Pust. Äntligen en liten vilostund efter några mustiga mörka veckor (sol upp 10:12, ner 12:40). Nu väntar 17 sovmorgnar, en hel del julmat och kanske en skidtur under de ljusare timmarna.
Månad: december 2013
Allting är relativt
Häromveckan dribblade jag fram mobilen i bilen på väg hem från jobbet och tänkte föreviga det svåra ögonblick att det faktiskt var -20 grader på bilens temperaturvisare. Det är ju så kallt att man ifrågasätter sitt val att bosätta sig i denna fjärran nord. Idag på vägen hem vittnade bilen å andra sidan om -23 grader, vilket nu kändes trösterikt efter de 28-29 minusgrader som rev i kinden i morse.
På den öde ön
En gång i tiden resonerades det fram en lista på sköna typer att ha med på en Robinson-upplevelse på en öde ö, bara för att få lite förhöjd stämning. Minnet svajar och jag kommer i princip inte ihåg någon. Men här är en ny: Ebbot.
Photo Credit: Djurens Rätt via Compfight
Bredband till minnet: Olssonversionen
Det sägs att man vid stora omskakande händelser kommer ihåg vad man gjorde och visst är det så; jag minns stämningen där jag drällde runt i lägenheten på Tomtebo den 11 september 2001. Jag minns vilken stol jag satt i, hur nyhetsuppläsaren såg ut, vilka som var med mig, vid halvniotiden den 12 september 2003, när det meddelades att Anna Lindh avlidit. Det blir en slags direktaccess till minnet – ganska fascinerande.
Men det var inte tungt det här inlägget skulle bli, utan ganska lättsamt, för skidåkaren Johan Olsson säger till SVT att han fått höra att det blivit ett sådant ögonblick för många när han vann VM-femmilen i vintras och att han är stolt över det. Ptja, frågan är om man ännu kan mäta det, det var ju trots allt bara i vintras. Jag själv kommer ihåg och kommer alltid att komma ihåg, men frågan är om Olssons enastående prestation ensam står för det omskakande i mitt fall. Missförstå mig rätt, för det var verkligen ett unikt idrottsögonblick, som kommer att bli ihågkommet; men samtidigt låg jag med ryggskott på en madrass hos svärföräldrarna i Västerbottens inland dagen före det att jag egentligen skulle ha åkt med jobbet till Istanbul. Besöket hos svärföräldrarna handlade om att lämna hunden inför utlandsvistelsen, men lagom till ankomsten gav ryggen upp med dygn av krypande, påknäkissande, nattliga kramper och missad resa till Istanbul som följd.
Så Johan Olsson, klart du ska ha bragdguldet och du ska vara stolt över ditt inflytande över det svenska folkets minnesfunktion, men att jag har det bredaste bredbandet till minnesbanken beror inte bara på din enastående kroppsliga kapacitet, utan också på min dito uselhet.