Taggarkiv: landslaget

Apropå Trivselerik…

Lite mer fotboll.

För fem år sedan spekulerade jag i att Trivselerik hade ersatt Tråklasse. På tisdag kan Trivselerik hamna risigt till i EM-kvalet – tänk förlust hemma mot Österrike och sedan åka på något jävligt motstånd i playoff, t ex Turkiet som har radat upp segrar på slutet. Ikväll blev Tråklasse redan klar för EM med sitt Island.

Intressant i det gamla inlägget var också att jag gjorde bedömningen att Erik Hamrén ger ett trevligare bemötande i media, ibland på gränsen till populistiskt. Nu har man kanske förträngt tiden med president Larsur, men han var lite Bagdad-Bob och kunde vara nöjd med spelet även om det såg bedrövligt ut – möjligen hade han helt rätt. Trivselerik, däremot, är inte ens ett begrepp längre. Erik Hamrén blir sur av de flesta kritiska frågor och brinner av passivaggressivt i näranog alla möten med media.

En annan intressant aspekt i inlägget från förr var att Erik Hamrén fick credit för att Zlatan ville satsa vidare i landslaget.  Zlatan har hållit Hamrén om ryggen i flera år, men måhända allt mer sällan i offentligheten. Jag undrar om inte Zlatan också börjat inse att det är svårt att vara Sverige och samtidigt föra spelet och skapa massor på egen hand. Jag undrar om inte Zlatan också i retrospektiv kan uppskatta Lagerbäck mer. Däremot var Zlatan en talang utöver det vanliga och borde ha fått fler chanser i landslaget tidigare under sin karriär, under Baloo Söderberg och Tråklasse. Det kan han fortsätta ha synpunkter om för alltid.

Avgå Hamrén!

Lite fotboll då.

Landslagsuppehåll och ingen bra fotboll i sikte. Sverige har en ganska svag generation på landslagsnivå, förutom Zlatan då, och Erik Hamrén tycks inte få ut det bästa av någon. Det har sett så ut länge nu och oavsett om Sverige klarar EM-kvalet eller inte borde Hamrén avgå när kvalet är slut.

Min bild är att Sverige spelar sämre än man borde. Man tycks inte veta vad man ska göra och ställer varandra i svåra situationer. Förmodligen tar man sig vatten över huvudet när man försöker vara det spelförande laget, när man i själva verket borde minimera risker och spela snabbt i djupled.

Hamréns vilja att spela en gladare, mer offensiv fotboll har ju de facto inte genererat mer målchanser. Snarare fler misstag och hot mot det egna målet. Lars Lagerbäcks svenska landslag var ibland hopplöst tråkigt, men man fick oftast resultat med sig och såg inte fullt lika taffligt ut.

 

Amsterdamn 2011

Nästan på dagen ett år sedan fick svenska landslaget i fotboll storspö i Amsterdam. Det var ett hårt uppvaknande och en stor besvikelse. EM kändes långt borta och jag deppbloggade.

Ikväll lyckades Sverige grisa och kontra hem en 3-2-seger mot samma Holland, ett av världens bästa landslag, och säkra en plats i EM. Ett klassiskt fotbollsögonblick, en sådan kväll som får flickor och pojkar att drömma om att en dag stå där och göra detsamma.

Go, Wendt, Gone

Har det blivit tuffare i samhället när vi kritiserar enskilda aktörer i vårt fotbollslandslag brutalare än någonsin tidigare eller är problemen på vänsterbackspositionen av historiskt stora proportioner? Behrang Safaris fadäs till inkast och virriga spel mot Holland häromåret och Oscar Wendts mardrömsmatch med blekt och nervöst passningsspel, volleybollslaget och en handfull turer till korvkiosken är förstås inte till glädje för någon, men är det rimligt med dessa sågningar? Eller har tidningarna bara hakat på sina läsare, som innan tvåvägskommunikationens internet satt i soffan och gormade och muttrade för sig själva och nickade instämmande till en 1:a i betyg för en viss spelare, men som nu har möjlighet att spy ur sig all möjlig galla på Twitter, Facebook, kommentarsfält i tidningar och så vidare?

En klassisk bedömningsmodell (”kritik”) bland pedagoger är 2+1: man drar två saker som någon gjort bra och en sak som kan bli bättre och utvecklas. På så vis behöver man inte hamna i läget att man först säger bra saker men sedan dödar allt med ett ”men”.  T ex: det här resonemanget är utmärkt, formalian är genomgående felfri och i nästa rapport får du fokusera lite extra på att inte vara rasistisk.

Det är väl gulligt?

Oscar, du var oftast på rätt långsida av banan och hade rätt kläder på dig, i nästa match kan du väl göra några fler bra saker.

Amsterdamn

Fotbollslandslaget höll inte ihop det alls, utan släppte in två enkla mål efter försvarsmissar och slarv. Det blev 4-1 till Holland. Ingen rolig historia på något sätt. Och det märkligaste av allt med den här typen av matcher är att killar som Zlatan själv plötsligen inte kan slå enkla tvåmeterspassningar. Han var sur också och knäade sin forne kamrat Johnny Heitinga i baken.

Smekmånaden är över Hamrén. Det var uppenbart att det inte bara var trivsel längre när han pressades lite, men i mitt tycke för lite, av hårfagre Patrick Ekwall.

Kvällens kvarvarande frågeställning rör huruvida Zlatan kommer till studion och huruvida Peter Jihde kommer att reta upp honom så att han drar.

Sporthelgen, v 41

I fredags förlorade Björklöven hemma mot Leksand och hamnade därmed för första gången allra sista plats i Hockeyallsvenskan. Med skador på tänkta nyckelspelare och i övrigt ett ytterst mediokert lag, var förlusten i sig ingen överraskning, men ändå en milstolpe i föreningens historia.

På lördagen förlorade Sverige mot Danmark för andra gången på några månader och chansen att kvalificera sig till sommarens VM i Sydafrika är borta. Trots ett mycket blekt mittfält och passiva ytterbackar, lyckades Sverige skapa en del chanser, tack vare Zlatans förmåga att suga åt sig långa bollar, ta ner dem snyggt eller skarva vidare. Annars är långa bollar på Bengt ett tecken på typiskt dåligt svenskt spel.

Sedan blev det söndag och chans till revansch för Björklöven borta mot ett av de andra tänkta bottenlagen, Borås. Dessutom anslöt den nye kanadicken Jesse Schultz till laget under söndagen och gjorde sin första match jetlaggad. Det hjälpte föga: Borås vann enkelt med 4-0.

Man kan få otrolig energi av att vara supporter, men andra helger blir effekten den rakt motsatta. Ändå är det självklart att jag åker till Uppsala på tisdag för att se Björklöven lira och förmodligen ta stryk av Almtuna.

Zlatan, vilken tur!

Att Sverige vinner mot Ungern med 2-1 borta är i sig ingen bomb. Men istället var allt annat det.

Bomb 1: Ungerns spelare var individuellt sensationellt usla på egen planhalva. Det var rena tebjudningen, men svenskarna var artiga nog att avstå från ytterligare mål (förutom tvåan då, galen missbedömning av backen och tvivelaktigt försök till brytning av målvakten, som hade kunnat stå i vägen mer).

Bomb 2: Sverige vågade anfalla med mycket folk och skapade en hel del, utöver bjudningarna. Safari, Micke Nilsson och Elmander utmanade och kom runt på kanterna (vilket jag skyller på stabbiga ungerska ytterbackar). Kul att det till slut, efter många om och men, betalade sig.

Bomb 3: Ingen riktig tavla från Isaksson.

Bomb 4: Zlatan tokjublade på första målet, trots att han inte gjorde det själv.

Bomb 5: En kvittering när man just gett upp allt hopp. Kaboom!

Bomb 6: Det var en trevlig landskamp.

Bomb 7: När det är landslagshelg brukar man i regel längta till nästa helg och riktig fotboll från England och Spanien, men den här matchen var mycket trevlig, och i slutändan extremt välregisserad.

Vägen till VM är krokig och lång, men Sverige är kvar i racet.