En trevlig tisdag

Aftonbladet berättar idag om Erling som i tisdags köpte öl som luktade illa. En väsentlig nyhet, men framförallt charmig för att de klargör varför de köpte öl på en tisdag och att reportern tog med det:

Både Erling Larsson och hans sambo har krävande arbeten.

För att koppla av brukar de ibland avsätta en halvtimme på kvällen för att titta på lite roliga klipp tillsammans.

– Det kan vara gott att koppla av och garva lite, säger Erling.

I tisdags köpte han ett tiopack Carlsberg på Citygross i Landskrona, gick hem och tog fram datorn.

– Jag öppnade en burk och jag trodde sambon eller katten hade fisit. Det luktade ruttet ägg.

Källa: Hagberg, Sebastian, ”Erling köpte den dåliga ölen: ”Trodde katten hade fisit””, publicerad 2015-09-18 på aftonbladet.se, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21438919.ab hämtad 2015-09-18

Z bortom Zlatan

Det är svårt det här med bokstaven z. Den luktar vagt av taget namn och dansband. Vidgar man perspektivet står det på sin höjd för en tafflig mexikan med svärd och mask. Men å andra sidan är den Zlatan.

Så, är det en bra idé att bygga ett varumärke på Z? Ser en annons i en tidning för de egendomslösa (Hem & hyra, tidigare Vår bostad) om en ”ny finansiell tjänst” som hjälper dig att hitta de billigaste lånet. Zmarta. Vem vill göra affärer med Zmarta? Nog för att jag vet att det är svårt att sätta ett företagsnamn (det är faktiskt den enda orsaken till att jag inte har registrerat firma än), men här har ett befintligt finansbolag (förmodligen med hyfsad kassa i denna skuldbergets tid) avknoppat en ny verksamhet och förmodligen tänkt riktigt hårt för att komma fram till Zmarta. Inte en chans att man blir kund där.

Utbildningskoncernen PPS briljerar också. Bara en sådan sak att de först skapade varumärket Cybergymnasiet som kanske låg rätt i munnen på 1980-talet. Skolorna finns än idag, men jag reagerade starkt när en av skolorna som hade halvtaskigt rykte upphörde och ersattes av Snitz Gymnasium. Snitzigt! Inte en chans att man sätter sitt barn där.

Det finns för övrigt ett mogendansband som heter Znits.

 

 

Googlingen

Det är en fin tid vi lever i, en tid där utbudet av kunskap är oändligt.

Inget gott som har något ont med sig; ”viralsajter” där samma roliga bilder snurrar runt och som någon tjänar annonspengar på, ett flöde från folk som glömmer bort att de inte sitter på fikarasten med grabbarna eller ensamma hemma på kammaren när de publicerar sina dummaste tankar, tidningars TV-satsningar, plastisk vuxenunderhållning, en ändlös rad av casinos där de som har de kärvt kan få det ännu kärvare och så vidare.

Men för den nyfikne nörden är internet fantastiskt. Som igår när jag slökollade på något avsnitt av Californication (för övrigt en svårbedömd serie, då den till hälften går ut på att visa nakna damer, medan andra hälften är riktigt trevlig, bl a med en skön far-dotter-relation) och blev förbannad på att översättaren hade översatt Los Angeles-stadsdelen Venice till Venedig. Doh. Hursomhelst blev jag nyfiken, är det något särskilt med Venice, vad är det för typ av kvarter, så jag tog en googling. Sedan kollade jag upp stället på Maps och åkte runt lite i området med Street View. När jag ändå höll på så tog jag en tur längs Mulholland Drive, bara för att jag råkade se den. Verkar fint, där i Kalifornien.

mulholland driveCreative Commons License Dimka via Compfight

Ikväll spelade Arsenal bedrövligt mot Dinamo Zagreb på bortaplan och då började jag ju fundera hur läget egentligen är i Kroatiens huvudstad. Googling. Wikitravel. Streetview. Bildsökning. Verkar vara kanon i Zagreb. Och än viktigare så är det ofarligt! Man kan åka Wien – Zagreb på sex timmar med tåg.

Zagreb_1Creative Commons License Mario Fajt via Compfight

Tänk vad jobbigt det hade varit att få denna mängd information 1989. Idag kan man lite lyxigt avstå från en del, t ex video, som alltid är belamrad med annonser.

 

Apropå Trivselerik…

Lite mer fotboll.

För fem år sedan spekulerade jag i att Trivselerik hade ersatt Tråklasse. På tisdag kan Trivselerik hamna risigt till i EM-kvalet – tänk förlust hemma mot Österrike och sedan åka på något jävligt motstånd i playoff, t ex Turkiet som har radat upp segrar på slutet. Ikväll blev Tråklasse redan klar för EM med sitt Island.

Intressant i det gamla inlägget var också att jag gjorde bedömningen att Erik Hamrén ger ett trevligare bemötande i media, ibland på gränsen till populistiskt. Nu har man kanske förträngt tiden med president Larsur, men han var lite Bagdad-Bob och kunde vara nöjd med spelet även om det såg bedrövligt ut – möjligen hade han helt rätt. Trivselerik, däremot, är inte ens ett begrepp längre. Erik Hamrén blir sur av de flesta kritiska frågor och brinner av passivaggressivt i näranog alla möten med media.

En annan intressant aspekt i inlägget från förr var att Erik Hamrén fick credit för att Zlatan ville satsa vidare i landslaget.  Zlatan har hållit Hamrén om ryggen i flera år, men måhända allt mer sällan i offentligheten. Jag undrar om inte Zlatan också börjat inse att det är svårt att vara Sverige och samtidigt föra spelet och skapa massor på egen hand. Jag undrar om inte Zlatan också i retrospektiv kan uppskatta Lagerbäck mer. Däremot var Zlatan en talang utöver det vanliga och borde ha fått fler chanser i landslaget tidigare under sin karriär, under Baloo Söderberg och Tråklasse. Det kan han fortsätta ha synpunkter om för alltid.

Avgå Hamrén!

Lite fotboll då.

Landslagsuppehåll och ingen bra fotboll i sikte. Sverige har en ganska svag generation på landslagsnivå, förutom Zlatan då, och Erik Hamrén tycks inte få ut det bästa av någon. Det har sett så ut länge nu och oavsett om Sverige klarar EM-kvalet eller inte borde Hamrén avgå när kvalet är slut.

Min bild är att Sverige spelar sämre än man borde. Man tycks inte veta vad man ska göra och ställer varandra i svåra situationer. Förmodligen tar man sig vatten över huvudet när man försöker vara det spelförande laget, när man i själva verket borde minimera risker och spela snabbt i djupled.

Hamréns vilja att spela en gladare, mer offensiv fotboll har ju de facto inte genererat mer målchanser. Snarare fler misstag och hot mot det egna målet. Lars Lagerbäcks svenska landslag var ibland hopplöst tråkigt, men man fick oftast resultat med sig och såg inte fullt lika taffligt ut.