För tjugo år sedan fanns det olika korvar som människor tyckte olika om. Generellt sett var det korv som korv och smaken är som baken.
För tio år sedan fick en del korv på käften för att den hade mer vatten och potatismjöl än kött. Förpackningarna började skryta om kötthalt, ju mer desto bättre korv.
Nu skryter förpackningen om hur miljövänlig och icke-cancerogen korven är, t ex 45% grönsaker! Men så kallar den sig korvish.
Häromdagen skulle jag äta glass: GB gräddglass med krossad choklad i halvliterspack. Den fick tina i några minuter innan jag delade på paketet. Förpackningen har förvisso en gullig linjal på kanten så att man ska kunna dela rättvist, men den använde jag inte, utan slängde bara ett snitt i mitten. Som vanligt blev snittet inte helt rent, utan liten av förpackningen trasades sönder. Vid första anblicken såg det ut som att ena halvan var mycket större än det andra, men det var bara det orena snittet som spökade. Jag ställde halvorna mot varanda för att välja att börja med den större, som jag brukar göra. Men när pappflisorna var undanpetade visade det sig att halvorna var precis lika stora. Snittet var så jämnt att ett vattenpass garanterat hade godkänt klossarna som grundstenar för ett hus om de nu hade varit av annat material än gräddglass. En prövning utsatte jag dem för och vilket resultat sedan. Hushållsvågen visade 137 gram för första halvan och 137 gram för den andra. Magiskt, tänkte jag, innan jag lufsade bort till soffan och slafsade i mig den ganska menlösa portionen. Ännu en höjdpunkt i mitt fantastiska liv.
Jag var på väg till jobbet – lite lätt stressad som det kan bli med de flyktiga morgonminuterna. Caddien satt i baksätet, såg sedvanligt lugn ut och tomstirrade på den gröna kulissen av skog. Halvvägs hamnade vi bakom en lastbil, just innan vägen börjar slingra sig ormlikt och omkörningar blir svåra. In på den sista rakan såg jag en mötande lastbil längst där bort. Med japanskt under huven var jag inte kaxig:
– Vad tror du, jag tänkte kanske gå för det?
– Det är en 850-870 meter till kurvan och den mötande kommer i högst 92 kilometer i timmen. Med accelerationstid på 4 sekunder från 85 till 115 kilometer i timmen, har du fortfarande 7-8 sekunder på dig att ta ett beslut och gå för det och ändå klara det säkert. Gå för det! You happy?
– Yeah. Då kör vi!
Efter en tuff dag på jobbet var jag fortsatt lite lätt stressad. Dagishämtning väntade och det kan vara tufft när du är sliten och sonen övertänd. Jag tänkte acetylsalicylsyra.
– Jag funderar på Aspirin inför det här.
– Jadå, det är ett säkert spel. Kör på det. Men du oroar dig?
– Mmm.
– Lägg inte för mycket energi på det nu. Vanligtvis är Jonny och Conny inte på dagis på onsdagar – han är oavsett vad nästan alltid lugnare på onsdagar. Men jag kan gå in och ta blodsockret först, så vet du mer exakt vad du har att sikta på.
– Hörs bra det. Lägg fram plattan utifall att och vi hade en banan i väskan?
– Sure. You happy?
– Yeah.
Följde Stensons väg till ett OS-silver i golf och konstaterar att det vore trevligt att ha en caddie. Någon som bär den tunga väskan, håller koll på fakta och lägger fram ett beslutsunderlag, ger goda råd och behåller lugnet inför varje beslut. Innan verkställandet frågar han lugnt: “You happy?” Allt detta för, säg, en 10% av din inkomst. Ja, tack!
När ska han lära sig, den gode Barnaby? Sätt punktmarkeringsspan på samtliga du träffar första dagen så förhindrar du ett massmord. Lätt som en plätt!
Men egentligen ville jag säga att den nye Barnaby är för mysig och rosendoftande. Den gamla, riktiga, Barnaby var lite ärrad och luttrad. Men det verkligt stora skillnaden, och det ska väl sägas att serien alltid haft en komisk ådra, är att den gamla Barnaby grinade illa när han flinade, medan den nya bara flinar töntigt med högt uppdragna mungipor. Det är ungefär som att gå från Clint Eastwoods ensamma ranger till Mel Gibsons Maverick. Faktiskt.
Men den gamla var lika usel på att förhindra massmord.
