Kategorier
Det sociala spelet Spaning

Tänder till ibland

I den privata sfären är det lätt att manifestera ilska. Det är så klart inte roligt att vara arg och det är nästan aldrig produktivt. Men i den privata sfären kan man kosta på sig, så att säga. I det mer offentliga är det irrationella beteendet en ren förlust och ett tappat ansikte. Det blir aldrig snyggt, även om man skulle ha haft anledning att ilsket fräsa.

Kom att tänka på häromåret när jag tappade fattningen på Max Hamburgare. Det är annars numera en ganska riskfri zon, då de inte längre sysslar med kundkontakter: man beställer själv, hämtar maten, äter och plockar undan. Men den här gången blev det strul. Efter att ha beställt själv, hämtat maten, ätit och plockat undan, blev jag så pass sugen på kaffe att jag återvände till beställningsskärmen och petade in en kaffe och gick direkt och hängde vid uthämtningen – en kaffe är ju en knapptryckning bort. Minuten går, fem minuter, sju, åtta. Till slut måste jag gå fram och fråga vad som händer. Då säger tonåringen i kassan att kaffemaskinen har gått sönder. Irritationen tilltar, så klart. Varför sa de inget direkt? Varför går det överhuvudtaget att beställa om det inte finns? Tonåringen frågar om jag vill ha något annat istället, och det vill jag inte. Jag ser att tonåringen går och pratar med någon. Minuten går, två, tre minuter. Jag söker kontakt igen och undrar vad som händer. Tonåringen säger att hon inte får göra återbetalningar, utan det måste chefen göra. Jag antar att det var chefen hon var och pratade med, som stod och monterade burgare. Att hålla tempot var viktigare än att göra rätt för sig gentemot mig. Jag väntade ytterligare en halv minut, ingen ansats till någonting från tonåringen eller chefen, så jag slängde kvittot på disken och sa ett svårt sarkastiskt “tack så jävla mycket”. Det var förstås tonåringen som stod i skottlinjen, fastän hon var rätt oskyldig. Det kanske är bra för företaget att motverka svinn genom att inte låta alla göra utbetalningar från kassan, men en återbetalning när beställd vara inte finns borde givetvis vemsomhelst kunna göra. Företaget borde givetvis se till att kaffe försvinner från beställningssystemet om kaffemaskinen är trasig. Att sälja något som inte finns måste ju vara det sämsta ett företag kan göra, så chefen borde, trots att riktlinjerna säger att drive-in-burgaren ska vara klar inom 90 sekunder, prioritera rätt: hellre en burgare på 100 sekunder efter att han hanterat företagets klåperi.

När jag nu ånyo kom att tänka på spektaklet började det småputtra inom mig igen, tror att jag till och med muttrade något passivaggressivt. Men jag mindes också tydligt den efterföljande skammen av att låtit en gröngöling utstå mina patetiska känsloyttringar, när det är företaget som är ruttet. Förlåt.

Kategorier
Det sociala spelet Spaning

Automagi utan finess

I den nya bilen finns allehanda automatik och finesser, men de hänför inte, ty vi talar om en Toyota. I förra bilen var automatiska vindrutetorkare det nya: en sensor kände av nederbörd och började veva med någotsånär rimlig frekvens. I nya bilen är det helljuset som tänds och släcks automatiskt, med hjälp av en kamera som spanar efter ljus i mörkret. Men den agerar som en riktigt skitnödig förare, ultradefensiv för att inte råka blända mötande bilar och hamna i krig. Så fort ljuset blir synligt, om det så är en kilometer bort i en kurva, så bländar den av. Ibland kan den t o m tro att den ensamma gatlyktan vid en frusen brevlåda är ett möte och blända av. Sådana förare finns förstås inte i verkligheten och nog hade Toyota kunnat kosta på sig lite artificiell tjurskallighet: vänta så länge som möjligt med att blända av, ett bra rättesnöre är att hålla ut och låta den andra blända av först och om man mot förmodan måste blända av först trots allt, så ska man ju tända helljuset lite för tidigt för att blända mötet lite just vid passage som hämnd för att de inte bländade av först.

Kategorier
Det sociala spelet

Naken utan mobil

Gick till pizzerian för att köpa söndagsmiddag och redan halvvägs insåg jag att mobilen låg kvar hemma. Vända? Nej, då blir det något rabalder med ungarna. Dessutom var gåendet av besvärlig sort: regn på kallt landskap isbepansrade hela byn.

Det var bara att acceptera, mina tio minuter, en kvart, skulle avlöpa med den fysiska verkligheten närvarande. Obehaget tilltog när det stod klart att inte heller tidningar syntes till. Finns det något märkligare idag än en sysslolös person i det offentliga rummet som inte sitter med böjd nacke stirrandes på en skärm? Jag tog på mig hörlurarna, som lyckligtvis låg i innerfickan, för att simulera min frizon, då kunde jag rentav blunda. Skojar bara. Kom på nu att det hade kunnat vara en lösning.

Nej, jag stirrade på TV-skärmen med kommunens information och reklam. Två gubbar kom in. Känner jag dem? Nickade diskret mot dem, tillräckligt för att godkännas om vi träffats tidigare och inte för mycket för att vara främlingar.  Det var tvunget att göras. Utan mobil måste man blotta nacken, visa sitt anlete och öppna porten till själen, om så bara för en sekund.

Kategorier
Det sociala spelet

Köinstitutionens döda vinkel

Svenskar är fantastiska på att stå i kö generellt. God disciplin och respekt för systemen gäller för det mesta.  Särskilt bra fungerar det i affärer, där är det väl ingen som går före en annan i kön. Ja, inte förrän en ny kassa öppnar; då blandas korten om och det är först till kvarn. En som stod längst bak, kan utan skam i kroppen skynda sig in till den nyöppnade kassan och passera långt före alla andra. Man kan t o m se de morallösa förutspå en kassaöppning och visa överdrivet intresse för tidningarna vid den kassa som brukar öppnas.

Kategorier
Det sociala spelet Samhälle

Norrbottenskoden

Behöver man någon typ av tjänst av t ex hantverkare, och särskilt om dessa är äldre herrar, är du som kund alltid lite till besvär. “Det blir svårt” och “vi hinner nog inte nu” är vanliga svar. Man får lägga på och sura en stund, innan de återkommer och helt plötsligt ordnar sig allting trots allt. Så tycks det fungera i Norrbotten.

Och nog är det väl bra! Hade de kommit in och installerat diskmaskinen direkt hade jag inte varit lika glad som när jag först trodde att jag skulle få handdiska några dagar till, för att sedan få glädjebeskedet att jag slipper det.

Fiffig kod.

Kategorier
Det sociala spelet

Sverige

Kategorier
Det sociala spelet Samhälle

Normalt/onormalt

I förra veckan passerade jag Systembolaget och i kön hamnade jag bakom ett strävsamt arbetarpar i 50-årsåldern, de skulle förmodligen festa till det på onsdagen. Men mängden dryck gjorde det lite ledsamt, det kändes helt enkelt inte hälsosamt,  lite utanför normen, och det kändes när de packade upp sina varor att de där runt fyrasnåret lite för tydligt längtade hem för att få sätta igång. När kassapersonalen sedan frågade damen i sällskapet något visade sig att hon hade kraftig finsk brytning och plötsligt förändrades situationen fullständigt, med tydlig riktning mot det normala.

Kategorier
Det sociala spelet Spaning

Kärlek på pendeln

Idag på pendeln stod ett par flirtades och pussades. Han kanske 47 år, en alldagligare Ernst Kirchsteiger ungefär, medan hon kanske var 42, typ Anitra Steen 15 år sedan. Om de inte hade flirtats och pussats så mycket så hade man kunnat tänka gifta sedan 20 år tillbaka, men så som det såg ut måste de vara nykära. Förhoppningsvis har någon av dem just separerat, förhoppningvis, så att det inte återstår att göra. Förhoppningsvis var det för allas bästa, men förmodligen inte. Alltsomallt var det lite gulligt, men sorgligt.

Kategorier
Det sociala spelet Spaning

Brittisk taktik

I Storbritannien går man ut på lokal på veckodagar och är bakis på jobbet dagen därpå, för det vore väl synd att slösa lediga dagar till att vara bakis. Mitt bland allt friterat så har de några intressanta poänger.

Kategorier
Det sociala spelet Samhälle

Uppfostran

I morse var jag ute med hund, som kissade i gathörn i centrala tätortens asfaltsdjungel. Då kom en annan med hund och sade:

– Låt inte hunden kissa på huset.

Bister ordväxling följde. Vi har alla olika fokus här i livet.

I sak kan jag ha full förståelse för alla möjliga ståndpunkter, men när de förs fram med en förmyndarattityd som inte någonstans är öppen för andra synsätt blir jag lack. Det är en bra lärdom för en som jobbar med människor: det är sällan med den metoden man får folk att göra som man vill.