Som en i blod och namn tvättäkta finnpajsare, har det varit svårt att angripa Sverige med sitt namn. Jag minns att jag lite tillspetsat skrev här 15 år sedan att det var kört med andrahandsbostad i Sthlm pga mitt knivsticks- och alkoholdoftande namn.
Men kanske har det ändå varit värst att ingen någonsin (utom i Tornedalen) kan stava mitt namn. Och i vanliga användarförkortningar har det blivit obegripligt: jaejui98 minns jag att jag hette på universitetet, jaju på något jobb. Fy fan. Vilket vanligt namn som helst funkar bättre, säg Hagamannen, han hade hetat nislin02 eller nili. Och hans namn, lämnar efter sig massor av häftiga anagram: skinnen grillad, skelning lindra, skrinlagd Lenin, sinnlig klander. Ja, man blir avundsjuk trots allt. Mitt namn levererar 0 anagram på svenska. Det går bara inte.
Men så var det frågan om jag ändå har något på finska? Jajamensan och den finska grammatiken bidrar till målande varianter:
Pepuin rajojen – utefter stjärtarnas gränser
Painojen purje – Tyngdernas segel
Rajujen oppien – De brutala lärornas
Det är trots allt helt okej att vara finne.