Satt ner för ståupp

I helgen är det Stockholm Comedy Festival där ståuppkomikerna avlöser varandra på löpande band på Södra teaterns scener. Med ett skott från höften valde vi en show med Soran Ismail, Johan Glans, Jessica Kirson och Jason Andors. De två sistnämnda från New York.

De var helt klart roligt och värt det. Men fyra lirare på en dryg timme tar musten ur en. Till slut orkar man inte riktigt engagera sig och skratta, utan sitter där bara och ler i mjugg.

Funderar på att åka in imorgon för ”finsk afton”, men är orolig för att det kommer att vara besvärande liten publik.

Finska kriget

Det är inte ovanligt att dagens trivsamma fotbolls- och sportkrönikörer, såsom Bank, Niva och Esk, tävlar i att dra läckra historiska eller kulturella referenser före eller efter stora idrotthändelser. Hade Lagerbäcks landslag mött Ryssland i Finland 200 år efter Finska kriget hade det sprutat sådana referenser. Ikväll var det dock damernas landslag som gick en sådan kamp, varför också de läckra krönikorna uteblev (vad jag sett). Jag hyser agg gentemot TV4 i många avseenden, men de har god och respektfull damfotbollsbevakning. Tidningarna är hyfsat med i matchen, men det är långt ifrån samma uppladdning inför denna mästerskapspremiär, som det är för en kvalmatch mellan Sverige och Danmark, ”Slaget om Norden”. Det är först i en eventuell final som det börjar talas om hjältar, eller slagna hjältar för den delen, och helt plötsligt orkar Bank och Esk engagera sig en aning.

Augustitraditionen

Det finns en dag varje år i augusti som har lite av julaftonsstämpel på sig. Det är när Björklöven vinner mot Skellefteå under Umeå hockeyfestival. Det är ju inte lika mycket av ett klimax som förr i världen när Löven jämt och ständigt slog ut dem i seriespel, men man tager vad man haver.

Igår slutade matchen 4-2 och nedan har vi bilder från SVT.

På papperet har Skellefteå ett ganska intressant lag, och borde gå till slutspel, men visst skulle det smaka gott med ett praktfiasko.

200 år

Idag är det 200 år sedan de sista krigshandlingarna på svensk mark, då slagen vid Sävar och Ratan rundade av det bedrövliga finska kriget, eller 1808-09-års krig som en del säger, och Sverige förlorade den östra riksdelen Finland till Ryssland.

Det innebar en enorm förändring för Sverige och landets säkerhetspolitiska ställning kring Östersjön. Krigets betydelse har jag upplevt som något underskattad, men det kanske är en rest från det nationalistiska historiebruket.

Det sa bara klick!

Många är de som finner fotografi som en intressant hobby, och onekligen är det trevligt med bra bilder. En del går så långt att de köper en systemkamera, för med en sådan kan man ju ta ännu bättre bilder. Och så är det ju.

Men på de som köpt systemkamera har man märkt att nackdelen med systemkamerans storlek väger tyngre än fördelen med dess storhet. Det blir några närbilder på blommor och familjemedlemmar, men när det väl händer någonting riktigt spännande, t ex en konsert eller fest, åker den gamla kompaktkameran fram. Systemkameran står snart där i hyllan och samlar damm, och i ägarens sinne blir den bara större och klumpigare för varje dag som går. Och närbilderna på blommorna är ju redan knäppta.

Jag har länge velat ha en systemkamera. Men med ovanstående insikter i bakfickan är det ju lika bra att låta bli.

Dessutom vill jag egentligen mest bara få kontroll över fokus. Och det kan jag få med ett mellanting mellan kompakt- och systemkamera. Men rimligast vore förstås en riktigt stabil kompaktkamera i mobilen, vilket förmodligen finns redan i något dyrare telefoner än de jag brukar köpa.

fotografera

Foto: www.fotoakuten.se

Umeå – Stockholm med buss

Nu är jag på vägen igen. Dock ombord på en buss. Det kan ju vara tradigt, men man kan ju å andra sidan strunta i alla husvagnar och lastbilar, luta sig tillbaka och utnyttja internet. Fast på en sådan här tur är det kanske inte så mycket värt, när det inte finns eluttag. Men ett par timmar blir man ju av med iallafall.

Ikväll är flaxandet över och imorgon börjar arbetet igen.

Umeå – Stockholm med bil

Jag har kört ner till Stockholm några vändor nu. Det är rätt lämplig väg nästan hela vägen. Rätt långa sträckor av mötesfri väg med vajerräcken. Och motorväg från Gävle till Stockholm.

Men det finns en plågsamt lång 80-sträcka mellan Hudiksvall och Söderhamn. Man dör lite varje gång man sitter där och våndas. På väg ner får man en liten belöning av att det just innan Söderhamn blir en motorvägssträcka över några mil – faktiskt lite omotiverat lång sträcka med tanke på var det är.

Sedan att det i trakterna finns två orter, Harmånger och Hamrånge, gör ju inte saken bättre. Har jag inte kommit längre än att jag är här igen? En riktig motivationsdämpare.

När jag körde ner i torsdags fick jag också smaka på Stockholms rusningstrafik. Inte blev det bättre av att den kryddades med våldsam åskskur. Från Järva krog till Nybodakopplet var det konstant kryphastighet och ännu mer stillastående. Det var inte långt ifrån kramp i fötterna efter koppla, gasa, bromsa, koppla, gasa, och så vidare. Några 1,5 mil, på 1,5 timme. Tragiskt. Att skaffa bil känns inte jätteintressant.


Visa större karta

Engelska ligan igång

Den engelska ligastarten kommer alltid plötsligt, även om man vet att den är tidig.

Hjärtelaget Arsenal, idag helt utan engelsmän från start, imponerande inte särskilt, men effektiviteten var påtaglig. Nio avslut, sex mål. Ungefär som i 4-4-mötet med Liverpool i våras, då Arsjavin gjorde fyra kassar. Det blir förstås kul emellanåt, men en lågoddsare är att spelet och tabellplaceringen blir ungefär som ifjol.

Att följa Arsenal är som att följa en evolution, snarare än att uppleva revolutioner, som den Manchester City försöker sig på. Det vimlar av spelare omkring 20 år, som i bästa fall är som bäst om 5-6 år. Flera av dem kommer garanterat att försvinna innan det och generera stor vinst till klubben. Då är det bara att hoppas att Wenger och styrelsen vågar satsa på några etablerade rutinerade rävar.

Hursomhelst är försäljningen av Kolo Toure och Adebayor till nämnda City begriplig. Touré har passerat bäst-före-datum och Adebayor var halvsvår att ha i laget, även om han spelmässigt var hygglig. Eduardo har kommit tillbaka och gjorde mål idag, men hans styrka blev något överskattad i samband med hans spektakulära skada för ett och ett halvt år sedan. Tjecken Rosicky är också på väg tillbaka efter en lång skada och närmar han sig sina gamla takter, blir han förstås intressant.

Ett ånglok i mitten (av typen Patrick Vieira eller Ray Parlour) som spelar hårt och enkelt, en ytterligare kvalificerad mittback (även om nye Thomas Vermaelen skötte sig godkänt idag) och en riktig targetplayer (som inte är svår som Ade eller träbenad som Bendtner med minst två obligatoriska indianer per match (en prestation i sig att vara forward och göra indianare)), så skulle man kunna hota uppåt i tabellen (även om man efter dagens seger faktiskt är serieledare tills vidare).

Den sista vilan?

Nu är jag färdig med allt och har kunnat trappa ner till den sista vilan, innan resan ned till den konungliga huvudstaden och arbete från och med måndag. Nu är det bara att hålla tummarna för att man får hålla sig relativt frisk, för de senaste dagarnas konstanta hålligång och sömnbrist känns verkligen i kroppen och då är man som bekant mottaglig för diverse ont. Vore ju trist att göra entré på nya jobbet med skallen full av slem. Fast å andra sidan dröjer det ytterligare en veckan innan det är dags att leverera på allvar. Idag blir det ett mycket lågt tempo, det är en sak som är säker.