Topplistan: Bästa spelen till SNES

För att vara en innehavare till Super Nintendo Entertainment System (SNES), Nintendos 16 bitars spelkonsol, har jag nog spelat osedvanligt få spel. Har studerat ett antal topplistor* och det är just så pass att jag har material till en topptiolista. En sentida förälskelse är Donkey Kong Country 2: Diddy’s Kong Quest, som är minst lika snygg, fartfylld och välorkestrerad som sin föregångare, men som erbjuder är lagom mycket mer utmanande.

1. The Legend of Zelda: A Link to the Past
Mäktigt, mysigt och fantastiskt bra. Jag har inte engagerat mig i alla övriga Zelda-spel, allra minst i föregångarna, något mer i Ocarina of Time och Wind Waker, så utan att vara den mest fundamentala fanatikern säger jag ändå att det här är ett av tidernas bästa spel.

2. NHL 94
EA:s NHL-serie är trots GTA-serien och Counter-Strike förmodligen den som fått mig att stirra skärm i flest timmar, förmodligen i fler timmar än man vill veta. Och av alla spel i serien är det förmodligen just NHL 94 som fått flest timmar: det var ett spel vars efterföljare inte utgjorde någon förbättring, vilket gjorde att man spelade det i flera år. Inte förrän 1998-99 någon gång fick jag tag i en version som var lika spelbar, då på PC. (Ett hedersomnämnande måste ändå gå till Elitserien-tillägget till ett av PC-spelen, där Björklöven var med, även om de med all rätt var sämst.) Mitt favoritlag New Jersey Devils hörde till de sämsta i NHL 94 och därför var det lämpliga utmaningar ändå att spela ett slutspel, i conference-finalen gjorde alltid Kevin Stevens och Jagr (PIT) enkla mål, och än värre blev det i Stanley Cup-finalen när Trevor Linden (VAN), Jeremy Roenick (CHI) eller varför inte självaste Gretzky (LA) plötsligt var bättre än alla andra. I begynnelsen hände det också att vi simulerade Elitserien: Dallas var Björklöven och Boston AIK osv.

3. Super Mario World
Ett underhållande plattformsspel som håller än idag och som man har i ryggmärgen. Spelet bygger vidare på succén Super Mario Bros 3.

4. Donkey Kong Country 2: Diddy’s Kong Quest
Bygger vidare på allt det goda i DKC, men lägger till en gnutta utmaning och nyskapande miljöer.

5. Donkey Kong Country
Äntligen kom det ett annat spel än just Mario, som var skönspelat, glatt och trevligt. I jämförelse med den något mer kantiga Mario excellerade DKC i färg och något mer levande grafik. Musiken var också utmärkt.

6. Super Mario Kart
Ett inte alls så snyggt spel, men underhållande i lag. Ett första riktigt steg mot det sociala spelandet, antar jag. Om någon nu tog en stor ledning, har spelet en enastående förmåga att se till att den drabbas av en olycka och plötsligt är det jämnt igen. Men visst satt man ändå och nötte banor för att fila av någon hundradel här och där.

7. Pilotwings
Ett tidigt spel under SNES-eran, välnött hos familjen Holmberg och senare hos Meyer-brödernas farsa, som erbjuder ganska enastående flygkänsla, i synnerhet om man jämför med tidigare 8-bitarsförsök så som Top Gun där jag spenderade mer tid på att lyssna på vinjettmusiken (temat från filmen) än att strida (och gudförbannat så svårt det var att tanka planet med hjälp av ett tankplan).

8. Super Tennis
Har provat spela Super Tennis på sistone, men det är hopplöst gammaldags. Men den får en plats på listan tack vare minnet av hur roligt vi hade det i början av 1990-talet.

9. Tetris Attack
Är man två och kör mot varandra är det roligt! Men egentligen står inte spelet ut på något sätt från liknande varianter. Då tycker jag t ex att temat i Iron Stomach (Flash-spel) är mer nyskapande! http://www.globotix.com/game/42/Iron-Stomach.html

10. F-Zero
I likhet med Mario Kart var svävarracerspelet F-Zero föga snyggt, men ändå väldigt underhållande under mången kväll hos Holmbergs.

Så vilka spel har jag spelat, men som inte är med på topplistan? Super Mario All-Stars förstås, men det är ju gamla spel återutgivna. Super Soccer, det första fotbollsliret till SNES hade bröderna Holmberg. Minns någon sorts leksaksapplikation med Mario-temat där man kunde rita och göra musik: Mario Paint kanske? Har säkert glömt några.

Det mest fantastiska med dessa spel är att de är så komprimerade vad gäller data. Det handlar inte om några många kilobyte som i konsolerna omsätts i stor underhållning.

* Fler topplistor:
http://www.sydlexia.com/top100snes.htm
http://www.retrojunk.com/details_articles/1528/
http://www.retro-sanctuary.com/Top-100-SNES-Games-Page-1.html

En rejäl bom

En liten miss, brukar Stig Strand säger hela tiden när folk åker slalom. Att åka ur loppet är en något större miss, men ändå så vanligt förekommande att man inte behöver höja på ögonbrynen.  Vad är en rejäl miss i slalom? Jag tänker mig att man tokladdar vid starten, inväntar startsignal, hoppar iväg och så har man glömt sätta fast pjäxorna i bindningen. Det vore en rejäl bom.

Det var nämligen så att pendeltåget hem häromdagen gasade på så friskt att den missade att stanna tidigt nog vid perrongen och tvingades att backa. Nu vet jag i och för sig inte hur vanligt det är, men har aldrig varit med om det tidigare och det känns som en rejäl bom.

Min personliga mardröm, som skulle avsluta min karriär, är att jag hoppar upp för att dra ner projektorduken, bryter en hälsena i landningen och blir liggande. Vad är din rejäla bom?

Foto: cc by-sa Udo Schröter

Lärare i allmänhet

Lärare är generellt ganska duktiga på att uppmuntra och applådera framträdanden av elever. Eleverna får konstruktiv kritik och självförtroendeutvecklande uppmuntran.

En och annan sakkunnig, typ forskare, kan också få viss uppskattning av lärare, även om det just bland lärare är en överrepresentation av människor som tror sig kunna och veta allt.

Där elever och sakkunniga ofta klarar sig hyggligt, är det helt kört för skolledare, skolpolitiker och representanter för Skolverket. Även om de skulle lova guld (högre lön!) och gröna skogar (mindre elevgrupper!) så skulle lärarkåren möta dem med skepsis och beklaga sig efteråt.

Idag var jag på konferens med Skolverket och bjöds på en ganska lämplig och relevant presentation, men den stora svårspelande lärarmassan tackade för kaffet med en ytterst förmäten applåd. Typiskt.