Kategorier
Personligt

Fuck cancer, igen

Cancer är en rövhatt. Inte som ryssar som medvetet terrorbombar en livsmedelsaffär och café och dödar 50 personer varav ett sexårigt barn i en by utanför Kharkiv. Ryssland, ett förjävligt land av för många högst motbjudande intentionella rövhattar. Cancer är en mer slumpmässig rövhatt. Visst går det att styra slumpen marginellt i någon riktning, livsstilen har viss betydelse, men till syvende och sist tycks slumpen i genpoolen avgöra det mesta.

Mina fina bekanta har en superfin tioårig son som bland att spelar boll i samma lag som min pojk. Tioåringen får huvudvärk som håller i sig en vecka innan den bli outhärdlig, varpå de åker in, varpå de nästan omedelbart sätts i helikopter till Umeå, varifrån de ganska snart skjutsas vidare till Karolinska. Hjärntumör. På en superfin tioåring. Så brutalt plötsligt, så ödesmättat. Varför just han?

Det här är inget nytt och artiklar och TV-reportage har varit gripande, men när det nu kommer så här nära är det svårt att värja sig. Gossen kommer att kämpa, men gudförbannat vilken mardröm för alla de nära, när skiten äter upp oss som står några meter bort.

Så fuck cancer, lös den jävla gåtan någon gång, åtminstone för barnens skull. Och kämpa Harry.

Kategorier
Personligt

2023: Räntehöjning och terrorbombning

2023 förnekar sig inte, utan fortsätter uselt. Jag ger tredje gnällinlägget på rad (kan vara fler, jag minns inte).

Räntan fortsätter upp. Tidningarna försöker rapportera om att matpriserna sjunker, men sammantaget har inflationstakten kanske mattats av något, men är fortsatt hög. Kronan är svag, Euro är dyrt. Sjukt trist, så pass att man måste undvika makkaraherkku på Aavasaksan Grilli. Det värsta är att lågkonjunkturen inte riktigt tar fart, utan förmodligen har vi det sämsta en bra bit framför oss fortfarande. Personligen är det ingen kris, men det är irriterande och deppigt.

Kriget fortsätter också. Just idag rapporteras ärkesvinet Putin ha terrorbombat det civila Ukraina mer än på länge, lyckligtvis är han och hans verksamhet genomrutten, så det blir svaga resultat, men alla resultat är åt helvete förjävliga. Det är kört för honom och hans regim, men det hjälps inte. Otaliga fler ryssar ska offras, ukrainare kommer att falla och civila kommer att mördas. För ingenting. För en mans princip att låtsas som att han är stark, fastän han även fortsättningsvis är den fattiga kusinen från landet. Det är så meningslöst. Personligen är jag långt från det där, men det är irriterande och deppigt.

Dessutom: en tid av tandvärk, bristande motivation i arbetet, bekantas son sägs ha utvecklat en tumör i huvudet, fotbollsresan blev uppskjuten, barn som tjatar och äter inget vettigt, ja, vad fan.

Får hoppas på en vändning, en ljusglimt, med en trendbrytande höstsemester till veckan.

Kategorier
Samhälle

Ingen utväg

Ukraina är en ung stat av idag, men en äldre nation, som tyvärr marinerades i sovjetdiktaturens alla egenheter, där en del korrupta element levt kvar, trots steg mot demokrati. Det sägs t ex att den som bilar (eller gjorde det före kriget) genom Ukraina får vara beredd på poliser som stoppar en för vadsomhelst och erbjuder snabba lösningar mot en liten sedelbunt, en gammal sovjetkvarleva för underbetalda tjänstemän. Även under kriget har höga tjänstemän fått foten på grund av korruption. Läget är långt ifrån bra, men landet har klart ambitioner att bli något som mer liknar en modern demokrati.

Diktaturen Ryska federationen, som det så klart inte finns något demokratiskt hopp för, ockuperar först hela regioner av Ukraina, går sedan in för att invadera hela landet, arrangerar folkomröstningar i regionerna och kallar det självständiga folkrepubliker, samtidigt som man under ett år nu terrorbombat civila mål i hela Ukraina, deporterat barn och de icke-medgörliga varav många dödats, gjort sig skyldiga till avrättningar, våldtäkt och tortyr, sammantaget etnisk rensning och folkmord. Dessutom är man tekniskt efterblivet och har inget annat att komma med än att föra krig som om det vore 1916 igen och skickar dagligen tusen man till döden för att i bästa fall avancera någon kilometer.

Det är inte avgjort på slagfältet än, men Ryssland under dess nuvarande ledning har ingen väg ut. Det kommer att gå åt helvete för dem och oavsett om de ansvariga bara upphör att existera eller om de döms för sina brott, så kommer det ryska folket att få betala det högsta priset under decennier framåt för det här förvirrade vansinneskriget. Likt i fallet med andra diktatorer från, säg, 80 år sedan är utsiktslösheten tyvärr en garant för att vansinnet bara fortsätter tills det är över. Den ryske överstemafioson har redan offrat minst 130 000 man, förmodligen fler. Låt vara att man främst hämtat folk så långt bort som Moskva som möjligt och det motbjudande krigsföretaget Wagner värvat bus från fängelserna, men samtidigt har tiotusentals av de ordinarie yrkesmilitärerna förbrukats. Kanske är det lite tråkigt för ledaren att det gått dåligt, men syndabockar utses och de får en smäll eller faller olyckligt ut genom fönstret. Men enligt diktatorns logik finns oändliga resurser kvar, långt många fler potentiella soldater än andra någonsin kan frambringa, det är deras förbannad plikt att försvara moderlandet från hotet och leda oss, eller snarast fader diktator, till seger.

Ryssland kommer att bryta ihop i Ukraina, frågan är bara när och hur många fler som skickas till döden innan så sker. Det bästa vore förstås att den ryska armén imploderar snarast, men sannolikt krävs det leverans av tunga vapen till Ukraina och en hård utdrivning.

Den nuvarande envåldshärskarens eftermäle blir så klart denna så kallade specialoperation, som någotsånär enade den mer demokratiskt sinnade, fredsuppskattande delen av världen. Den befäster bilden av den ryska federationen som den skurkstat man är med ytterst få vänner, där folket förtrycks av paranoida ledare för deras expansiva drömmar, en rysk politisk tradition sedan Ivan den förskräcklige. Återstår att se om det räcker med under 200 000 döda specialoperatörer för ingenting eller om det kommer att krävs fler eller många fler.

Kategorier
Samhälle

Världsmästare på tronen

Världsledare blir nog förledda att tro att de är fantastiska. Omgivna av tindrande ögon och jasägare. Blåser det snålt, kommer det en armé av förståsigpåare som förklarar varför det är fel på alla andra, att du har rätt och de säger vad du ska säga och så backar de dig till hundra procent. Jag tror nog att åtta år vid makten i en demokrati som Sverige har samma effekt. En, säg rysk, diktator som sitter i över tjugo år och dessutom har en personlig säkerhetstjänst som mer handgripligen eliminerar meningsmotståndare, känner sig nog som allra mest fantastisk.

Sedan har vi det här med åldern. Barn bråkar som bekant i sandlådan utan analys varken framåt eller bakåt, utan man ska bara ha. Under en väsentlig del av vuxenlivet är de flesta mer pragmatiska och kompromissar, de har inte tid att bråka och ofta har man mycket att förlora. Så småningom börjar man tydligare tänka på sig själv och förmodligen gör man det för att man tänker att man vet bäst och alla andra kan dra åt helvete. Man blir en världsmästare även i mikroperspektivet.

Så en ovannämnd, säg rysk, diktator, som dessutom passerat pensionsåldern och snart är 70 är en dubbel mardröm. En amerikansk president i näradödenåldern kan vara tydligt mer resonabel än annan sådan, men ändå i spontana sammanhang uppvisa precis samma världsmästarattityd.

Nej, låt den kompromissande massan av medelålders vuxna styra skutan, där alla har något att förlora och därmed allt att vinna av samarbete och kompromisser. Vi stoppar människor från inflytande under 18 första åren, så varför inte förbjuda politiska maktpositioner till människor från medellivslängden minus 15 år, då man inte ens på kort sikt behöver, bokstavligen, leva med konsekvenserna av sin politik.

Åldersdiskriminering? Inte värre än att det är så samhällen resonerar i liknande frågor. Du får sägas upp från din prickfria tjänstgöring utan saklig grund! Så ni folk, säg ryssar, med världsmästare på tronen: skicka blommor, tacka rutinmässigt för insatsen med en klapp på axeln och säg upp vederbörande.

Kategorier
Samhälle Sport

Stefan Livs livsslut

Man läser om plan som kraschar i hjärtat av Afrika, i bortersta Ryssland eller bland robinsonöar i Sydostasien, och det självcentrerade och förmodligen nödvändiga filtret för att undkomma all världens sorg klickar in och gör händelserna till små notiser, strax intill den om att man haffat en rattfull.

Men så sitter den hjärtlige Stefan Liv ombord på det plan som idag kraschade i Ryssland och plötsligt kan man inte värja sig, filtret biter inte längre. Man känner sorg och det blir inte bättre av att man tänker sig hur alla de ombord hann upptäcka att det gick dåligt med flygandet, möjligen en smäll, brand, en kort stund av panik och sedan ridå.

Kategorier
Sport

Tyskland – Ryssland

I krig är tyskarna visserligen tekniskt överlägsna, men ryssarna har en ändlös reserv av män, så i slutändan skulle väl ryssarna dra det längsta strået.

I fotboll är det tyskarna som av tradition, och förmodligen också tack vare klimatet, är vassare.

Men i hockey är det tveklöst ryssarna som äger traditionen och finessen. Idag syntes det inte alls på isen när slaget om Köln utspelade sig i VM-semifinalen med ett stjärnspäckat Ryssland mot ett nederlagstippat Tyskland. Det stod länge 1-1 innan en tysk miss ledde till rysk kontring och 2-1 bara ett par minuter ifrån slutet. Trots en stark forcering därefter förmådde tyskarna inte få pucken i nät, och den enorma kämpainsatsen var förgäves.

Eller inte! Europeisk hockey skulle förmodligen må bra av att några av de “sämre” nationerna tar ett ytterligare steg i utvecklingen. Schweiz visade tänderna i OS och nu var tyskarna i semifinal och spelar bronsmatch i VM mot Sverige imorgon – låt så vara i ett ganska blekt VM.

Kategorier
Samhälle Sport

Finska kriget

Det är inte ovanligt att dagens trivsamma fotbolls- och sportkrönikörer, såsom Bank, Niva och Esk, tävlar i att dra läckra historiska eller kulturella referenser före eller efter stora idrotthändelser. Hade Lagerbäcks landslag mött Ryssland i Finland 200 år efter Finska kriget hade det sprutat sådana referenser. Ikväll var det dock damernas landslag som gick en sådan kamp, varför också de läckra krönikorna uteblev (vad jag sett). Jag hyser agg gentemot TV4 i många avseenden, men de har god och respektfull damfotbollsbevakning. Tidningarna är hyfsat med i matchen, men det är långt ifrån samma uppladdning inför denna mästerskapspremiär, som det är för en kvalmatch mellan Sverige och Danmark, “Slaget om Norden”. Det är först i en eventuell final som det börjar talas om hjältar, eller slagna hjältar för den delen, och helt plötsligt orkar Bank och Esk engagera sig en aning.

Kategorier
Sport

Andrej Arsjavin till Arsenal

Det är lite som i Björklöven, vilket tillskott som helst känns bra. Arsjavin var ju haussad inför EM i somras. Dock var han lite sliten innan och möjligen en gnutta matchotränad. Han gjorde några grymma matcher, men var mer blek i andra. Det känns typiskt ryskt – när spelaren är in the zone så är den bäst i världen, men när det känns lite motigt så försvinner de helt. Kanske är det därför vi inte haft några riktigt stora världsstjärnor från Ryssland.

Tror dock att Arsjavin blir en positiv injektion för det klena och statiska anfallsspelet. Han är ju också förhållandevis rutinerad, född 1981 som han är.