Livslångt lärande

Kidsen. De kan minsann hitta på saker. Idag efter lektionens slut var det lek: en stod och höll emot en dörr, en annan tänkte forcera sig fram iallafall, men lade all kraft på dörrens fönsterdel, som brast. Den ene trasade upp stora sår på handen och den andra fick rester av fönstret på kinden där det blev ett djupt jack. Jag var en trappa ner, i samma korridor som skolsyster, när de under lätt kaotiska former stapplade fram blödande. Det gick hursomhelst förhållandevis bra. Tanken på vad som hade kunnat hända är skrämmande!

Så har de lärt sig att inte applicera övervåld på produkter av glas? Det tror jag.

Det är ett bra sätt att lära sig, att vara med om något som skapar ett bredband till hjärnans minnescenter. Som de säger: vi vet alla vad vi pysslade med 11 september 2001, och varje gång ungdomarna ser sina ärr, kan de tänka tillbaka till denna blodiga måndag och hålla sig från att utmana glasrutor.

Det kanske är dags att ändra pedagogisk praktik.

Bränna flaggor

Idag har det publicerats bilder från Kuala Lumpur där demonstranter bränner den svenska flaggan utanför den svenska ambassaden. Den avsky som nu riktas mot Sverige beror konstnären Lars Vilks skymf mot islam i och med gestaltningen av Muhammed som rondellhund.

Bilden finns t ex på Expressens hemsida: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1931702/stora-demonstrationer-mot-sverige

Utöver tygtrasorna i gult och blått, så bränner man också A4-ark på vilka man skrivit ut ett käckt foto på Lars Vilks.

Den här typen av symbolik biter inte alls på mig. Det vill säga, jag är inte det minsta kränkt. Och tar man i beräknande att Vilks kränkning är den värsta tänkbara, känns tyg- och pappersbrännandet  än mindre. Nej, vi är för lite idealister för att någonsin bli kränkta av symboler och idéer. Däremot är vi ständigt kränkta i vår vardag, vår mycket delikata personliga integritet är lite av vår kulturs Muhammed.

Tetris

För ett ögonblick var man tillbaka på Ålidhem och levde lata studentdagar när man startade spelet The New Tetris och möttes av följande laguppställning: Lillgris, Pentti, Diarresi, Dan, Brottarn, Susie, Froberg, Murpen, Slemelie och Pylly.

Om det inte skulle ta en och en halvtimme i anspråk skulle jag lätt som en plätt krossa Pyllys rekord på en gång.  Rekordet är på 10 472 linjer och kostade 1 timme 49 minuter och 57 sekunder.

Önskvärd feedback

Jag blir rätt arg när man blir pissad på av någon/något med maktresurser. Ett par gånger per år hatar jag Västerbottens-kurirens webbsajt vk.se, för att det sitter någon nisse där och bestämmer vilka kommentarer som publiceras eller inte. Att kommentarer blir ratade beror på brott mot dessa bestämmelser:

När du skriver en kommentar får du gärna kritisera, argumentera, utveckla och tillföra ny kunskap i ämnet. Sakliga och välformulerade kommentarer är vad vi vill ha.

Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

VK accepterar inte kommentarer som kan tolkas som hets mot folkgrupp, uppvigling, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller upphovsrättsintrång.

Mina nekade kommentarer har generellt innehållit kritik mot VK eller den journalistiska prestationen. Sakligt har det varit och selbstklarnatürlich välformulerat. Kanske kan mina inlägg kritiseras för att inte tillföra så mycket, antaget att någon redan framfört samma kritik. Jag skulle aldrig medvetet skriva och upprepa något som redan skrivits, man vill ju självklart vara unik, först och bäst! Kanske har någon hunnit skriva något motsvarande opublicerat, men…

…upprepningsförbudet gäller i övrigt nästan aldrig. Det är bara att se hur förutsägbara dumheter radas upp och upprepas ideligen i övrigt.

Den enda rimliga tolkningen är att VK inte tål kritik. Och starkare ställning än VK kan man väl knappast ha som medieföretag i en medelstor stad. Med sådana maktresurser är det inte helt oväntat att det slutar med åsiktsförtryck.

Min kommentar?

Jag ställer mig tveksam till allmänintresset i denna artikel. VK  bör fundera över sin identitet – saklig morgontidning eller?

NEKAD NEKAD NEKAD NEKAD

Spel med filmreferenser

Nu har spelet Heavy rain släppts från den franska spelstudion Quantic dream. Så snart det finns tid och möjligheter har jag för avsikt att tokspela det. Hur exakt det här spelet är upplagt vet jag ännu inte, men jag är ändå helt säker på att den är en höjdare. Detta baserat på Quantic dreams förra spel Fahrenheit från 2005.

Fahrenheit började med en scen på ett typiskt amerikanskt café i New York, några år in i framtiden. Huvudpersonen Lucas Kane går på muggen och får någon sorts anfall och dödar en person. Därefter är det upptill spelaren att välja: Ska man skrubba bort blodspåren? Gömma mordvapnet? Dra undan liket? Fly ut genom nödutgången? Gå och avsluta kaffekoppen och låtsas som inget? Inte nog med det, man får sedan ta kontrollen över de poliser som ska utreda brottet när det väl uppdagats. Givetvis undanhålls en del information, så att spänningen kvarstår, t ex var Lucas Kane gömmer mordvapnet, om man nu väljer att göra det. I Fahrenheit fanns det en naturlig drivkraft att faktiskt lösa brottet/fallet, både som Kane och som poliserna, för inte kändes Kane som en mördare.

Fahrenheit var i övrigt ganska stelt i styrningen. Många actionscener gick ut på att man medelst handkontrollen skulle trycka olika kombinationer av knapparna, kombinationer som passerar mitt i vyn, vilket ju gör att man inte kan njuta av bildspråket. Men den täta stämningen i spelet, ungefär som att vara med i en spännande thrillerfilm, räddar allt. Jag hade överseende med actionscenerna och njöt som tusan.

Heavy rain verkar bjuda på samma filmiska stämning. Spelets reklamfilm på TV och diverse klipp på nätet antyder verkligen på det. Det blir nog en investering framåt sommaren!

Grand theft auto-serien och Mafia är två andra spel som verkligen tagit vara på släktskapet till diverse klassiska filmkoncept, i synnerhet maffiafilmer. Båda dessa ger spelaren större friheter i miljöerna, men när man väl väljer att haka på handlingen är det många filmiska sekvenser, där det kommande uppdraget läggs upp. GTA spelen är fullmatade med explicita referenser, t ex redan i det första tvådimensionella spelet från 1997, går ett uppdrag ut på att det är en bomb på den buss man hamnat på och man får inte sakta ner för då exploderar den, precis som i filmen Speed (1994).