Etikett: Finland

Kategorier
Kultur

Finska TV-cirklar sluts

Jag tänkte väl, och så var det, att jag hade skrivit här om mina forntida finska populärkulturella referenser. Det jag kan om finsk populärkultur är centrerat till, typ, 1986-1995. (Well, läs mer här!)

En av barndomens favorithumorserier i Finland var Pulttibois, där Pirkka-Pekka Petelius och Aake Kalliala tramsade fullt ut. Idag kan man på Youtube återse rejält politiskt inkorrekta klipp som driver med samer och zigenare, det var rejält blackface-trams, men också en del finess som man knappast förstod som liten parvel. Eftersom tiden därefter är ett svart hål i finsk kulturkunskap var det spännande att nu se den finska serien Poromafia (Reindeer Mafia), där nämnde Kalliala spelar en brysk patriark i de finska lappmarken. Han gör det fantastiskt!

Serien är rejält karikatyrisk och det är en del svart humor i gestaltningen av både entreprenörer, poliser och MC-skotergäng i gränslandet Finland-Norge-Sverige på Nordkalotten.

Slutet öppnar för säsong 2?

Strax därpå gled jag över till att se ännu en finsk inspel till Nordic/Scandinavian Noir, Kommisarie Hautalehto. Vilket härligt persongalleri, trots helt schemaenlig scandi noir med poliser, konferensrumsdragningar, plötsliga aha-upplevelser, och så vidare, så har den en charmant ton, som gör att man måste trycka skiten på näranog en kväll. Antti Reini som gestaltade “vår” massmördare i Västerbotten, Juha Valjakkala, i Jan Troells Il Capitano är för övrigt med i både Poromafia och Hautalehto nu, till skillnad från förr då, spelandes sköna men lite olika snubbar i femtioårsåldern. Det här hade Finland inte i sig 1989, det var inte bättre förr och ändå får polischefen (som Hautalehto vikarierar för under “sjukskrivningen”) vara en suput och supa i arkivskåpet med svaga ambitioner att dölja misären, men samtidigt fortfarande vara en klart duglig chef. Det är finskt!

Därutöver har jag sett senare avsnitt av Sorjonen som jag inte hade sett tidigare och även där har jag känt värme inför karaktärerna, trots att Sorjonens krimcase nästan uteslutande är isande makabra.

Är det det finska som gör det eller har det hittat en ton i Finland som vi inte bryr oss om i Sverige? Jämför med Beck, där Beck är Beck, men där man också på senare tid försökt förnya med otaliga nya huvudkaraktärer, den ena ointressantare än den andra, med något enstaka undantag.

Kategorier
Spaning

En liten svart seger

Jag borde äta mindre godis, det är inte bättre än att man ligger i farozonen för diabetes. Som en som därutöver ligger i gränslandet till förhöjt blodtryck och som haft problem med magsäcken, borde jag dessutom äta mindre lakrits. Man är ju ingen ungdom längre, ledsen smiley.

Med det sagt, så tror jag att tidigare har antecknat min saknad efter den finska skumlakritsklassikern UFO. Men vid en snabb genomsökning fanns inget här på bloggen. Jag vet att jag något år sedan har hittat en bild på de klassiska godisarna via sökmotor, men nu gör jag inte ens det!

Det var fråga om små, runda skumpuckar i färg av salmiakpulver och i form av flygande tefat. Finland låg lite efter med lösviktsgodis, då vanliga affärer inte alls erbjöd det, utan man fick köpa lite förplockat hos stora kioskkedjan R-Kioski. I en random mix kunde man hitta en 3-4 UFO, innan man fick jobba in resten som plåster på såren. Första steget mot en mer lösviktsorienterad kultur kom några år senare, när de ändå hade lite lösgodis på disken, så att man fick peka ut vad man ville ha. Pussi ufoja, en påse ufon, var nog min vanligaste beställning.

Så småningom slog lösgodiset igenom och tyvärr försvann de flygande tefaten. Jag är knappast ensam om längtan, då jag häromåret kunde se en onlinebutik skryta om att de erbjöd en annan lakritsskumgodis smakade som de klassiska UFO:na.

I sommar lyckades jag prova Haribo Nappar Skum-Lakrits, och jag måste säga att känslan är att de ligger nära de forntida flygande tefaten i smak. All möjlig lakrits är i och för sig godare, men att ha hittat dessa, som så mycket påminner om UFO-godiset, är en stor, nostalgisk seger.

Kategorier
Lista

Handlingslista för finsk affär

  1. Bröd
  2. Korv
  3. Leverlåda
  4. Lakrits
  5. Någon form av dryck med grapesmak
  6. Ev. söt smaksatt yoghurt i små plastbyttor – det finns ett gigantiskt utbud! En favorit är… …kaffesmak.

 

Kategorier
Kultur

Buy sea chair ten @ Lappi

Tämmöstä.

(Har inget Photoshop, men snart behövs ju inga lokalt installerade program i vår underbara Web 2.0-värld. På Pixlr finns nu något som i det stora hela ser ut som Photoshop och som nog verkar ganska kompetent: men det var fortfarande lite rappel med ett och annat.)

Kategorier
Spaning Sport

Värdigt firande

Tänk Roger Rönnberg eller Peter Popovic på väg av planet som guldhjältar, men så berusade att de snavar på röda mattan och faller och slår näsan i pokalen. Nej, just det, det skulle aldrig hända. Skulle de vara så fulla skulle de smugglas ut bakvägen och sedan skulle ishockeyförbundet bekosta ett gigantiskt stödpaket. Men i Finland, däremot:


.

Kategorier
Kultur

Finsk fångst

Galenskaparna och Aftershave har fångat upp Finland till 100% i En himla många program (1989):

Kategorier
Personligt

Sommarens karta


Visa Sommar 2010 på en större karta

Med lite tur kan det bli någon bild, om jag orkar.

Kategorier
Spaning

Inlägg om Daniel Westlings tal

När Victoria och Daniel gifte sig under världens holabaloo befann jag mig i Warszawa med jobbet. För den bröllopstörstande var det visserligen inget problem, då den tyska kanalen ZDF direktsände från vigsel och kortege. Det rådde med andra ord ingen tvekan om att KronprinzessinVictoria hat zu ihrem Daniel Westling Ja gesagt. En riktig Traumhochzeit, tyckte både vi svenskar i P0len, liksom de tyska kommentatorerna.

Efter Victorias ganska imponerande uppsluppna och kärnfulla tal vid Lejonbacken hade vi fått nog och gick ut för att äta. (Kanske borde jag skriva något mer om Warszawa, för det var en tämligen trevlig och städad stad med tydlig kulturprofil.)

När jag häromveckan i Finland läste en kvällstidningsbilaga med allt om det konungliga bröllopet stod det där mången fin sak om herrarna Westlings tal senare under festligheterna. Visst var fader Olles tal gulligt, men hur många gånger kan man säga värme och beskriva hur den strålar mot eller ifrån någon?

Innehållet i Daniel Westlings tal var ganska fint, det är inget snack om den saken. Men hur låter karln i sina pauser? Stönar fram lite stötvisa fnittranden och enstaka ord. Jag är som jag är, men bilden av det sagolikt romantiska ögonblicket som byggts upp av tidningar ut- som inrikes (och i finska statsradions ungdomskanal YleX sa de att det var tur för alla karlar som hann gifta sig före 19 juni 2010 så att man slapp jämföra sig med detta) förvandlades snabbt till ett lustigt ögonblick: vilket ju i själva verket bara för arvet vidare från nuvarande herrn i huset.

Talet finns hos SVTPlay: http://svtplay.se/v/2048659/det_kungliga_brollopet/prins_daniels_tal

Här är kungens klassiker från Arboga: http://svtplay.se/v/1371412/oppet_arkiv/kara_orebroare

(SVT tillåter inte inbäddning av dessa klipp.)

Kategorier
Personligt

Leverlåda

I min gemytliga förort finns en del finnar, därav är också utbudet av finska livsmedel relativt god. Mitt eftermiddagsslitna öga lyckades söka upp en förpackning leverlåda i den lokala livsmedelsbutiken. Det smakar ungefär som leverbiff, men det är lite utspätt med ris och diverse, varpå röran grillats på i ugnen. Med rårörda lingon och kanske någon potatis och smält smör är denna finska klassiker en riktig höjdare. Latmasken i mig valde dock att prova pulvermos, vilket verkligen inte passade. Leverlådan med lingon slank dock ner fint. Dock föråt jag mig något och faller i koma närsomhelst.

Kategorier
Spaning

Finska samlare

Råkar just se lite av realityn Rent hus, där två ärtiga damer hjälper folk att städa upp hos folk som gett upp sina hem. Idag är de hos Ritva som bor i en ganska stor lägenhet, men som är helt full med grejor. Det går inte att beskriva hur fullt det är. Ritva måste vara exceptionell i konsten att spara och samla, och därefter bygga på höjden, men knappast ensam finne med samlandet som intresse.

Det är nämligen inte första gången man ser en finne som låtit lägenheten fullständigt spåra ur i Rent hus. Vad är det som triggar denna samlargen hos finnen? Är det minnet om kriget, att inte kunna ta något för givet? Eller är det de svåra åren när krigsskadeståndet till Sovjet skulle betalas som lämnade finnar arbetslösa och relativt fattiga, som vidare fick finnen att se potential i alla ting? Det kan vara en slump också, men förutom överrepresentationen i TV-programmet, har jag åtminstone tre exempel från mitt liv på finska samlare.