalistiska historiebruket.