Månadstoppen: Maj i botten

Börjat så sakteliga klaga på majplågan, som varken är pollen eller ruttet gräs, utan den årliga arbetstoppen. Hjärnan försöker gnugga på med komplexa analyser, käkarna är mer spända än vanligt och någonstans där, bara några veckor bort väntar friheten, men det hjälper inte. Som en liten avslappningsövning tänkte jag fundera på vilken månad som är bäst och vilken som är sämst:

  1. Augusti – varma dagar, mörka härliga kvällar.  Maximalt utvilad.
  2. Juli – planlös i kortbyxor
  3. Oktober – frisk, vacker höst, innan det blir mörkt
  4. September – man är igång med året och känner sig stark
  5. Juni – sommar, trots obligatorisk sjuka och många väderbesvikelser
  6. December – nödvändigt helgljus i mitten var mörkret
  7. April – vårtröttheten slår till
  8. Februari – ljuset tänds
  9. Mars – en menlös, lång månad
  10. Maj – maximal påfrestning, men det grönskar i bästa fall
  11. November – naturen kapitulerar, solen går ner för gott
  12. Januari – lång kall månad i väntan på löning

 

Högervinden blåser

Analysen nedan var korrekt, inte bara på partiledarnivå, utan även bland väljarna öppnas nu dörrarna till Sverigedemokraterna hos högerpartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern. Snart är det Jimmie Åkesson eller Mattias Karlsson som myser hemma hos Annie i Maramö och förbereder det nya högerlaget. Den stora förloraren torde initialt vara Moderaterna, som då inte längre är överlägset störst i blocket och nog tvingas överlåta betydande poster till Sverigedemokraterna i en kommande regering. Eller så återvänder många väljare till m när man visar sitt rätta ansikte och minskar både solidaritet och skatter till förmån för individens misstro till andra människor. Ett övergivande av decemberöverenskommelsen blir en riktig chansning för moderaterna.