På morgonpromenaden önskade man varmare jacka eller åtminstone fingervantar. På vägen hem från arbetet, var bilen lite småkylig och trots att klockan bara var i den artonde timmen kunde man skönja skymningen. Hösten är här och det är fint det.
I förra veckan när jag gick ner för en brant grässlänt så halkade jag till. Kroppen reagerade instinktivt och smidigt, med hundkoppel i ena handen gick jag ner i en slags halvbrygga, vidrörde marken med tummen och pekfingret och på något vis svingade upp mig igen utan att någon annan del av kroppen vidrört marken.
Jag tror att det, på ett ungefär, såg ut så här:
Photo Credit: Eric Decossaux via Compfight
Det känns hyggligt att gå upp kvarten över sex, tvaga sig en smula, rasta hunden och vara hemifrån kvarten över sju. Det är lugnt på vägarna och man är framme på en halvtimme. På jobbet är det också bra fokus innan man drabbas av de massmöten som man tagit på sig att leda. Efteråt blir det inte mycket gjort, bara det nödvändigaste.
Det här upplägget är mer eller mindre påtvingat måndagar och tisdagar, men nu överväger jag att göra det till en vana.
Pengarna kommer och pengarna går, det har man ju märkt. Det är säkert ett fyrsiffrigt belopp som varje månad som går till onödiga obetydliga saker. Med andra ord är man rätt slösaktig, eller generös om man så önskar.
Men jävlarimej, om det är en sk app som man är nyfiken på, då drabbas man av den småländska snåltarmen och drar i handbromsen. 19 kronor för full funktion av det där underhållande tidsfördrivsspelet? Nehej, aldrig i livet!
Idag är det 20 år sedan fader gick ur tiden. Det var en söndag.
Jag minns en kväll något av de sista åren då vi satt sent på kvällen och spelade TV-spel. Farsan höll på och somnade till mest hela tiden, men av någon anledning insisterade han ändå att fortsätta. Så där satt jag och fnissade hur Wonderboy, eller vad det nu var för TV-spelsfigur, gick några tveksamma steg, stannade, innan jag klagade och så gick Wonderboy några steg till.
Canal+ har blivit C More. Nej, det är knappast tack vare det nya varumärket som den gamla stolta kanalen kan drömma om en renässans. Det är mest komiskt när sportankaret Tommy Åström står och tjatar om Si Mår, Seymour eller hur det nu än kan låta. Det här måste vara påhitt från en kreativ grupp hos den stollige ägaren TV4.