Taggarkiv: Zlatan

Z bortom Zlatan

Det är svårt det här med bokstaven z. Den luktar vagt av taget namn och dansband. Vidgar man perspektivet står det på sin höjd för en tafflig mexikan med svärd och mask. Men å andra sidan är den Zlatan.

Så, är det en bra idé att bygga ett varumärke på Z? Ser en annons i en tidning för de egendomslösa (Hem & hyra, tidigare Vår bostad) om en ”ny finansiell tjänst” som hjälper dig att hitta de billigaste lånet. Zmarta. Vem vill göra affärer med Zmarta? Nog för att jag vet att det är svårt att sätta ett företagsnamn (det är faktiskt den enda orsaken till att jag inte har registrerat firma än), men här har ett befintligt finansbolag (förmodligen med hyfsad kassa i denna skuldbergets tid) avknoppat en ny verksamhet och förmodligen tänkt riktigt hårt för att komma fram till Zmarta. Inte en chans att man blir kund där.

Utbildningskoncernen PPS briljerar också. Bara en sådan sak att de först skapade varumärket Cybergymnasiet som kanske låg rätt i munnen på 1980-talet. Skolorna finns än idag, men jag reagerade starkt när en av skolorna som hade halvtaskigt rykte upphörde och ersattes av Snitz Gymnasium. Snitzigt! Inte en chans att man sätter sitt barn där.

Det finns för övrigt ett mogendansband som heter Znits.

 

 

Apropå Trivselerik…

Lite mer fotboll.

För fem år sedan spekulerade jag i att Trivselerik hade ersatt Tråklasse. På tisdag kan Trivselerik hamna risigt till i EM-kvalet – tänk förlust hemma mot Österrike och sedan åka på något jävligt motstånd i playoff, t ex Turkiet som har radat upp segrar på slutet. Ikväll blev Tråklasse redan klar för EM med sitt Island.

Intressant i det gamla inlägget var också att jag gjorde bedömningen att Erik Hamrén ger ett trevligare bemötande i media, ibland på gränsen till populistiskt. Nu har man kanske förträngt tiden med president Larsur, men han var lite Bagdad-Bob och kunde vara nöjd med spelet även om det såg bedrövligt ut – möjligen hade han helt rätt. Trivselerik, däremot, är inte ens ett begrepp längre. Erik Hamrén blir sur av de flesta kritiska frågor och brinner av passivaggressivt i näranog alla möten med media.

En annan intressant aspekt i inlägget från förr var att Erik Hamrén fick credit för att Zlatan ville satsa vidare i landslaget.  Zlatan har hållit Hamrén om ryggen i flera år, men måhända allt mer sällan i offentligheten. Jag undrar om inte Zlatan också börjat inse att det är svårt att vara Sverige och samtidigt föra spelet och skapa massor på egen hand. Jag undrar om inte Zlatan också i retrospektiv kan uppskatta Lagerbäck mer. Däremot var Zlatan en talang utöver det vanliga och borde ha fått fler chanser i landslaget tidigare under sin karriär, under Baloo Söderberg och Tråklasse. Det kan han fortsätta ha synpunkter om för alltid.

Stan Collymore värre än Lasse G

Lasse Granqvist brukar få spel vid stora idrottsprestationer. Men den här gången är det faktiskt den gamle storskytten Stan Collymore som är värst, här i ett utdrag från brittisk radio.

Han är i upplösningstillstånd! Det var jag också. Det är ett mål som kommer att leva kvar in i evigheten.

 

Läckage

Om en vecka och lite till blir det sportlov. Tiden innan präglas av mycket arbete. Ikväll var det tänkt att det engagemang man investerat i olika sporttröjor skulle betala sig i energipåfyllning, men det blev istället ett fruktansvärt läckage med ännu en förlust för Löven (ej Löfven, i ögonvrån läser jag alla artikelrubriker om Löfven som Löven först) mot låtsaslöven från Haparanda och därefter stordäng för Arsenal mot Zlatans Milan.

Amsterdamn

Fotbollslandslaget höll inte ihop det alls, utan släppte in två enkla mål efter försvarsmissar och slarv. Det blev 4-1 till Holland. Ingen rolig historia på något sätt. Och det märkligaste av allt med den här typen av matcher är att killar som Zlatan själv plötsligen inte kan slå enkla tvåmeterspassningar. Han var sur också och knäade sin forne kamrat Johnny Heitinga i baken.

Smekmånaden är över Hamrén. Det var uppenbart att det inte bara var trivsel längre när han pressades lite, men i mitt tycke för lite, av hårfagre Patrick Ekwall.

Kvällens kvarvarande frågeställning rör huruvida Zlatan kommer till studion och huruvida Peter Jihde kommer att reta upp honom så att han drar.

Det nya Sverige

Fotbollslandslaget har en ny tränarstab efter åratal av Baloo och Tråklasse och sedan bara Tråklasse. Nu är det Trivselerik som styr skutan genom ur och skur, förhoppningsvis mot nya härliga platser världen över. Till att börja med räcker det med smugglarfärjan från Nynäshamn till Polen (och Ukraina) 2012.

Trist nog för Tråklasses del så är det ju väldigt kul med det nya fräscha, istället för det gamla halvsura. Erik Hamrén erbjuder helt enkelt ett lite trevligare bemötande, även om han angränsar till det populistiska emellanåt. Och så länge laget vinner är det lätt att vara glad. Segrarna mot Ungern och San Marino är en utmärkt start. Det får blåsa lite av en motvind innan man på allvar kan ta ställning till Trivseleriks briljans.

Till sin hjälp har han en generation hyggliga svenska bollspelare. Man åstadkom ett trevligt offensivt spel i båda matcherna, men mot Ungern släppte man å andra sidan till otäckt många kontringar. Det kanske ändå blir så att Tråklasse får rätt i förlängningen: det lösare tyglarna och den offensiva kreativiteten kostar Sverige några viktiga poäng. Visserligen vann Sverige med 2-0 mot Ungern, men en mer behärskad offensiv och säkrare defensiv där man till varje pris håller sig på ”rätt sida” kanske hade varit tråkigare att se, men ändå en mer säker 1-0-seger.

Så länge Zlatan är glad och peppad kan det dock gå hur bra som helst.

Det nya Sverige kanske går att jämföra med de nya moderaterna. Den nya huvudtränaren Reinfeldt och den assisterande Borg är ena riktiga mysfarbröder som alltid anstränger sig till en myndig, faderlig ton. Det är skillnad mot både den gamla regeringens tråkfossiler i Persson och t ex Ringholm, men också till de gamla moderaternas lite mer gåpåiga översittarattityd, som vi sett hos  Bo Lundgren, Carl Bildt, Anders Björck och inte minst den blott skenbart nye, och numera föredetta arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin.

Nu har Reinfeldt tagit Sverige till ett slutspel. Många är nöjda, men nu finns inte den vägvinnande moroten att rösta bort Persson kvar. Reinfeldts framgång hänger troligtvis på hur mycket av en morot det är för den ”rörliga” gruppen bland väljarna att Mona Sahlin inte ska bli svensk regeringschef.

Sporthelgen, v 41

I fredags förlorade Björklöven hemma mot Leksand och hamnade därmed för första gången allra sista plats i Hockeyallsvenskan. Med skador på tänkta nyckelspelare och i övrigt ett ytterst mediokert lag, var förlusten i sig ingen överraskning, men ändå en milstolpe i föreningens historia.

På lördagen förlorade Sverige mot Danmark för andra gången på några månader och chansen att kvalificera sig till sommarens VM i Sydafrika är borta. Trots ett mycket blekt mittfält och passiva ytterbackar, lyckades Sverige skapa en del chanser, tack vare Zlatans förmåga att suga åt sig långa bollar, ta ner dem snyggt eller skarva vidare. Annars är långa bollar på Bengt ett tecken på typiskt dåligt svenskt spel.

Sedan blev det söndag och chans till revansch för Björklöven borta mot ett av de andra tänkta bottenlagen, Borås. Dessutom anslöt den nye kanadicken Jesse Schultz till laget under söndagen och gjorde sin första match jetlaggad. Det hjälpte föga: Borås vann enkelt med 4-0.

Man kan få otrolig energi av att vara supporter, men andra helger blir effekten den rakt motsatta. Ändå är det självklart att jag åker till Uppsala på tisdag för att se Björklöven lira och förmodligen ta stryk av Almtuna.

Zlatan, vilken tur!

Att Sverige vinner mot Ungern med 2-1 borta är i sig ingen bomb. Men istället var allt annat det.

Bomb 1: Ungerns spelare var individuellt sensationellt usla på egen planhalva. Det var rena tebjudningen, men svenskarna var artiga nog att avstå från ytterligare mål (förutom tvåan då, galen missbedömning av backen och tvivelaktigt försök till brytning av målvakten, som hade kunnat stå i vägen mer).

Bomb 2: Sverige vågade anfalla med mycket folk och skapade en hel del, utöver bjudningarna. Safari, Micke Nilsson och Elmander utmanade och kom runt på kanterna (vilket jag skyller på stabbiga ungerska ytterbackar). Kul att det till slut, efter många om och men, betalade sig.

Bomb 3: Ingen riktig tavla från Isaksson.

Bomb 4: Zlatan tokjublade på första målet, trots att han inte gjorde det själv.

Bomb 5: En kvittering när man just gett upp allt hopp. Kaboom!

Bomb 6: Det var en trevlig landskamp.

Bomb 7: När det är landslagshelg brukar man i regel längta till nästa helg och riktig fotboll från England och Spanien, men den här matchen var mycket trevlig, och i slutändan extremt välregisserad.

Vägen till VM är krokig och lång, men Sverige är kvar i racet.