Etikett: ishockey

Kategorier
Samhälle Spaning

Börshajen och Telia

Ja, man sparar på börsen nuförtiden. När Televerket blev Telia och introducerades på börsen som en folkaktie gick det illa – många köpte, men värdet dalade. Aktien introducerades på 85 kronor och dithän har man aldrig återkommit. Men det är klart – staten är delägare och Telia kommer att hänga med och förmodligen leda telenätsutvecklingen i landet även fortsättningsvis. Men marknaden kräver prispress och inrikes är nog möjligheten till reell tillväxt begränsad. Det har dock sett ganska stabilt ut i bolaget de senaste 10 åren, så jag köpte lite några månader sedan. En trogen kund och numera ägare.

Som kund har jag för det mesta varit ganska nöjd. I ungdomen var det populärt att snacka skit om Telia, många som modemsurfade och så småningom ADSL-surfade med dem hade synpunkter. Felia, fick man heta. Även om Telia förstås levererade den fasta telefonin, så ringde jag BIP, Botnia internet provider, med mitt modem, och efter flytten hemifrån blev man genast med bredband via universitetsnätet som studentgränderna på Ålidhem begåvats med. Men den fasta telefonin hängde kvar ända till 2009. Under några år var jag blott en kontantkortskund innan priserna mobilt blev fasta oavsett bruk. Sedan dess har Telia försökt att kapitalisera på “data”. 299 kr i månaden, 1 gb data, 399 kr 5 gb, och så vidare. Telia kämpade ett bra tag med att försöka ta mer betalt, men har nog fått anpassa sig efter andra aktörer. De har haft bra service när jag behövt det och hyggliga subventioner på telefoner när man tecknat förlängning på avtal. Först i höstas blev jag småsur. Fick brev och mail och påminnelser om “förmån” för kunder. Som förmån skulle jag få 500 mbit istället 100 mbit på bredbandet. Eller 40 gb data istället för 20 gb. Fick jag äntligen en klapp på axeln för mitt bidrag? Nej, det går ju inte för sig. Det skulle visserligen vara kostnadsfritt ett år, men därefter skulle uppgraderingen kosta som den gör. Ja, det kanske är förmån – förmodligen var det 99 kronor rabatt i månaden under ett år, nästan 1200 kronor. Men därefter var man hooked på det dyrare tills vidare. Det som irriterar är att man betonade förmån och att de faktiska förhållandena fanns i det finstilta. Jag hade inte haft något emot en kampanj om att uppgradera, första året utan extra kostnad. Jag hade kanske t o m nappat. Men kampanjen kändes skenhelig och jag slog bakut.

Lite senare under hösten agerade Telia, som sedan länge också är TV-leverantör, stort på den svenska marknaden och köpte TV4 och Cmore. Som sagt, det blir nog ingen tillväxt på telenät, så man måste hitta andra vägar. En fantastisk affär, menade VD, nu ska vi satsa stort på innehåll, eller content, som man ska säga.

Jag har aldrig riktigt gillat TV4, det känns som att bläddra i Amelia. En doft av blommor, ansträngda lyckliga leenden, ja, egentligen som en enda reklamfilm, även vid sidan av reklamen. Är det något som är intressant så är det snart en lång, lång reklampaus. Och herregud, en film på två timmar blir tre timmar lång, ofta med avbrott för Nyheterna och kanske ett röstningsprogram. Jag förstår att det kostar att göra TV och att man måste få in pengarna någonstans, men, säg exempelvis TV3, har aldrig irriterat på samma sätt. Och Cmore, som är förlängningen på det gamla Canal+ i Sverige. Ja, de har haft handen på svensk ishockey länge och tack vare det har jag varit prenumerant i många år. De har också haft allehanda fotboll. Men faktum är att innehållet minskat år efter år, medan priset gått upp rejält, så pass att det är irriterande.

Som ägare är det inte så att hjärtat bultar upphetsat av allt detta innehåll. Som om inte det var nog så rapporterades snart att det var storsatsning på gång. På Big Brother. Fräscht! Ja, inget slår väl att få tjuvtitta på en fyllefest, men ändå!

Inte så att jag är intresserad, men Cmore tappade dessutom budgivningen om Allsvenskan i fotboll. Den visningsrättigheten har haft ett värde. Nu på våren har det blivit känt att man gått fullständigt all in på Champions League, som Viasat å sin sidan alltid haft. Det luktar tokflopp. Champions League är fram till slutspelet ett ganska trist jippo. Man spelar rätt sällan och de flesta matcher är ganska ointressanta – de enda som brinner är småklubbarna som i bästa fall kan ta poäng av en jätte. På vårsidan är det slutspel, men ännu färre matcher, men då kan det i bästa fall hetta till lite. Priset för detta var fruktansvärt och jag är övertygad om att Allsvenskan hade varit ett bättre köp, till vilket pris som helst. Allsvenskan är inte min kopp av te, men det är nu Discovery som har tagit över och försöker påtvinga konsumenter ytterligare ett satans abonnemang. Tur att jag slipper det.

Efter de dystra börsdagarna i början av pandemin återhämtade sig Telia hyggligt, men är sedan dess ner över 10%. Jag vet inte om den tokiga miljardsatsningen på ganska meningslös fotboll är något som får marknaden att reagera, men jag reagerar. Det känns dumt och ganska farligt. En nöjd kund på kommunikationsfronten, men en rädd ägare i och med idiotsatsningarna på contentområdet.

Dags att sälja?

Kategorier
Personligt

Virala utmaningar

Som varandes långtidsledig från arbete har pandemin inte förändrat min vardag i någon vidare utsträckning. Men som varandes en som gärna roar mig med ett och annat sportevenemang, så har livet ändå kastats omkull. Ja, inga skidor, inga bollar och inga puckar alls i rörelse att beundra. Det låter ju allvarligt, men det värsta av allt är att Björklöven gjort en magisk säsong i Hockeyallsvenskan – bara åtta rena förluster på 52 matcher – överlägsna seriesegrare, all-time poängrekord – och ett kvalspel som börjat tämligen lovande. Då kommer corona och SIF, Svenska ishockeyförbundet, beslutar att årets säsong ställs in. Jag vet inte vad man ska jämföra detta med för den som inte bryr sig. Det är som att du har ätit pasta och ketchup och knäcke utan smör i 15 år, och får till slut komma till en restaurang, där du är fri att beställa ett och annat, som kan komma att vara det godaste du ätit, men plötsligt släcks allt och du sitter hemma och rullar gaffeln i spaghettin igen.

Hockey är en sport som avgörs i slutspel, och på sätt och vis spelar de långa grundserierna ingen avgörande för slutresultatet. Men om nu slutspel inte kan bli av så utgör grundserierna om 52 matcher ändå ett gediget underlag för någonting. Svenska ishockeyförbundet väljer att skydda dem som är på väg utför: Leksand och Oskarshamn som inte förtjänat sina platser i högsta ligan, och AIK och Kristianstad, som inte förtjänat sina platser i Hockeyallsvenskan får behålla sina platser. Lag som gjort det mycket bra i Hockeyallsvenskan och division 1, får ingenting för det. Det är givetvis jättesvårt, då det inte finns några regler för att hantera detta på annat sätt. Men det är inte omöjligt att det hade funnits en vilja att sjösätta andra konstruktiva idéer – i kristid, så att säga – om inte Leksand och AIK varit hotade.

Det blir väl en utökad karantän här framledes, och som hemmapappa är man redan i en slags karantän och måhända lite less. Om man bara hade sig själv att hålla i karantän skulle det vara busenkelt. Spela gamla spel, se filmer och serier och pilla sig i naveln. Att se Greta Gris, försöka förlora i sällskapsspel och, som vanligt, torka barn, golv och bord efter fem-sex måltider per dag har inte samma egenskaper av förströelse.

Kategorier
Sport

Det sista halmstrået

Då var den svenska hockeysäsongen slut och glädjande nog slutade det med förlust för Skellefteå AIK och guld för Björklövens förre lagkapten Mats Lavander och hans Brynäs IF. Därmed är det grönt ljus för oss som griper efter halmstrån att konstatera att Björklöven fortfarande är det senaste laget från Västerbotten att vinna SM-guld, den yttersta framgången. Ja, låt vara att Löven numera huserar i ishockeyns dystraste kolgruva, längst ner, där det är eländigt usla arbetsförhållanden i total jävla mörker och dålig luft, och förmodligen luktar det dåligt också.

Kategorier
Sport

Löven är bäst i stan

Björklöven överlevde vårens konkurshot, -ansökan och -återkallande, och det en gång så stolta A-laget är nu blott en eländigt sprattlande mört på torra land, som bara kan hoppas att någon ännu helt osynlig kraft framträder och återbördar den till vattnet och det mer moderata lidandet i Hockeyallsvenskan (redan ifjol menade jag på denna plats att Björklöven är i behov av konstgjord lunga (ett då aktuellt lidande för de som drabbats av svininfluensan (http://grymt.org/blogg/?p=555)), men det är ju inget jämfört med nu – nu krävs det verkligen mirakel och trollkonster).

Tidigt i somras räddades klubben undan konkurs genom ett engagemang lett av den finlandssvenske umeföretagaren Johan Björk från Björk & Boström. Björk var poängterade tydligt att det skulle vara helt kört för ishockeyn i Umeå om aktiebolaget för elitverksamheten gick i konkurs, för då skulle ishockeyföreningen förmodligen också falla, vilket skulle innebära att dess elitsatsningar för juniorer upphörde, liksom hockeygymnasiet. Åtminstone skulle ingen talang välja att komma till eller stanna i Umeå. Därför engagerade sig Björk och hans kumpaner i den aktion som räddade Löven undan konkursen. De hoppades nog också på att laget skulle få stanna i Hockeyallsvenskan, men tyvärr beviljades Löven inte elitlicens (med all rätt – förra styrelsen begärde bolaget i konkurs och det var i konkurs vid den tidpunkt som ligaledningen synar klubbarna) och nu huserar man i division 1A.

Många andra har menat att det hade varit lika bra att faktiskt gå i konkurs och rensa ut allt det gamla. Det har under de senaste 20 åren varit ett återkommande fenomen att Löven drabbas av ekonomiska bakslag, att det “dyker upp” skulder här och var. Nu när man nu än en gång överlevde kan det måhända komma nya överraskningar. På minuskontot för en sådan lösning finns degradering ända ner till division 2 och nostalgikernas stora skräck, namnbyte. Västerås IK gick i konkurs för ett antal år sedan, började om som VIK Ungdom och är nu tillbaka i gammalt gott slag i Hockeyallsvenskan, kanske med ekonomiskt renare samvete än Löven kan drömma om.

Vi får hoppas att Björk, styrelsen och andra inblandade har gjort en korrekt bedömning av läget och att 2010 års omstart på sikt kan leda till ett hälsosamt och livskraftigt Björklöven. All respekt för dem, men motsvarande omstarter har gjorts och havererat på löpande band de senaste åren, varför en viss skepticism ligger nära till hands. Det krävs mer än en vilja att, t ex som förre verkställande direktören Bedros Sakayan formulerade det, aldrig mer vara halvbra (klicka på faksimilet nedan).

Faksimil: bjorkloven.com hämtad 13 maj 2010

Men bäst i stan är man. I årets första träningsmatch vann man mot Tegs SK med 7-0.

Kategorier
Sport

Tyskland – Ryssland

I krig är tyskarna visserligen tekniskt överlägsna, men ryssarna har en ändlös reserv av män, så i slutändan skulle väl ryssarna dra det längsta strået.

I fotboll är det tyskarna som av tradition, och förmodligen också tack vare klimatet, är vassare.

Men i hockey är det tveklöst ryssarna som äger traditionen och finessen. Idag syntes det inte alls på isen när slaget om Köln utspelade sig i VM-semifinalen med ett stjärnspäckat Ryssland mot ett nederlagstippat Tyskland. Det stod länge 1-1 innan en tysk miss ledde till rysk kontring och 2-1 bara ett par minuter ifrån slutet. Trots en stark forcering därefter förmådde tyskarna inte få pucken i nät, och den enorma kämpainsatsen var förgäves.

Eller inte! Europeisk hockey skulle förmodligen må bra av att några av de “sämre” nationerna tar ett ytterligare steg i utvecklingen. Schweiz visade tänderna i OS och nu var tyskarna i semifinal och spelar bronsmatch i VM mot Sverige imorgon – låt så vara i ett ganska blekt VM.

Kategorier
Spaning Sport

OS-missar

Just nu åkte Tanja Poutiainen i mål i storslalom utan att få reda på sin åktid. Oj, en miss där, som Stig Strand hade kommenterat. Tyvärr har det varit tätt mellan arrangörsbommarna, vilket kanske bidragit till mindre rättvisa tävlingsförhållanden. Själv tycker jag att det är en extrakrydda, att ha något ytterligare att förfasa sig. Ungefär som domaren i ishockey.

Sedan är det ju roligt att driva med kanadensarna, att de skaffade sig OS främst för att vinna sin hemmaturnering i ishockey och möjligen också den i curling. Där har det inte begåtts några misstag. Herrarnas ishockeyturnering är “the most impornamet tournament” för kanadensarna, som den ständigt bittre och rastlöse Niklas Wikegård lyckades få det till. I curlinghallen bryter man istället mot alla normer och stör kanadensarnas motståndare och inom ishockeysporten är man sedvanligt självgoda. Att någon spöar dessa kanadensiska lag vore nästan lika skönt, som det är för en finne att Tre kronor åkt ut.

Kategorier
Sport

Omark bjuder på hockeygodis

Jag bryr mig inte vidare mycket om landslagshockey, i synnerhet träningsmatcher, men nu råkade Linus Omark bjuda på en karamell i kvällens match mot Schweiz.

Kategorier
Sport

Sista spiken

Det blev ungefär som jag förutspådde. Även om Björklöven hade en teoretisk chans att kvalificera sig till playoff, antog jag att man på egen hand skulle döda spänningen eller sätta sista spiken i kistan. Ikväll hade man Sundsvall på besök, sköt 45 skott och gjorde ett mål. Eftersom Björklöven behövde alla tre poängen vid 1-1 i slutet, tog man ut målvakten i slutet och Sundsvall kunde avgöra. Det finns inga målskyttar och vinnarskallar i laget. Det finns inget eget spel att tala om heller, utan man har för det mesta försökt kontra snabbt eller också gnuggat i sarghörnen.

Ca 1000 personer på plats, trots officiella 2300. Hockeyn kommer att dö  i Umeå om inget görs nu, snart har t o m de mest inbitna fått nog.

dsc00119

Glest som aldrig förr.

Kategorier
Sport

Löven fixar sista spiken

En del vill hävda att liket Björklöven lever, men det är snarare som vissa andra säger, att den sista spiken i kistan ännu inte är helt inslagen och står upp så där farligt.

Björklöven går till Playoff om man vinner de återstående tre matcherna, samtidigt som Malmö bara tar 7 av 12 poäng på sina fyra kvarvarande matcher och Troja 5 av 9 på sina tre.

Nu måste det börja kännas lite hos Troja också. Kanske drabbas de av stora skälvan? Idag kan de tappa tre poäng till Almtuna.

Malmö är ett ganska vanligt allsvenskt lag nu, dock med viss spets. Därmed inte sagt att Nybro borta ikväll blir en enkel match. Tre tappade poäng ikväll, och därefter en jämn drabbning mot Almtuna på fredag och det börjar se spännande ut.

Trots att Björklöven bara har Sundsvall hemma, Mariestad borta och Huddinge hemma kvar, så känns det som att det är där avgörandet kommer, att Löven får äran att misslyckas på egen hand igen. Kanske redan på lördag mot Sundsvall.

Kategorier
Sport

“Micke tar på sig ansvaret”

Enligt en artikel i dagens Västerbottens-kuriren (http://www.vk.se/Article.jsp?article=253940) tar sportchef Mikael Andersson på sig ansvaret. Detta ansvarstagande citeras inte i tidningen och framkommer heller inte i artikeln. Sannolikt har han fått frågan och erkänt, typ: Jo, visst är det mitt ansvar, men…

Det som lyfts fram i artikeln är snarare en klar flykt från ansvaret och försök att flytta över fokus på annat.

Angående entledigandet av förre tränare Joakim Fagervall säger han till VK:
– Jag tycker ändå att jag fattade rätt beslut. Laget fungerade inte som vi förväntat oss, jag var ytterst ansvarig. Det hade varit fegt att inte agera.

Det här låter som flykt, att blanda “jag” och “vi” där “vi” står för den samlade bedömning och “jag” bara administrerade enligt praxis.

Vidare säger han:
– Totalt sett har vi inte fått det lyft man önskat, men det var ändå helt rätt att försöka.

Återigen delar han med sig av ansvaret till “vi”, vilket förvisso är delvis rätt då tränare alltför ofta ensamma får bära skuld. Men här poängterar han återigen att han gjorde rätt i att försöka, men “vi” misslyckades och det är ansvarsflykt.

Sedan kommer juniorerna på tal:
– Vi har ett rätt bra juniorlag och det måste vi ha. Det är där vi ska hitta nya spelare. Möjligheterna blir betydligt sämre om vi tappar platsen i högsta serien, säger han till VK.

Han ska också ha benämnt det en katastrof, att eventuellt åka ur högsta J20-serien. Han är sportsligt ansvarig för föreningens ishockey, även den i juniorlaget, men kanske är det för att det finns någon annan att skylla på, J20-managern Tomas Sandlin, som ordet katastrof tas i bruk.

Givetvis är det illa att åka ur J20 SuperElit, men det är närapå en lika stor katastrof att sluta på elfte plats i Hockeyallsvenskan. På de sena värvningarna vann Micke lite publik till arenan, men i övrigt har de glesnat betänkligt på läktarna under säsongens gång. Vissa hävdar att Björklöven har stabil sponsring på en viss nivå år till år, men en del i det är nog att drömmen om Elitserien ändå varit livskraftig i Umeå. Nu är man väldigt långt ifrån för andra året i rad, och trots att ekonomin relativt sätt är stabil, har den här säsongen varit ett steg bakåt jämfört med tidigare.  Även sponsorer är supportrar och vid dålig skötsel av klubben och bristfälligt ansvarstagande över de slantar som de, liksom supportrarna, investerar i föreningen kan de komma att hålla än hårdare i plånboken. Mickes två år som sportchef och månaderna som tränare är en katastrof.

Det här var inget ansvarstagande. Det var försvarstal. Han behöver ju inte göra klart för alla att han ska lämna föreningen efter säsongen, men ett ärligt ansvarstagande hade varit hedrande i det här läget.

Istället heter i det i artikeln att han ser “det som fullt möjligt att jobba vidare som både sportchef och tränare”. Som om ingenting hänt.

Förvisso vet vi också att journalister ofta citerar och tolkar fritt, så kan det vara även i det här fallet. Men å andra sidan låter det precis som Micke Andersson.