Kategoriarkiv: Data/IT

De potentiellt obegripligt dyra skitspelen

1993 köpte jag spelet NHL 94 till Super Nintendo. Det kan ha kostat 399 kronor kanske.

(Här insåg jag att min poäng i rollen som konsument faller lite, för så småningom följde den obegripligt lättillgängliga pirattiden, dvs, jag minns inte riktigt vad jag köpte och vad jag utvärderade för eget bruk(?).)

Jag fick spelet Half-Life i födelsedagspresent av någon, kan det rent av ha varit Höök? Han kanske betalade 299 kronor året efter release.

Man kunde köpa Photoshop med studentlicens för, säg 1999 kr.

Ja, ännu 2011ish köpte jag premiumversionen av något mobilspel för 29 kronor för att slippa reklam.

Klart och betalt.

Sedan kom NHL 95 och du fick fundera om du behövde det också eller om det fick vara. Half-Life 2, Grand Theft Auto: Vice City, Photoshop 5, Office 2003 kom som nya erbjudanden.

Idag är Photoshop ett abonnemang, helt odrägligt dyrt för en som vill använda det sju gånger per år. Då hade jag gärna suttit med ett sju år gammalt Photoshop och redigerat bilder. Det är bara att glömma.

Men värst är en del mobilspel, som uppvisar följande eländiga karaktäristika:

  1. Du kan/måste betala för att kunna uppnå bra resultat
  2. Det är möjligt att betala hur mycket som helst
  3. Spelet är löjligt dåligt

Jag har snöat in mig i ett fotbollmanagerspel. Det spelet är inte värst, då det inte är löjligt dåligt, men det är alltså fullt möjligt att lasta in pengar och köpa sig framgång. Jag vägrar och försöker överleva på de belöningar man får. Ett sätt att få belöning är att testa andra spel, vilket också är orsaken till att jag provat några av de värsta spelen:

Coin Master. Spelidén är att man ska rulla en enarmad bandit och vinna monopolpengar för att bygga upp sin by. Dra i spaken 15 gånger, vinn 100 000, bygg en staty, fortsätt dra, vinn lite och skaffa en panda till din by. Den enda charmen är väl att man kan attackera andra, vilket sker genom att den enarmade banditen landar på tre yxor. Då får man förstöra element i någon annans by och rätt vad det är så är det någon som förstör din. Som vanligt är det inte spelets valuta som används till att spela på den enarmade banditen utan det ska man ha spins till. Rätt vad det är får du ett erbjudande: Special Offer 50 spins och $2M för 59,95 kronor. Skulle inte tro det, va. Men värst är att på de försäljningsrutor som dyker upp erbjuds alltså köp av paket till priser upp till närmare 2000 kronor! Kan det vara någon som har köpt det paketet? Ett barn, måhända. För 2000 kronor får du åtminstone tre premiumspel – titta på spel från några år tillbaka och du får säkert åtta spel. Spel som har en idé och som du efter inköpet äger och kan utvecklas i. Istället för att betala potentiellt svinmycket pengar för att trycka på en knapp och låta slumpen avgöra resten av din framgång. Det är i dessa lägen mina socialistiska horn växer fram och kräver statlig reglering.

Så frågan är om jag i mitt fotbollmanagerspel skulle ha köpt tokens (så heter finvalutan där, ej att förväxla med dollar som också finns), t ex  de 30 tokens som jag fick genom att testa Coin Master, för säg 60 kronor. Kanske hade jag varit lyckligare då.

Googlingen

Det är en fin tid vi lever i, en tid där utbudet av kunskap är oändligt.

Inget gott som har något ont med sig; ”viralsajter” där samma roliga bilder snurrar runt och som någon tjänar annonspengar på, ett flöde från folk som glömmer bort att de inte sitter på fikarasten med grabbarna eller ensamma hemma på kammaren när de publicerar sina dummaste tankar, tidningars TV-satsningar, plastisk vuxenunderhållning, en ändlös rad av casinos där de som har de kärvt kan få det ännu kärvare och så vidare.

Men för den nyfikne nörden är internet fantastiskt. Som igår när jag slökollade på något avsnitt av Californication (för övrigt en svårbedömd serie, då den till hälften går ut på att visa nakna damer, medan andra hälften är riktigt trevlig, bl a med en skön far-dotter-relation) och blev förbannad på att översättaren hade översatt Los Angeles-stadsdelen Venice till Venedig. Doh. Hursomhelst blev jag nyfiken, är det något särskilt med Venice, vad är det för typ av kvarter, så jag tog en googling. Sedan kollade jag upp stället på Maps och åkte runt lite i området med Street View. När jag ändå höll på så tog jag en tur längs Mulholland Drive, bara för att jag råkade se den. Verkar fint, där i Kalifornien.

mulholland driveCreative Commons License Dimka via Compfight

Ikväll spelade Arsenal bedrövligt mot Dinamo Zagreb på bortaplan och då började jag ju fundera hur läget egentligen är i Kroatiens huvudstad. Googling. Wikitravel. Streetview. Bildsökning. Verkar vara kanon i Zagreb. Och än viktigare så är det ofarligt! Man kan åka Wien – Zagreb på sex timmar med tåg.

Zagreb_1Creative Commons License Mario Fajt via Compfight

Tänk vad jobbigt det hade varit att få denna mängd information 1989. Idag kan man lite lyxigt avstå från en del, t ex video, som alltid är belamrad med annonser.

 

Automatiserad kreativitet

Ikväll när jag satt i bastun fick jag en idé. Någonstans i bakhuvudet mindes jag en recension av Leif GW Perssons nya deckare från tidigare i veckan och hur kritikern konstaterade att vissa formuleringar återkom lite väl ofta. Jag har också reagerat på vissa återkommande fraser när jag manglat Knausgård. Det kan inte vara lätt att hela tiden variera språket, någonstans har man ju den grundarsenal man har. Skulle man kunna få hjälp med språkvariationen genom att ta intryck från andra språk med digitala hjälpmedel, t ex Google translate? Det är väl bara att prova, så låt mig berätta om idag:

Idag var en helt vanlig lördag, mitt i ledigheten för en som kan jobba hemifrån på fredagar. Fram på dagen åkte dammsugaren fram, men rena golv hjälper inte mot det kaos som en flytt från en trea till en tvåa lämnar efter sig. Därmed kände jag mig inte helt tillfreds när jag styrde kosan österut, åtminstone inte förrän sent på kvällen, då jag pustade ut på trappan vid mormors bakdörr efter ett rejält bastubad och fick en idé.

Resultat, svenska till spanska till tyska till svenska:

Idag var en typisk lördag, så att du kan jobba på fredag ​​i mitten av licensen hemifrån. Tills den dagen vi inte gå emot kaos flytta hjälp av en tre-två kvar i dammsugaren, men rent golv. Så jag känner mig väldigt bekväm när jag ledde österut, åtminstone inte förrän sent på kvällen när jag blåste på trappan i bakdörren av mormor efter en riktigt varmt bad, och jag har en idé.

Uselt! Inte helt tillfreds blev väldigt bekvämt, ingen inspiration alls och det är väl konstaterat att Google translate inte är särskilt skickligt idag. Däremot är det sagt att deras projekt att scanna in alla världens böcker ska ge ett underlag för mer intelligenta översättningar, att verktyget då får ett mer utvecklat språk. Men nog borde all skit som skrivs på internet räcka till bättre beräkningar än så här!

Bonusresa, svenska till polska till bosniska till svenska:

Idag var en vanlig lördag i mitten av semestern en som kan arbeta hemifrån på fredag​​. Den dagen vi gick in i en dammsugare, men rent golv hjälper inte mot kaos flytta från tre till två för att lämna. Så kände jag mig inte helt avslappnad när jag gick till öst, åtminstone inte förrän sent på kvällen, när han drog ner för trapporna till bakdörren av sin mormor efter en riktigt varmt bad, men idén.

Sökmotor

Det är nu man prövas som internetanvändare, när bredbandsleverantören har problem med trafiken till Google. Det är väl bara att googla fram en annan sökmotor?

Lyckligtvis har diverse Microsoft-applikationer försökt påtvinga en deras utmanare, bing.com. Bingbing – sicket namn! I dagarna har sökmotorn fått utstå rejäl testning, och visst; vet man vad man är ute efter så klarar Bing biffen. Men man får inte alls den service man är van vid. Faktum är att om man stavar fel så kan man drabbas av fenomenet inga träffar och inga alternativa förslag. Ska man behöva tänka själv nu också?

Men denna tid har också inneburit en första molnkris. Vad ska man göra nu när alla ens Google Docs är otillgängliga? Hur ska jag hitta alla bloggarna när Google Reader inte går att nå?

Äntligen! Inte.

Som prenumerant av Viaplay får jag njuta av en del god fotboll och en handfull bra filmer bland de hundratals. Tjänsten är i första hand datorbaserad, så för att avnjuta underhållningen på TV krävs att man har igång datorn och kopplar in den i TV:n. Så långt allt väl.

Viaplay har även en app till Android, men oavsett nätanslutning så är det grynigt, pixlat och eländigt, och på utrikiska filmer kan man inte få textning. Merci!

Men igår kom den spännande informationen för oss som råkar sitta på en PS3 – nu ska det fungera att ladda ner en app även där och få tillgång till allt i en apparat som man redan har kopplad till TV:n. Det lyste till i ögonen i några sekunder, innan samma ögon fann tilläggstexten att det fordras att man köper en tjänst (Playstation Plus) av Sony för att kunna köra Viaplay-appen. Ytterligare närmare 150 kr för tre månader. Besvikelsen.

Appsnål

Pengarna kommer och pengarna går, det har man ju märkt. Det är säkert ett fyrsiffrigt belopp som varje månad som går till onödiga obetydliga saker. Med andra ord är man rätt slösaktig, eller generös om man så önskar.

Men jävlarimej, om det är en sk app som man är nyfiken på, då drabbas man av den småländska snåltarmen och drar i handbromsen. 19 kronor för full funktion av det där underhållande tidsfördrivsspelet?  Nehej, aldrig i livet!

Uppgraderad FilmbloggWebblogg

Knackat lite kod för att kamma till filmbloggen FilmbloggWebblogg – nu går det t ex att lämna kommentarer – wow! Varje gång man sätter sig ner, ungefär med två års mellanrum, är det heller inte bara att komma ihåg hur det var man gjorde, utan det går så långt emellan att standarder utvecklas och förändras. Men det är kul!

Vore kul att ge sig på att göra en Android-app, men först måste man ju ha någon typ av idé.