Hösten knackar på. Falnande färger, friska vindar, död och förruttnelse. Särskilt somliga småfåglar tappar det helt och börjar frossa på de rönnbär som andra är ytterst måttligt intresserade av. Det finns väl entusiaster som hämtar lite smak till saft eller sprit av rönnbär och jag minns hur bären utgjorde utmärkt ammunition för vapen av toarulle och ballong när man just stapplat ut på årskurs 3. Men ingen är så omåttlig som småfåglarna, som fyller buken och låter bären jäsa fram en redig fylla: plötsligt reflekterar någotsånär rena fönsterglas frihet och möjlighet. Smällen är hård. Några återhämtar sig och ger sig så småningom av, måhända en lärdom rikare tills nästa rönnbärsträd bjuder till fest. För andra tar det slut. Det tröstar att tänka på att de förmodligen hade en mycket härlig dag.
Kategorier